Vi är odjupa och ointelligenta som (fortfarande!) inte kan se förbi ytan

Skärmavbild 2015-06-22 kl. 19.02.56

Okej hörrni. Här uppe där ni ser en bild, önskar jag att jag hade bäddat in en video. Den vill sig dock inte. Därför måste ni LOVA mig att genast nu klicka på bilden, följa länken och ändå kolla själva. Okej?

Gör det nu.

Det är viktigt.

Kvinnan ni ser är Kathryn Budig. Hon är min favorit bland världens yogaprofiler, jag följer henne i allahanda sociala medier och gör hennes klasser på Yogaglo. Kathryn gör grejer med sin genomstarka kropp som vi andra bara kan drömma om. Trots den här otroliga talangen kommer andra människor åt Kathryn och gör henne osäker. De gör det genom att kalla henne för tjock.

Jag har noterat att det här med vem som ser hälsosam ut har diskuterats en del i bloggvärlden på senaste. Det gör mig glad. Genom åren har jag sett många initiativ av typen ”I love my belly” eller ”min mammakropp”, som är tänkta att visa på att vi alla ser olika ut. Något vi redan vet, men som i hög grad troligen inte ens spelar någon roll när vi står framför tidningshyllan och ser starka, hälsosamma, vältränade tjejer som Kathryn där. Utan att tänka på, eller kanske vilja veta, att hon på bilden har ägnat en månad inför fotograferingen åt att leva på linser och grönkål och tränat hårt för att kunna se ut så där. Trots att hon redan var hälsosam. En yogastjärna. Trots att hon redan var vältränad.

Och det vill vi ju inte?

Det är galenskap.

Det händer att jag hajar till framför min egen spegelbild. Tänker: det där fladdret runt magen ser knappast hälsosamt ut. Maffiga armar! Fettet bäddar liksom in de ganska stora musklerna så att allt bara blir… kraftigt. Mitt hatord. Ser inte bra ut. Inte sunt.

Vältränad? Ja, när jag är på gymmet tror jag att jag är det. Jag som alltid rört mig, alltid varit aktiv, alltid stark. Men hey, just nu, i spegeln, när jag granskar riktigt noga med mina elakaste glasögon, de jag bara sparar för att använda när jag tittar på just mig själv: då duger det inte.

Vad jag tar i marklyft eller hur mycket arbete jag har lagt ner på mina knäböj spelar noll roll. För i mina ögon, i just den här svaga stunden, syns det inte utanpå. Hur skulle jag kunna vara en förebild eller inspiratör, eller ens kunna aspirera på att vara hälsosam? Skriva en blogg som handlar om träning och påstå att jag har något att säga om hälsa? Med en fettkorv över midjan? Ha. Ha. Ha.

Inte en magruta så långt ögat kan nå.

Alltså inte hälsosam.

Tänker jag.

Utan att reflektera över hur ytlig och obildad jag låter. En människa som visst tror att allt bara är exakt som det först ser ut. Är det sådan jag är? En personlighet oförmögen att se djup? Bedömer jag andra lika hårt?

Ja, ibland. Jag har övat länge på att jämföra mig.

Det finns en tydlig bild av vad som är hälsosamt. Och likaså av vem som ser hälsosam ut. Få av oss når upp till det, eller hur? Tvättbrädemagar, markerade armmuskler och studsiga rumpor. Det kräver en hel del, för en stor del av oss. Mer än många av oss hinner, orkar eller innerst inne vill lägga in. Kommer inte enkelt. Bara för att vi är hälsosamma. Istället ser vi ut på sju miljarder andra sätt. Trots att vi är hälsosamma. Ser vi ut som dig, mig, alla dina kompisar och favoritbloggerskor. Ungefär.

Kanske tänker vi att om jag gjorde mer. Var mer extrem. Hade orken, disciplinen… har jag ingen disciplin?

Men det är ju så tråkigt med disciplin!

Magrutor och deffade armar är ganska svåråtkomliga kvitton på hälsa. Har jag tänkt på det?

Så:

Att jag har ett lager fett över armar och mage, betyder det att jag inte är hälsosam?

Att du kan sorteras in i kategorin underviktig, överviktig eller har svårt att bygga muskler: betyder det att du inte är hälsosam?

Det ser ju inte så ut? Vi ser ju inte så ut!

Eller?

Det är så tröttsamt att själv falla in i mönstret, att som en korkad panelhöna plötsligt tro att det är jag som borde ändra på mig. Jag må vara hälsosam, men ser jag verkligen hälsosam ut? Och om jag inte gör det, då måste jag ju ändra på det! Det räcker inte att vara, det måste synas. Annars är det inte säkert att det stämmer. Alla andra måste se.

Vad är det för löjlig idé? Var har jag lärt mig att vara så självkritisk, nedvärderande, beroende av att andra ska godkänna mig?

Beror det månne på saker du sagt till mig, eller jag till dig? Saker vi sagt om andra, ja saker vi nästan oavbrutet pratar om. Hur ser vi ut. Hur ser vi ut. Hur ser vi ut.

Och ett par hundra omskrivningar på det.

Bedömer. Förmedlar. Bedömer. Förmedlar.

Vi slutar upp med det!

Nu!

Om jag så ska se det där videoklippet om och om och om igen så gör jag det.

Ibland hörrni. Får jag en känsla av att jag slösar så mycket tid på skit. En känsla av sorg klamrar sig fast i mig, jag blir ledsen när jag läser mina egna ord, för att det är så här.

Vad annat göra än att lägga av med det?

Vi lägger av med det.

Och det finaste i hela klippet, det är delen där Kathryn berättar om hur andra kvinnor konstruktivt och välartikulerat påpekar för trollen, de som kallar Kathryn överviktig, att det de gör är fel. Inte för att de lägger någon värdering i övervikt, utan för att felet ligger i att öppet recensera någon annans kropp.

Vi behöver inte mer hat på sociala medier, vi behöver fler kvinnor som står upp för varandra. Vi måste själva göra jobbet, ingen annan kommer att göra det åt oss. Vi förstår väl det? Vi vill ha halva makten, hela lönen och samma rätt att vara de vi är, i vår egen, specialuppsydda köttkostym. För att få det måste vi börja med oss själva och med att ärligt, öppet och kraftfullt supporta oss själva och varann. Aldrig snacka ner vare sig de egna hjärnorna, kropparna eller de runt omkring.

Ta oss förbi neandertalarstadiet, där allt vi pratar om är hur något eller någon ser ut. Det är så fruktansvärt fördummande! Är vi verkligen så outvecklade som människor?

Och:

Aldrig jämföra oss med någon annan vars förutsättningar vi inte ens känner till. Aldrig, aldrig jämföra oss!

Vi måste ha magtröja om vi vill ha magtröja fast vi inte ser ut som i magtröjans reklam. Vi måste publicera bilder på oss själva, trots att vi vet att någon kanske hajar till när vi utmanar normen av hur en kvinna ska se ut. Vi måste bojkotta klädtillverkare när de gör kläder som ska passa vuxna, men som snarare verkar vara gjorda för barn. Vi måste hylla varandra för att vi är magiska, underbara, starka, med kroppar som marklyfter, vandrar i berg, föder och bär barn. Vi måste göra jobbet, vi måste empower varann.

Inte säga nej men jag vill inte, någon annan får göra det där. Jag vill fortsätta anstränga mig för att passa mallen, följa strömmen, slippa utmana mig. Men ändå rasa med jämna mellanrum över hur fel allt är.

Det är upp till oss att sätta stopp för den här tomma dumheten. Att aktivera vårt intellekt.

Vi kan väl börja där nånstans?

Det som är viktigt

yogagames-mamma-jeanna

yogagames-mamma

Hej på er! Hur har ni det?

Här snurrar livet i ljusets hastighet ungefär. I helgen som jag gick hade jag den stora, stora ynnesten att få vara på Yoga games i Göteborg med min bästa vän och favoritperson, läs: mamma. Vi sov som små grisar, åt god mat (Boef Bourguignon och risotto på Bon och råbiff och räkmacka på Gothia Towers skybar, allt mycket bra tyckte jag) (särskilt för att vara ute på landsorten. Hähä).

Yoga games är mitt absoluta favoritevent. Det här var mitt tredje och jag blir alltid lika imponerad av att logistiken flyter så perfekt. Och att jag går ifrån exakt alla klasser med aha-upplevelser! Tänkte försöka återkomma om det separat senare.

Sedan kom jag hem och upptäckte att jag hade jour. Bara att hoppa in i Nepal-rejset all vaken tid. Inget mot mina kolleger som äntligen är på plats och inte kommer hem förrän i slutet av maj så där. Jag är så stolt över att jobba på en myndighet som gör sådan nytta för människor i en akut krissituation! Mitt hjärta är med dem där nere. Och med alla drabbade så klart. Skänk pengar du som kan! Nepaleserna har knappt rent vatten i vanliga fall, tänk er bara hur hygienen blir nu. Det är farligt, på riktigt, och vi kan hjälpa till.

I kväll är jag ledig och ska på min ashtangakurs. Är så himla peppad! I morgon ska jag squatta, har inte gjort det på en vecka då. Riktigt ser hur tyngdlagen får grepp om röva igen! Hunger? Obefintlig. Det ska vi ändra på.

Och hos dig? Vilken är din viktigaste erfarenhet eller händelse från veckan som gått?

Min är inte riktigt tydlig, jag anar den, den växer fram. Den är väldigt inspirerad av Louise Bourgeois utställning som finns på Moderna i Stockholm just nu…

Inte så mycket carpe diem

Så här får en ju inte säga nu för tiden, men alltså jag vill bara att de här två närmaste dagarna ska gå! För i morgon kväll lyfter vi mot London. Jag ska äta gott, fnissa mycket, besöka Jivamukti London och nervöst hålla tummarna för en restplats på random workshop med Kathryn Budig som besöker stan. Igår ringde yogastället och sa att de hade en plats till fredagskvällens workshop. Men jag hinner inte dit :/

Håll tummarna för mig, kan ni?

Har du något framför dig som du längtar till?
magnus-london

IMG_0491

barbecoa

china-town-london

Om du undrar vad jag gör i dag

healthy-chocolate-mousse

Om ni undrar vad jag gör i dag är det ungefär det här:

  • Yoga. Testade hollow back (fast på huvudet, inte underarmarna herre gud. Jag är väl inte hulken heller!) för första gången i mitt liv – se nedan! Ska inte skoja mer med min kille för bilden. Han gör så gott han kan när jag kommer och tjatar om att han ska agera fotograf. Men mitt huvud kom tyvärr inte med på grund av stol. Dock tillräckligt för att jag skulle se att jag tippar hakan väl mycket neråt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – att filma och fota sig när en tränar eller övar på något är the shit! Då kan en snabbt rätta till knasigheter. Obs gäller även övriga livet, efter bara träning. Typ föreläsningar.
    hollow-back
  • Testar godsaker ur den fantastiska Fanny Roethlisbergers nya bok. Med bara chokladrecept. Ja, bara choklad. Jag vet. Du älskar choklad. Jag också. Du hittar boken här. Driftiga kvinna! Först ut för test är en Creamy, dreamy chocolate almond mousse. Du ser den överst i det här inlägget. Återkommer givetvis med utlåtande efter kvällens middag!
  • Äter massa, massa godis. Det gör jag alltid på helgerna. Ibland sånt som är helnyttigt, ibland mindre nyttigt, ibland inte nyttigt alls. Just den här helgen är jag mest sugen på grejer som inte bara gör gott för själen utan kroppen också. Det finns mycket sånt. Som äpplechips, torkad mango, mörk choklad och Renée Voltaires nya kolor som typ alla snackar om. Det är rätt härligt tycker jag. Att det finns så många goa grejer som dessutom innehåller fibrer, vitaminer, antioxidanter OCH träningsenergi.

Äter du något extra gott i dag?

helggodis

fredagsgodis

Jag avundas den norska urkraften

yoga-katt
Kanske bästa yogasällskapet i världen!

Det här skid-VM:et har jag tänkt mycket på Norge. Eller ja, norrmännen. Jag gillar dem. Vill vara som dem. Grejen med dem är att de känns ungefär födda vid nån fjord under nåt fjäll och sedan har de alla blivit liksom… ja, de är helt naturliga. Naturmänniskor. Skogsmänniskor. Fyllda med urkraft, nåt väldigt ursprungligt och sprakande.

Jag beundrar norrmännen för det här. Vill vara sådan själv. Lika rödkindad, tindrande glad och go. Och stark! Jag pratar åtminstone med samma snälla, ofarliga klang som dem.

Jag tycker så mycket om dem att jag nästan hejar mer på dem än på Sverige ibland. Svenskarna har varit grymma, vilka maskiner! Ändå glider mina sympatier lätt i väg till Norges Motorer. Vilken kraft och styrka sådana som Bjørgen och Johaug har! Vackra är de också.

Jaja.

Den där motorn försökte jag ta efter när jag tränade mina arma magmuskler efter kvällens Hemmaashtanga Med Katt. Båten, det är en brutal grej det. Den övar jag mycket på just nu. Vet du vilken jag menar? Du hittar den som en del i klassen nedan. Jag hoppas att den ska göra susen för min ynkliga mitt.

Kollar du på skid-VM?

En helt bakvänd dag

reversed-warrior

I dag har jag haft en sådan där ovanlig dag när energin liksom växer efter hand. På förmiddagen trodde jag nästan att jag skulle bli sjuk – så trött och trög och blahaig.

Gömde mig i ett litet rum och vips, på eftermiddagen var energin tillbaka. Gick hem, bytte till mina sjukt snygga yogapants från Teeki och njöt i fulla drag på mattan. Inte ett dugg sjuk. Men återigen högst medveten om att jag behöver tyst tid. Kunna stänga dörren om mig ibland, jobba i fred utan att bli avbruten eller att avbryta andra.

Jag är glad att jag lär mig det där allt mer. Efter en bakvänd dag passade en reversed warrior rätt bra tycker jag ;=)

Vad var bäst med din måndag?

Inbäddad i skimmer

froken-drivkraft

Klockan är strax före 07 och det känns som att jag är den enda i världen som är vaken. Rätt många andra här i stan kom kanske nyss hem efter en rolig natt. Själv bröt jag upp från en cocktail strax efter midnatt för att spara energi till ännu en dag på Yoga games. Oklart om jag lyckades – oavsett sömn värker kroppen både här och där efter gårdagens fem klasser…

Men, det spelar ju liksom ingen roll. Hela jag är som inbäddad i glitter och ljus. Det känns rätt lätt att gå upp en morgon som den här.

Jag har planerat för en kort yogadag i dag. I den bästa av världen orkar jag tre klasser – men jag blir inte besviken om det bara blir en. Så är det med flerdagskonvent tycker jag, ingen vill missa dag 2 men den har alltid ett litet flor av bakiskänsla över sig. På ett lugnt och skönt sätt. En gör det en kan och har lust med. Resten av tiden kan en alltid titta på.

Här uppe till höger på scenen ser du den strålande Fröken Drivkraft, Johanna Alvin, som assisterade den sista klassen som jag var på igår. Då var jag så trött att jag knappt kunde ta emot instruktioner – ändå kunde jag förstås inte låta bli att gå dit. Visst är det underbart med människor som strålar så där!

Jag hoppas att din söndag känns lika skimrande som min.

IMG_2158
Pepp_grrl_86

IMG_2159