Äntligen 60 kilo knäböj! Och så saknar jag er förstås

Skärmavbild 2015-04-13 kl. 19.48.59Instagram är jag mer aktiv än här just nu, hälsa gärna på mig där! Jag heter @iminatraningstajts.

Oj vad jag saknar att skriva här, inser jag! Efter att ha trappat upp träningen lite och börjat göra galna bliss-grejer som att börja… läsa… böcker… igen… har liksom tiden gått och gått och datorn har legat och skräpat i ett hörn. Det är ganska skönt, men jag saknar det skrivna ordet. Och er. Verkligen väldigt mycket er. Så hej hej! Jag tänker nästan alltid på grejer att säga till er förresten, lite som att vi har en dialog i mitt huvud. Men det kan ju inte ni veta om.

I dag lade jag äntligen på de där tjugokilosskivorna på stången och knäböjde 5*5. Eller, ärligt talat, de böjen skulle aldrig ha blivit godkända av någon domare, för jag går inte hela vägen ner. 60 kilo är mitt pb sedan tidigare – på onsdag spränger jag det!

Jag gör aldrig det på tyngsta vikten nu under Stronglifts, för jag är lite feg som ni vet. Gången efter går det dock bra! Det vill säga, jag fuskar på 60 kilo i dag, nästa gång gör jag dem strikt under uppvärmningen – men fuskar på 62,5 istället. Gången därefter gör jag 62,5 strikt men fuskar på 65. Det har blivit ett smart sätt att lura mig själv att vänja huvudet vid vikten av bara farten. Tar jag 60 kilo i dag känns ju det lätt nästa gång – för då vet jag att det gick bra i dag.

Nu är jag ganska sugen på att börja öka varannan gång istället och göra varje vikt två gånger. Och kanske rent av backa lite och nöta! För att det känns bra i magen, få kontroll. Vad tycker ni? Å andra sidan vore det kul att komma upp till 65 den här veckan, för sedan har jag planerat en vilovecka från gymmet faktiskt. Inget gör en så stark som lite planerad vila. Obs, att vara sjuk gills inte! Det sker oplanerat. Kroppen byggs självklart inte heller upp på samma sätt när en är sjuk.

Nu ska jag snart sticka ner på stan och möta min mamma för en sen middag. Men använd gärna kommentarsfältet för att berätta hur du skulle ha gjort! Fortsatt att öka tills det tar stopp, eller gnugga höga men utan problem hanterbara vikter ett tag?

Kram på er!

Annonser

Drömpåsken

IMG_3039

Hej gullfrön! Nu tror ni väl kanske att jag helt har FÖRGÅTTS av min egen ilska, med tanke på förra inlägget. Men se inte alls. Du som följer mig på Instagram vet att jag istället har haft det sjukt blissy-busy med äggpromenad (tipspromenad genom Grums där en vinner ÄGG), skogsluft i Värmland och påsk på Yasuragi (kanske säga lite mer om det senare eller?). En himla drömpåsk var vad det var.

Givtevis har jag ockå rockat loss på gymmet – det går så himla bra nu. Älsk på Stronglifts och på knäböj som gått från hatkärlek till ren romans. Nästan snusk. När jag gör sista repsen längtar jag till nästa pass. Så länge jag får stå i det där safetyracket är rädslan som bortblåst och jag lägger på och lägger på. Nu har jag bara några kilon kvar till mitt gamla pb. Det ska jag bränna förbi. Hejråååå.

Hur var DIN påsk nu då?

IMG_3043 IMG_2974

Så FIERCE* just nu

sats-karlstad-svartvit

Det är inte tjejen på bilden som har spottat tandkräm på spegeln…

Hej hörrni! Har ni tagit påsklov nu? Jag jobbar fram tills fredag morgon, men sen ni! Då ska jag slappa.

Har ni tittat på nya säsongen av Svett & etikett? I dag kom avsnitt 2, när Kalle testar styrkelyft. Jag grät mig igenom det, fy sjutton vad jag längtar till nästa gång jag ska maxa, den är magiska känslan av att vinna mot effing tyngdlagen eller nåt.

Själv är jag inne på min femte vecka med träningsprogrammet Stronglifts. Fem olika övningar, knäböj, marklyft, axelpress, bänkpress och rodd, uppdelat på två pass (knäböj körs på alla pass) som varvas under veckan. A+B+A vecka 1, B+A+B vecka 2. Alla övningar görs 5×5, fem reps, fem set. Visst hänger ni med? Idén är börja på 50 procent av sitt 5RM (vikten du tar orkar lyfta fem gånger om, inte mer, inte mindre) och öka vikterna i alla övningar mellan varje pass. Det är alltså lätt och lite trögt i början, sen rasslar det till och blir tungt och magiskt. Där är jag.

Nu, vecka 5, börjar jag närma mig (det tillfälliga!) taket i några av övningarna. Då får en plocka av några plattor och börja om. I knäböjen fajtas jag med pannbenet så där ligger jag efter men har ökat stadigt senaste gångerna. Tror inte (men har inte filmat) att jag går ner i fullt djupt just nu men är okej med det – jag gör det som känns bäst för mig. Alla sätt som tar mig framåt är okej. För huvudet följer med av bara farten. Och det är fantastiskt roligt.

Efter nästa vecka ska jag utvärdera, men jag är säker på att jag kommer att vilja fortsätta i några veckor till. En bonus är att jag orkar göra annat också, att kroppen inte tar totalt slut, vilket den lätt gör av styrketräning för mig. Att jag äter och sover bra bidrar givetvis.

Jag har inga viktmål, jag siktar mot himlen. Och har otroligt roligt på gymmet.

Hur går det för er andra som hakade på?

*mitt bästa ord just nu, känner mig ofta fierce. Enligt Urban dictionary, min favoritordbok, betyder ordet:

A term that gay men used in the late 1990s and early 2000s to describe absolutely everything that was of ”exceptional qualiy”.

A-kej.

Det är okej att vara rädd


THAT fredagsfeeling i dag, hörrni! Eller?

I förrgår publicerade jag bilden ovan på Insta och skröt om hur himla stark jag kände mig i böjen när jag fick sätta de där säkerhetshakarna under mig. I dag var racket upptaget när jag kom så jag tog ett vanligt, fast besluten om att behålla självförtroende. Ding-dong. Det gick tydligen inte.

Tappade genast modet och fick återgå till säkerhetsracket ovan när det blev ledigt. Vips gick det fint igen. Mentala spärrar… det är bara att jobba vidare med dem. Hur löjligt det än känns att panika med ynkliga 40 kilo på axlarna. Jag vet så klart att jag kommer att vinna över känslan, om jag bara fortsätter att utmana den.

Precis som jag vann över min plötsliga scenskräck för några år sedan – jag blir fortfarande nervös, men jag pratar för publik flera gånger i veckan ändå. Därför att det är det absolut roligaste jag vet och alltid så värt det. Dit ska jag med knäböjen också. Det är okej att vara rädd, nervös och orolig men aldrig att låta rädslan besegra en när det handlar om något en verkligen vill göra. Så har i alla fall jag bestämt.

Hur firar du in fredagen?

Låga vikter ger mental träning

Hej! Vilken underbar onsdag det är! Jag drog mig lite för gymmet i dag, är rätt trött just nu (vårljuset?) och blir matt bara jag tänker på att behöva kriga om en stång.

Men se det slapp jag! Fick en finfin stång med utsikt över S:t Eriksbron och kunde lugnt genomföra pass nummer fem i Stronglifts. Och gå från gymmet med en känsla av att dagen, veckan, LIVET liksom är mitt. Och enkelt!

Vikterna är fortfarande väldigt lätta och jag vilar definitivt inte de 90 sekunder mellan seten som rekommenderas. Skulle kännas för ineffektivt i nuläget. Men det är suverän mental träning, särskilt i knäböj som ju är lite min bästa och värsta – jag är ofta rädd i den men vet egentligen inte varför! För att tappa kontrollen? Att knäna ska vika sig? Det är konstigt för det har liksom aldrig hänt. På gymmet eller i verkliga livet. Ja, om vi håller oss till att prata kontroll över eh, knän åtminstone ;=) Med lägre vikter behåller jag modet, som jag räknar med kommer att byggas upp i takt med vikterna. Det är det som är grejen med att ha tålamod!

Hur som helst är det fortfarande så roligt och jag uppskattat verkligen att jag valde att testa 5*5. En kombination av reps och set som är helt ny för mig.

Finns det någon övning som skrämmer dig av något skäl?


Så ska jag öka i axelpressen – äntligen Stronglifts igen!

IMG_0592

Gammal bild från workshop – men det var lika djupt och gött i dag ;-)

I dag gjorde jag första Stronglift-passet på över en vecka! Funderade faktiskt på om jag skulle backa och börja om helt från början – hann ju bara en vecka av programmet innan jag blev sjuk. Men när jag stod där framför stången ändrade jag mig, nä, jag ville inte backa. Vikterna är fortfarande så pass låga att syftet uppfylls – att bygga från grunden och inte bara hoppa rakt på de tunga vikterna.

Press, alltså axelpress över huvudet, är tillsammans med knäböj den övning som jag är mest spänd på att utveckla. Där orkar jag ta förhållandevis låga vikter i dag och har haft svårt att utvecklas. Stannar liksom på en 25 kilo och kommer inte uppåt. Kanske kan jag spränga den där muren nu och komma vidare. Om bara någon månad vet vi! Då har kilona rasslat på. Jag började på 16,5 kilo och lägger på 2,5 för varje gång jag kör det. Idéen med Stronglifts är att en ska blåsa förbi sitt gamla pb av bara farten genom att börja med att nöta in lägre vikter.

Hur går det för er andra som också hoppade på Stronglifts? Och du som inte gjorde det – följer du något annat program eller hur lägger du upp träningen?

Hej, hej fredagstjej!

macaron

Helluuuu freitag! Som jag har saknat dig sedan senast. Det är en ynnest att ha ett jobb som är kul att gå till varje gång – men de där fredagskvällarna är ändå långt mer speciella. För de inträffar ju bara en gång i veckan, jobbar gör jag mest jämt. Och så är familjen där! Komma hem, byta från snällt jobbrosa läppstift till skarpt och rött, dra flufftofflorna över finstrumpbyxorna och få lyxmat serverad. Min kille är värsta kockkapet på helgerna!

Ingen verkar säga fredagsfys längre, men jag kan i alla fall bocka av veckans tre Stronglift-pass sedan i morse. Varje gång jag lägger till en platta på den där stången blir jag en lite, lite härligare människa. Jag känner det.

En stark del av Stronglifts är att det är vila som gäller dagarna mellan passen. För att verkligen ge de nedbrutna musklerna chans att bygga upp sig igen. För egen del låser jag inte fast mig för hårt i det – vill jag ut och lufta mig i springskorna gör jag det. Särskilt nu i början – det kommer onekligen att bli tyngre ju fler sådana där plattor som läggs på… Livet blir så himla tråkigt om en bara lyssnar på andras regler och inte den egna känslan, visst?

Hur firar du in fredagen?

IMG_2267

Hej hej, fredagstjej!