Om att få sällskap

magnus_alvar4 alvaret mockelmossen_sjo

Igår skrev jag på Instagram om det här med vädret. Många är missnöjda med det. Själv har jag inte tänkt så mycket på det. Det är ju så här svenska somrar brukar vara! 18-20 grader och en sol som kommer och går som den själv har lust med. Jag gör grejer jag gillar oavsett vädret.

Promenerar och upptäcker till exempel. Som i dag, när vi gav oss ut på alvaret. Dessa karga, mörka, svårflörtade marker. För mig är det en lyx att få sällskap på mina upptäcktsfärder. Det är knappast självklart – vi har ganska olika intressen i min relation. Jag har vant mig vid att göra mycket av det jag tycker om på egen hand och jag tycker om det. Också.

Men sällskap är grädden på moset. Jag tänker och pratar bättre när jag rör mig. Tycker att samtalen lever upp. Kanske för att allt känns så mycket enklare ute. Inte så allvarligt. Idéerna kommer lättare. Till sist blir det en win-win för alla. Tror jag.

jeanna_alvaret

Semester enligt Snusmumriken

jeanna_promenad magnusokorna

Hurraaaa! I dag har jag brutit min tröttma med två mil på de öländska vägarna. En springande (nåja… lunkande) och en promenerande. Det senare garnerade vi med fikastopp, äggmackor och kakor i en hamn.

Ibland förbannar jag min egen kunskap, till exempel att jag vet att jag blir piggare om jag rör på mig. Ibland vill jag liksom inte ändå. Shut up, käckma! Flyg vidare till valfri Helly Hansen-person! Jag är en bokmalande snacksälskande slacker som vill ligga still. Dessvärre (bättre!) är det sant, det min käcka sida säger: energin förökar sig i kaninartad hastighet om jag är ute och rör på mig. Två mil senare är jag med andra ord piggare än på flera dagar.Det är lite Snusmumriken över min oemotståndliga inre hurtighet.

Nu vinner dock lässuget, ska sätta mig på uteplatsen och bara MALA. En semesterdag helt i min smak!

jeanna_hamnen4 blomsterang magnus_kohage

Jag har inte tänkt på hösten

kossamu

grusvag

Hej kompisar!

Hoppas att ni mår bra och har lika fint väder som vi. Hipp som happ har vi luffat vidare  – nu Öland! Visste ni att man kan bli jetlaggad av att bara flyga i två timmar? Jag är det i alla fall! Vill mest sova dygnet runt ungefär. Alternativt läsa The Rosie Effect som jag köpte i bokstaden Edinburgh och ÄLSKAR IHJÄL. Läs den och del ett, The Rosie Project, i sommar vetja!

Jag lät faktiskt bli att springa min favoritrunda i dag, trots att det är bästa sättet att starta en Ölandsvistelse. Yoga, promenad och styrka med egen kroppsvikt räckte gott och väl för den här slitna kroppen. Det är hårt att vara luffare!

För övrigt fattar jag inte att jag redan har haft semester i tre veckor. Det bästa är att jag inte har börjat fundera på hösten än! Det händer mig annars halvvägs in i semestern ungefär, att jag börjar fundera på hur fantastiskt duktig och perfekt jag plötsligt ska bli det här året. Håller cirka första veckan.

Å andra sidan har jag ju sedan tidigare ett inhandlat terminskort på Atmajyoti Yoga samt planer på att köra Stronglifts igen såatte… Jag kommer inte precis tomhänt in i hösten ;=)

Har du börjat planera din höst än? Eller är du carpe diem-typen (finns den ens..? Utom i självhjälpsböcker?)?

Ovan att luffa

  

Hej hörrni! Hoppas att ni har det bra och att Sverige är sommarvarmt nu. Vi är inne på luffstad nio av tio, Newcastle, och det känns lika mycket som att vi har varit borta i ÅR och som att det är supermärkligt att luffen snart är slut.

Det tog mig drygt halva resan att komma in i luffmode. Det var en lång inkörsperiod! 

Jag har aldrig backpackat eller tågluffat som ung. Jag har aldrig rest på en tajt budget. Aldrig letat boende för nästa natt. Det gör vi inte nu heller, vi vuxenluffar med resmål utstakade och hotell bokade. Väldigt skönt!

Ändå tar det kraft att bo tre i samma rum och att lämna rummet varje morgon för att inte få tillgång till ett nytt förrän i nästa stad. Ingen bas. Alltid vara exponerad, inget privatliv. Sådana är tågluffens premisser! Det gäller att acceptera (inte alltid min bästa gren), hitta strategier (det här vet jag så väl teoretiskt, men lyckas inte alltid praktiskt) och att vänja sig vid rutinen. Livet blir verkligen enklare ju mer en lär sig om sig själv.

Tänker också att de där reglerna gäller mycket annat i livet. Acceptera. Hantera. Leva. Och om det vore så enkelt som det låter skulle vi ha mycket färre problem! Så varför är det då inte det? Varför verkar det vara så mycket lättare att försöka kontrollera livet? Det är ju bara en chimär. Det blir ändå som det blir liksom.

Intressant det där. Lär en sig typ lagom till en dör?

Saker att göra på tågluff 

Vänta på olika tåg:

  
Kolla på gamla grejer:

 
Dricka Margarita:
   
Äta näringsriktig mat:


Vad händer hos dig den här fredagen?

 

Första dygnet på luffen

   
   

Hej babes! I morse vaknade jag i Exeter, som jag knappt ens hade hört talas om tidigare. Igår pubbade vi i en urgullig hamn och jag åt lasagne med getost. Bra grej! Jag som är så skeptisk till brittisk mat har hittills fått kapitulera.

Tågluffens första stopp gjorde vi i Salisbury och Stonehenge, som du ser överst i bild. Dessa mytiska stenar som ingen vet hur, av vem eller varför de kommit dit. För så där 5 000 år sen. Väldigt fascinerande! Tyckte att hela platsen vibrerade. Har aldrig funderat på att åka dit tidigare, men nu är jag glad att vi gjorde det. Rekommenderas om du gillar natur och sånt! Trots många andra turister var det inte heller särskilt trångt och allt fungerade extremt bra. 

I dag är vi i Plymouth, det regnar och vi bor på ett supermysigt B&B i hamnen. Magnus synkar lyckligt sin nya Apple watch och jag funderar på om jag ska inspireras eller inte. Prylar är kul! 

Tror att Plymouth har hög potential. Dagens utsikt: Plymouth Grand Parade.

Hoppas att du också har en fin tisdag!

 

Ryggsäcken som aldrig fick forma mitt liv (hittills)

   
 
Pigg och fräääääsch som min pappa brukar kvittra tidigt på morgonen när en annan bara vill dö. OBS har så vitt jag vet ingen koppling till personen i bakgrunden. Vi gick upp fyra i morse för att påbörja vår tågluff runt om Storbrittanien. Min kille tror att han är född i fel land, egentligen är han visst brittisk arbetargrabb. Nu får han blomma en dryg vecka.
Undrar om det här kan vara första eller möjligen andra gången som jag plockar fram backpackerryggan som jag köpte för snart tio år sedan. Nitton år, nyss flyttat hemifrån, blev dumpad och bestämde mig för att sticka till Bali helt ensam. Fick boka av biljetterna när jag hux flux kom in på journalistlinjen i Stockholm. Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag verkligen hade åkt. Då hade inget i mitt liv varit som i dag i alla fall. Den där utbildningen har fört med sig nästan allt som är jag i dag. Bostadsort, vänner, pojkvän, jobb. Svindlande att tänka på.

Minns du något eget key moment, när du tog ett beslut som formade en stor del av livet?