Den flärdfulla bikramsekten

Igår var jag på mitt livs första bikramyoga (jo sant!) och det var alltså det mest bisarra jag har gjort? Har ni testat?

Jag har varit på hot yoga, kanske 34 grader, och det var helt rimligt. Jag svettades jättemycket och halkade på mattan men jag gillar att svettas jättemycket pga relaterar till sommar och löpning och att vara liten och spela fotboll i gassande sol och jättetjocka strumpor som går upp till knät.

Bikramyoga är i 40-graders värme och det är jääättevarmt.

Så:

Jag hade bullat upp med alla tänkbara materiella ting som vanligt, för jag älskar materiella ting. Halkfri yogamatta, yogitoes (handduk med typ sockiplast som läggs på mattan), handduk för svett, två vattenflaskor från Klean Kanteen som håller vattnet kallt (ÄLSKAR). Vad jag inte hade rustat mig för var…

Män i minismå badbyxor?

Alla utstrålade total RIKMA trots att de enda attribut de bar var… underkläder?

Att alla tjejer såg ut som mörka små undersköna väsen/tagna ur valfri flärdfull fransk film?

Jag såg som vanligt ut som en maffig fotbollsspelare i mina små shorts och tog inte av mig linnet trots att det blev jättevarmt. Gruppträna i bh? Nä, där går gränsen.

Eller?

Jag vet inte.

Nästa gång står jag väl där i bh. Tredje gången i nånslags bikinitrosa.

Åh nej.

Det är en sekt det här. Jag är säker.

En knasig, pretentiös och spännande sekt som jag kände ett omedelbart behov av att få bli medlem i.

Jag skulle säga att bikramyoga kändes mer som, eum, stretch än yoga eller träning. Stretch i… nattklubbsmiljö. Med speglar överallt. Och män i badbyxor bakom ryggen. Det var inget flöde utan vi gjorde 26 positioner, en position i taget, och alla gjordes två (ibland tre?) gånger. Vilket var skönt, eftersom jag hade DÖTT om jag hade försökt flöda. Sa jag att det är 40 grader varmt..? Jodå, jag visste att det skulle vara 40 grader varmt. Jag inser bara att jag inte visste vad 40 grader varmt ÄR. Nu vet jag.

Och det var roligt, jobbigt, konstigt, varmt, svettigt, lite läskigt, mer konstigt och… mer konstigt. Träna i 40 graders värme? Kan det verkligen vara nyttigt det?

Om jag kommer gå igen? Hell yeah! Jag vill väl också bli flärdfull fransyska i rikt kvarter? Skulle säga att detta var min första upplevelse av att träna på ett skitdyrt ställe i New York. Fast det var i Birkastan i Stockholm. För det var så det kändes. Som att jag var med i Sex & the city. Och hade gift mig rikt och nu måste lära mig hur de stora tjejerna gör.

Sex & the city och bikram hade väl också sin storhetstid ungefär samtidigt.

Men hello 2000-talet, se upp för mig!

Nån som är med i sekten?

Typisk turist

        

Här kommer en hälsning från Barcelona i Instagramformat! Det första som hände när vi gick ut från hotellet var att vi hittade smoothies för en euro. Kommer bli stammis på det stället!

Det här är första gången jag är i Barcelona. När vi skulle boka sa alla åt oss att hålla oss borta från Ramblas, men vi gjorde tvärtom och bokade hotell mitt på. ”Det är som Drottninggatan!” sa alla och då tänkte jag att ja, när jag kommer till en ny stad för första gången är det inte så dumt att börja vid Drottninggatan eller Stureplan. Eller Carnaby street och Marais. För det mesta ligger ju inom gångavstånd därifrån. Sorry Hornstull, men ert område är mest intressant för er, inte för en förstagångsturist. Sen vill jag förstås hitta Barcelonas mer genuina områden efter hand också – men jag börjar så gärna med fulturismen.

Hur resonerar du?

Till balans i Barcelona

I dag tränade jag för första gången på åtta hela dagar! Eller, jag har faktiskt gjort lite yoga varje dag så visst har jag tränat och till och med höjt pulsen ibland. Men inte med fokus på att bli trött. Tvärtom. Trött har jag varit ändå. Så ända in i döden.

Därför var det ljuvligt att hänga i chinsräcket och pressa på i dag. Därför känns det ljuvligt att packa ner löparskorna i resväskan – den här gången med destination Barcelona. Att vakna med bara en liten, liten förnimmelse av den tidigare migränen, efter att ha sovit en lång ljuvlig natt – det är grejer det. Nu kan jag se det där framför mig som tycktes omöjligt för bara några dagar sedan: Balansen åter. Åh, den är så nära, jag kan nästan ta på den!

Mamma, syrran och jag har gjort tradition av att resa någonstans tillsammans varje vår. Förra året Paris, dessförinnan London. Nu alltså Barcelona, som lovar sommarsol. Och enorma söta frukter, gröna juicer, skaldjur, cava, sand mellan tårna…

Åter till livet! Den här resan ska jag bara göra snällsaker.

Vad händer hos dig?

Jag är alltså vuxen nu

annie-carpenter-atmajyoti

Bild stulen från Atmajyoti yogas Facebooksida. Tack bästa ni!

Hej på er!

Hoppas att ni har det bra. Det är måndag och jag vaknade till en massa glada budskap på Instagram. Today I choose joy, work happiness as a full time job, yaddi yey. Vi har hört de där grejerna så många gånger nu att jag undrar om någon riktigt tänker på vad som står. Eller bryr sig. Visst? Det är plattityder deluxe men i dag väljer jag, jag och min helveteskramande migrän (som lättar mer och mer för varje minut som går, tack och lov), att ändå inspireras av dem. För jag är ju glad. Över så mycket. Trots migrän. Tur att Instagram påminner när jag själv glömmer. Jag säger det inte ironiskt, även om det kanske låter så.

Sedan vi hördes senast har mycket hänt. Jag har varit i Bryssel och jobbat, gått på en helt underbar workshop med den fantastiska Annie Carpenter (se ovan hur jag får statuera exempel för, hmm, en… mindre bra nedåtgående hund ;=) Det var härligare än det låter! Fick ju Annies proffshjälp liksom) och så har min älskade beep* blivit en tumör mindre. All good things.

Jag har tänkt mycket på att skriva om det sista tidigare men inte hittat sättet. Det har jag fortfarande inte så jag skriver inte om det. Jag nämner det. För jag förstår inte hur jag ska kunna skriva något här utan att göra det. Nämna det. Få det ur vägen, för det ligger som en barriär mellan mig och orden, mig och er, kanske mig och mig själv. Detta förbannade svåra, att ha ett fungerande samtal med sig själv.

Det har hela tiden varit det svåraste. Att säga det högt eller skriva i text. Cancer. Svårare än att känna, sörja, önska eller hoppas. För det går liksom av sig självt det. Det är ett ord som har för mycket i sig, för mycket spänning, för mycket att tolka in eller vilja förstå, fast det inte finns något att förstå. Inget. Det går bara att tro på Vård Och Framtid. Och det gör jag.

Och jag kan skriva om att det har gjort livet annorlunda. Att jag har regredierat och börjat se verkligheten på andra sidan. Sett min barndom passera i revy. Åka skidor, lära mig dyka från berget, äta glass framför Det kommer mera på teven. Minns ni att det fanns toalettpapper som det stod Det kommer mera på? Jag tyckte att det var så skojigt. Men mamma sa att det var onödigt. Det hade hon rätt i.

Och så förvåningen över att jag blir förvånad över det här: att nu är jag vuxen. Som om det hände medan jag blundade och lät någon annan ta ansvar. Jag är alltså vuxen och måste själv välja hur jag mår och lever på måndagar och alla andra dagar. Tänk att det är så lätt att göra något så enkelt så svårt.

Tyck nu inte synd om mig för det är inte synd om mig. Det är synd om oss allihop, för ingen av oss går genom livet utan den här typen av prövningar. Det hör till tyvärr. Och ger insikter vi kanske sällan hade velat vara utan.

Eller vad tror du?

*VIP since nineteen eighty six.

Jag i min yogasvett efter ovan upplevelse:

yoga-jeanna

Sex ord som beskriver mig

kopenhamns-hopp

Jag i Köpenhamn förra veckan!

Sex ord som beskriver mig. Erika har publicerat sina och jag blev inspirerad att göra samma.

Så här:

Flamsig

Jag flamsar och tramsar och är lite för ful i munnen nästan hela tiden med människor jag känner och tycker om. Vi skrattar oss igenom dagarna på mitt jobb och jag älskar att få andra att bryta ihop av fniss eller besvärat skruva lite på sig. Underbart.

Ego

Åh, jag älskar att ha allt ljus på mig. Jag vill gärna göra saker på mitt sätt och tyvärr är jag den där läbbiga personen som ibland backar bandet och gör om något som någon annan har gjort… usch. Men jag tycker ju att jag har rätt! :)

Blyg

Jag är superblyg i sammanhang där jag inte känner mig bekväm. Då får jag tunghäfta och glömmer helt hur en småpratar och känner mig som att hela jag är en stor köttklump som bara studsar runt helt okontrollerat och rodnande. Hemskt.

Social

Ja, blir jag bara varm i kläderna försvinner den där blygheten tvärt. Jag älskar att småprata och bubbla med kända och okända – men bara korta stunder med varje person. Jag tröttnar snabbt och vill vidare. En minglare. Men, som sagt. Bara när jag är bekväm!

Introvert

Jag behöver ofta ladda mina batterier både länge och väl. Bäst är det om jag får vara helt ensam en kväll eller två. Då kommer jag i balans och takt med mig själv igen. Får jag inte det blir jag bara tröttare och tröttare och grinigare och grinigare. Det är något jag tänker att jag måste vara noga med att ta hand om genom livet. Så gott det går. Motstå samhällets himla pålagda idéer om hur det ska vara.

Knasig

Jag upplever ofta att jag tänker annorlunda mot många andra, som att jag inte alltid bryr mig om konsekvenser eller har en annan box än folk jag umgås med. Min hjärna skenar helt enkelt ofta i väg i konstiga fantasier och idéer och jag säger mycket högt som inte andra gör. Det betyder kanske snarare att jag är otaktisk och korkad än knasig – men det gör mitt liv betydligt mycket mer händelserikt.

Säg ett ord som beskriver dig!

Det som är viktigt

yogagames-mamma-jeanna

yogagames-mamma

Hej på er! Hur har ni det?

Här snurrar livet i ljusets hastighet ungefär. I helgen som jag gick hade jag den stora, stora ynnesten att få vara på Yoga games i Göteborg med min bästa vän och favoritperson, läs: mamma. Vi sov som små grisar, åt god mat (Boef Bourguignon och risotto på Bon och råbiff och räkmacka på Gothia Towers skybar, allt mycket bra tyckte jag) (särskilt för att vara ute på landsorten. Hähä).

Yoga games är mitt absoluta favoritevent. Det här var mitt tredje och jag blir alltid lika imponerad av att logistiken flyter så perfekt. Och att jag går ifrån exakt alla klasser med aha-upplevelser! Tänkte försöka återkomma om det separat senare.

Sedan kom jag hem och upptäckte att jag hade jour. Bara att hoppa in i Nepal-rejset all vaken tid. Inget mot mina kolleger som äntligen är på plats och inte kommer hem förrän i slutet av maj så där. Jag är så stolt över att jobba på en myndighet som gör sådan nytta för människor i en akut krissituation! Mitt hjärta är med dem där nere. Och med alla drabbade så klart. Skänk pengar du som kan! Nepaleserna har knappt rent vatten i vanliga fall, tänk er bara hur hygienen blir nu. Det är farligt, på riktigt, och vi kan hjälpa till.

I kväll är jag ledig och ska på min ashtangakurs. Är så himla peppad! I morgon ska jag squatta, har inte gjort det på en vecka då. Riktigt ser hur tyngdlagen får grepp om röva igen! Hunger? Obefintlig. Det ska vi ändra på.

Och hos dig? Vilken är din viktigaste erfarenhet eller händelse från veckan som gått?

Min är inte riktigt tydlig, jag anar den, den växer fram. Den är väldigt inspirerad av Louise Bourgeois utställning som finns på Moderna i Stockholm just nu…

Hej då, otillräcklighet

jeanna

Jag kanske ska understryka att jag inte alls har tänkt sluta skriva här. Däremot har jag länge känt att nåt att fel mellan mig och bloggen och nu tror jag att jag börjar fatta vad.

Att jag liksom har funderat mer på hur den borde vara istället för vad jag har lust att skriva om, till exempel. För snygga foton är inte viktigast i världen för mig och inte ett visst antal uppdateringar per dag heller. Det är lätt att falla i fällan av borden och andra gör ju, men det har inget med mig att göra. Däremot skapar det en helt onödig stress.

Tänk att det ofta är så. Att när det känns som att skorna skaver, ja då passade de visst inte så bra. Hur snygga (och bekväma!) de än var på någon annan.

Nu är det jag som går till Vagabond och väljer om.

Att applicera på valfritt dåligt samvete i valfritt liv. Värt det? Troligen inte. Om det är det: gör nåt åt det.

Och så börjar jag Mitt Nya Bloggliv med att stjäla Saras måndagslista, för den tyckte jag genast om:

1. Vad ser du fram emot den här veckan?

Massor! I morgon åker jag till Köpenhamn för att lära av kollegerna som arbetade med terrordåden för ett par månader sedan. Tror att det blir min bästa jobbresa någonsin. Och när det blir helg, ja då åker jag till Götlaborg och yogar med min mamma och några hundra till på Yoga games. Längtar ihjäl!

2. Vilken var den senaste bloggen du började läsa?

Jag har inte riktigt börjat läsa någon blogg på väldigt länge, det känns urbota trist. Läsa bloggar är annars min bästa avslappningsgrej, men i vår har jag inte riktigt prioriterat det. När jag vill bli riktigt glad väljer jag hur som helst Frans eller Hanna. Och så tycker jag jättemycket om Joanna Swica på Instagram. Tycker överlag om när Instagram används som mikroblogg. Tipsa mig gärna om starka, tuffa kvinnor av Swicastuk att följa!

3. Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske?

Nä, det blir nog inte mycket hemmagjord mat eftersom jag mest är på resande fot. Bre ostmackor?

4. Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan!

Yoga games! Mamma! Åh… (Jo, mamma är visst en grej, det är ju ett substantiv! :))

5. Innan vi gör måndag på riktigt, vilket ord ska du hålla hårt i hela veckan?

Ljus. Jag gör så gott jag kan för att låta ljuset stråla in i mig. Älskar de långa kvällarna! Att de äntligen är här.

Svara gärna på en eller flera frågor här nere! Så nyfiken på vad som händer hos dig.

Bliss på er!