Långsam och förjäkla bra

Som jag har våndats över min löparform de senaste veckorna! Ja, ni har hört mig så ni vet.

Fram och tillbaka har jag ältat: varför tappade jag formen? Hur kunde jag låta det bli så här? Dö av att springa fem kilometer, pah! Varför slutade jag löpträna, har jag gått upp för mycket i vikt?

Nästan glömt bort att mina nya, fantastiska kropp har inburit en enorm rush av energi. Som det blir, när den får vad den behöver och dessutom tryggas upp med ett litet lager att ta av ifall det skulle bli kris. Fysiskt var det länge sen jag mådde bättre – men det glömde jag snabbt när löpningen gick trögt. Dumma himla idealhjärna. Den som aldrig verkar kunna se till helheten.

Igår siktade jag på nio tuffa kilometer, det blev elva och det gick lätt som en plätt. Inte jobbigt någon gång.

Men… hur kunde det bli så när jag nyss kände mig ur form..? För att jag tog det lugnt. Matade, men tryckte aldrig på. Sprang i ett tempo som jag behärskar. Där jag är hemma och bra!

Vad jag har försökt göra i vår är att rivstarta och plötsligt börja springa snabbt. Utan att riktigt tänka på att lägga grunden först. Jag borde veta bättre än så, men otåligheten vinner ibland.

Så trodde jag plötsligt att jag var ungefär lika med värdelös och inte längre någon löpare alls.

Hahahaha! Elva kilometer skrattar mig i fejan: Du hade fel. Du är suverän!

Ja. Jag kanske aldrig blir snabb. Jag blir det garanterat inte om sju dar. Men den här kroppen, den är banne mig magisk, så uthållig och häftig och urkraftsstark.

Så. Vi två. Vi ska nog klara oss gott ändå ;-)

Tung löparkropp

Cheezus så skruttig min kropp känns just nu! Löpmässigt. Kan inte minnas att jag tidigare har blivit så här slut av att springa så där fem–åtta kilometer. Det är lika tungt varje gång.

Det senaste åren har jag lagt på mig en del vikt och det känns. Kroppen är tyngre än vad jag är van. Vad kroppen är van. Inte konstigt att det känns… tungt.

Jag har heller aldrig haft ett sånt pannben som jag har i dag. Tack tack tack tunga jäkla stång för det. Den har gjort mig tuffare. Mindre skraj för smärta.

Jag kommer att få slita om jag ska lyckas göra en bättre tid på Vårruset i år. Jag har börjat fatta det. Och ja. Det är klart jag ska. Jag ska ska ska klara det.

Men först… En margarita ;=)

Skön lördagskväll, alla fina ni!

Spränger mina lungor

 

spränger mina lungor som jag sitter på en bomb/som jag springer, brinner inne eller drunknar vilket som/andningen oregelbunden kan nog bli min sista dag/kippar efter luften hjärtat slår ett extra slag/känns som, nitroglycerin, för mycket nikotin

Soundtrack of my löprunda. Movits! Nitroglycerin. Kändes ungefär så. Som nitroglycerin. Att börja springa igen efter luftrörsknas. Sex kilometer av obehag. Haha!

Jag har ett vårrus framför mig och jag ska göra det med Team Stockholm igen. Det blir första gången som jag verkligen tränar inför ett femkilometerslopp. För det har jag bestämt att jag ska. Trots att jag är helt klar över att jag passar mycket bättre att springa långt och långsamt än kort och fort. Springa fort är ju jobbigt liksom!

Tack vare 27 år i löparbranschen vet jag dock att det kommer att gå lättare än i dag. Jag vill verkligen göra mig en bättre tid över förra årets 26.

Vad föredrar du – långt och långsamt eller kort och fort?

Slutresultat: Tajtsens vårrus 2013!

Hörrni, jag får lite tunghäfta inför det här inlägget. Haja att vårruset är över. Att ni inte kommer att rapportera mer. Att vi har sopat in i runda slängar 4 000 kilometer, 400 mil, ihop.

Det är så häftigt att det inte är klokt. Tack, tack, tack alla ni som har deltagit, hängt i, fortsatt springa och fortsatt rapportera. Jag är så glad över att ni har velat vara med! Att få följa Beatatjatas löparkickoff, Josefines sanna maratonliv,  Louise väg mot att bli en van löpare och Idas rehab. Och alla er andra så klart!

Och allra häftigast av alla är så klart Tove (jo, faktiskt, man kan inte säga annat), som går i mål med 613,97 kilometer på de här nio veckorna. 61,4 mil ungefär. Fantastiska du! Hoppas att du ska springa många mil i byxorna nedan, som Röhnisch är underbara och bidrar med. Mejla mig din storlek – adressen har jag redan, du har ju vunnit hundra procent av mina utmaningar nu.

Kram, kram, kram och TACK alla ni!

Löparresa till Alperna – 500 kronor i rabatt via mig!

Det här inlägget är skrivet i samarbete med STS Alpresor.

Kära vårrusare och andra! Har ni sett att Träningsglädje och Snabba Fötter ska till Alperna för att coacha löparäventyr i augusti? En vecka med löpskolning, tuffa backpass (så klart! Det är ju Alperna!) och distanslöpning i fantastisk miljö. Vet du vad det bästa är? Du kan hänga med! Via mig får du dessutom 500 kronor i rabatt när du anmäler dig. Fint va?

Hur snabb eller uthållig du är spelar inte minsta roll, det enda du behöver kunna är att springa. På ditt sätt. Träningen indelas gruppvis efter tempo och distans. Tröttnar du på löpningen för en stund finns inspirerande föreläsningar samt yoga, styrketräning och annat kul som omväxling. Och allvarligt, vem vill inte hänga med Sara i en veckas tid?

Resan kostar 8 995 kronor (8 495 via mig!) per person (plus flygtillägg, säkerhetsavgift och transfer, prata med arrangören för slutpris) och i priset ingår flyg, boende sju nätter på Ski Lodge Reineke (del i dubbelrum), frukostbuffé sju dagar, sex stycken trerätters middagar (bara en sån sak! TRE rätter varje dag!), träningspass och föreläsningar. Dessutom får du en goodiebag med produkter från Salomon, Craft, med flera. Mer info hittar du här, hos STS som arrangerar. Resan pågår 17-24 augusti.

För att boka ringer du 0771-20 20 20 och anger koden Mina träningstajts. Då får du 500 kronor i rabatt.

Undrar du något – hojta! Annars, bara kör! Det kommer att bli fantastiskt ju.

Och jepp, jag får betalt om någon av er anmäler sig. Har ni frågor om det så shoot! Här pratar vi om allt.

Vårrusade du sista veckan?

Hörrni! Sista veckan! Har ni sprungit något?!

Oavsett svar så är DU alldeles fantastisk. Vilket vårrus vi har gjort, hörrni!

Kram från dödstrött yogini på tåg mot Stockholm.

Ren och energität sallad och tusingar

Inser att den här kassa bilden inte gör er sugna – men om ni bor i Stockholm, testa Saigon på Mix’n’go! Världens godaste sallad någonsin, ever, alls. Ja, allt det där krosset ovanpå är jordnötter. Sjukt gott! Samt rent och energitätt. Dessa vackra ord!

I dag har jag kört en variant av tusingar med #Teamstockholm. Har sneglat på dessa kilometerlånga intervaller tidigare, inte minst hos grymma Anna inför hennes marasatsning förra våren. De skrämmer mig. Att springa en kilometer i högt tempo är exakt en sådan tanke som plockar fram latmasken i mig. Ge mig ett skäl att utsätta mig för det, liksom. Latmasken kommer på noll skäl. Typiskt henne. Men tja, jag kanske ska göra det för att det ger resultat? Fast det vet man ju aldrig, säger latmasken. Det är kanske vidrigt i onödan? I sällskap har latmasken dock inte mycket att säga till om, det blir ju pinsamt. Så jag sprang. Vill göra igen!

Vad säger ni som har testat?

Efter passet gick vi till Mix’n’go i den nya gallerian vid Hornstull (finns i korsningen Scheelegatan/Fleminggatan också). Så kul! Älskar att hänga med andra hälsonördar. Det gör vi om!

Har ni vårrusat i veckan?

Hjälp, jag höll på att glömma! Har ni sprungit i veckan?

Näst sista diagrammet! PEPP!!!

Resultat: Vårrus vecka 7!

Jag orkar knappt berätta för er vilka klantigheter som ligger bakom framställandet av veckans statistik. Typ att jag slängt alla gamla dokument och fick leta upp varenda siffra ni någonsin har levererat in och räkna om allt igen… Nu hoppas jag verkligen, verkligen bara att jag har fått det rätt! Hav tålamod och meddela mig om ni ser uppenbara fel. Min egen siffra orkade jag inte leta upp igen, det får bli senare i veckan. Känner mig rätt nollad i vilket fall, haha.

Men hörrni. Ni är fantastiska. Jag är så glad att ni fortsätta springa och fortsätter rapportera! Att ni är hälsosamma och modiga och bra och att ni bryr er om vårt gemensamma vårrus. Det känns fantastiskt.

Nu tänker jag att vi kör två veckor till och sedan är det final! Slut på våren. Vad tror ni om det..?

Hit me med era vårrus-kilometer!

I morse bockade jag av sex kilometer till i vårt #vårrus. Det verkar vara min distans just nu och jag lever med det. Den öländska naturen kills me varje meter.

Men hur går det för ER? Dags för rapport ju!

Inte förrän igår slog det mig att jag glömde samla era kilometer i diagramform förra veckan. Ops! Ingen har hojtat så jag antar att ni har klarat er… ;=)

Extra långa staplar i morgon alltså! Hit me, fantastiska darlings.