Jag älskar yoga. Ungefär allt med det. Förutom att de senaste årens våg har följts av en knasig trend. Som att många ser det som ett sätt att bemästra kroppen. Att det finns ett rätt. Och det är att bli BRA. På de fysiska positionerna. Vi tittar på Instagram och tror att olika armbalanser är vad yogan är.
Ingen gör så med löpning. Ingen tror att det går utmärkt att börja med att springa vasaloppssträckan på en gång. Eller att ett pb på 150 kilo i marklyft sätter sig självt.
Men så tänkte jag om yoga när jag började. Jag tänkte att jag behöver inte lära mig solhälsningar eller typ chaturanga eller så så himla bra. Men jag ska lära mig stå på huvudet! Först av allt.
Det blev inte så bra. Det blev pressande och stressande och jag fick jobba en del på att få den där ilskna känslan av besvikelse att släppa mig. Om det berättar jag i klippet högst upp. Och så har jag berättat lite här.
Jag ser hela tiden andra som känner likadant. Med allt möjligt. Press. Prestation. Besvikelse över en egen otillräcklighet. Alltid vidare, aldrig stanna upp och säga: bra. Bra. Men innerst inne vet vi att press inte är vad träning, yoga, eller hälsa är!
Eller hur?
Drabbas du någonsin av prestationspress?
Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu 
Väl talat! Och mycket intressant :) Själv känner jag prestationspress inom det mesta man kan tänka sig (från skola till matlagning liksom) men inte över just yogan. Jag är relativt nyfrälst vad det gäller yoga men gör det bara för mig själv, för att må bra. Visst kan jag känna att det skulle vara roligt att stå på huvudet eller framförallt vara riktigt vig, men som gammal fotbollsspelare är jag stelare i höfterna än vilken åttioårig tant som helst (obs är 24 år gammal) och känner att jag måste acceptera det i nuläget även om det såklart med tid går att förbättra :)
GillaGilla
Alltså jäklar, du är SÅ cool, peppande och insiktsfull! Jag har haft din blogg i min lista på bloglovin länge, men jag är lite halvslö med att läsa bloggar och lite skraj för tränings- och hälsobloggar – just för att de ger mig prestationspress – så jag har bara kikat lite lätt ibland här. Men, för ca en månad sedan blev jag nyfiken på ett videoklipp du lagt upp om utfall (det var kanon) och efter blev jag ju helt såld. Jag som aaaldrig tittar på videoklipp. :) Vilket guldkorn du och din blogg är! En träningsblogg när den bara gör en glad och pepp.
Ja, och nu blev jag ju tvungen att kommentera också, eftersom jag är en hängiven yoga-person och du skriver så klokt, smart och roligt om just yoga. Åh, det här klippet skulle jag vilja förmedla till alla yogisar. Jag tror att många ledsnar på yoga just för att de jämför sig med andra (alltid dem som är tusen gånger mer erfarna) istället för bara med sig själva. Eller ska vi ens jämföra med oss själva? Yoga handlar väl om att acceptera sig själv och kroppen just i nuet, oavsett om du känner sig stark, svag, stel, pigg, trött eller vad som helst!
Jag har haft tur och yogat för en lärare som alltid poängterar att grunden är viktig, att vi ska backa så fort vi tappar teknik och fokus, som uppmuntrar alla på deras egen unika nivå och, jaa.. verkligen propagerar för grunden och nuet. Men ändå så känns det ju lite nesligt när hela gruppen (inbillar jag mig) står på huvudet medan jag kämpar med clownen, typ. Då får en bitchslappa egot lite och påminna sig om att ha tålamod.
Jag tänker att det ligger ganska så mycket ansvar på yogalärarna att se alla i gruppen och hejda sina yogisar från att stressa iväg från det som är bra, men att ändå se till att yogan blir rolig och lite lagom utmanande.
GillaGilla
Hej och tusen tusen tack för ett jätteviktigt inlägg i form av denna video!! (som jag hittade via Nina:) Det du säger är så sant och så viktigt att det borde läggas upp…överallt där folk håller på med att ”överträffa” sig själv och andra. Jag har inte instagram, men kan i mitt fb-flöde stöta på inlägg på Beyoga365, yogobe’s fb-grupp, och det mesta handlar om redigt kniviga ”positioner” som huvudstående, gärna i oväntad miljö så som utomhus. Ja du vet. Varje gång tänker jag: hur andas du nu? Har personen överhuvudtaget gått in i att lära sig andningen? Blir liksom ledsen i hjärtat för jag tror att många missar det underbara som händer i bröstet när man vänder sig inåt, till sig själv. Jag tränar kickboxning sedan en tid och min tränare har frågat mig varför så många som yogar har så mycket skador. Mitt enkla svar är att de inte sysslar med yoga.
Jag är efter flera år på en enkel nivå, jag har ingen prestationsångest eller press alls, jag söker det genuina i mig, tröst, styrka, ljus. Kan inte gå någon annan väg än min egen.
(kan heller inte alltid skriva anständigt korta kommentarer:)
Återkommer hit, tack för en fin blogg!
GillaGilla
Tack snälla, snälla du för den här fina kommentaren! Jag var med och startade Beyoga 365, då hette den Yoga30d och var en jättefin grupp med massa yoganewbies precis som jag. Känns ledsamt att höra att den inte har samma kvaliteter längre. Tyvärr tänker jag att även om vi skulle starta ett nytt skulle det sluta på samma plats, om du förstår hur jag menar. Positionerna är fascinerande och fascinationen skulle inte gå att komma ifrån. Det är verkligt synd.
GillaGilla
Hittat hit från Nina♥. Jag har grunden som ashtangalärare & kunde stå på huvudet bra (det har jag nog alltid kunnat sen jag var liten) men däremot har jag stela höfter & det gav mig stora komplex. Yogade varje dag men var inte i närheten att gå ner i spagat eller vara riktigt vig. Efter 8 år med ashtangan tog det stopp & jag hittade tillslut till kundaliniyogan (samma som Nina) där jag nu utbildar mig till lärare. Det är en yoga som inte har samma prestationskrav alls, & är lite knasig:-) men väldigt kraftfull & upplyftande. Tack för att du delar med dig, vi är många som har känt som du fast på olika sätt.
GillaGilla
Hej Ulrika och stort, stort tack för din kommentar som värmer mig! Jag tänker ofta att jag som är en ganska eldig person nog skulle tjäna på en form av yoga som var mer yin än yang. Tyvärr är det ju allt för lätt att följa sina vanor, att fortsätta vara yang på alla plan i livet. Många av oss behöver nog öva på just det, tror jag. Balans.
GillaGilla
Så klok du är! Nina är fin ❤️️ Du också. Jag älskar när människor kan bjuda på svårigheter man mött och hur man gått vidare. För övrigt är det sjukt svåraste jag har varit med om i yogan att göra komplicerade mudras, handgester. Det känns i hela kroppen! Från det stora yviga till finliret 😊
GillaGilla
Tack snälla du!
GillaGilla
Gillar din jämförelse av marklyft och yogan – för det är ju faktiskt precis så! Man måste jobba upp sin kropp och sin andning och lägga grunden, som du själv säger. Dessutom är det så att yoga handlar ju om så himla mycket mer än att kunna balansera på sina egna händer till exempel, men vi här i västvärlden har tappat bort den delen av yogan. Istället känns det som att mycket fokus ligger på ”kolla vad mycket coolt vi kan göra och så kallar vi det yoga”. På vissa yoga-klasser pratar dem knappt ens om andningen, vilket är ju det som ska leda dig in och ut ur positioner…
Det jag ville ha sagt är att bra inlägg med smarta tankar! Det sätter verkligen perspektiv på saker och ting, vilket är väldigt viktigt att göra ibland!
GillaGilla
Tack snälla du för fina och kloka ord! Tyvärr tror jag att du har alldeles helt rätt i din tes. Hur ska vi ändra på det?
GillaGilla
Hej! Jättekonstig parentes i sammanhanget detta, men jag kör ändå! Jag hat följt din blogg läääääänge men jag har hittills bara läst och aldrig lyssnat på några klipp eller poddar! Kikade på denna nu och slogs av vilken mörk och maffig RÖST du har! Jag är musiker själv och känner igen en potentiell fet bluesröst när jag hör den, sjunger du något, va va va? Eller håller på med annan musik, annars BORDE du verkligen göra det! Förvalta! Heja!
Du är kanon!
GillaGilla
Haha! Tack för underbar kommentar! Jag är tondöv tyvärr. Sjunger mycket hemma för att roa min familj, det funkar alltid väldigt bra. Men lite synd är det, önskar att jag hade kunnat. Tack och kram och heja DU!
GillaGilla
När jag började med yoga satte jag upp som mål att kunna stå på huvudet inom ett år. Visserligen var det en ganska lång tid, men ändå, det var fel. Fel, för det visade sig att jag var rädd för att stå på huvudet och att försöka pressa fram ett huvudstående nör huvudet inte vill, det blir ju inte bra. Så jag la ner det. Insåg att jag inte kan ta med mig mål jag haft tidigare när jag t ex gymmade in i yogan. Visst, jag vill gärna lära mig att stå på huvudet och jag tror att jag kommer att kunna det en dag. Men när det blir är oviktigt.
Sen kan jag tycka att det är lite trist att ofta när jag säger att jag håller på med yoga så får jag kommentarer som ”ah, är du så där supervig?” Eller ”kan du stå på händer då?” Då får de hellre tro (som många gör) att jag bara sitter och ligger och slappnar av, haha.
GillaGilla
Amen på det!
GillaGilla
Prestationspress… Det kände jag när jag började med löpningen. Trodde liksom att jag skulle kunna träna mig bra rätt snabbt. Det gjorde jag väl iofs, men med överbelastningsskador på köpet. Inte värt. Man får skynda långsamt med saker och ting!
GillaGilla
Helt sant, bra sagt!
GillaGilla
Hmmm prestationspress, det finns alltså människor som INTE känner av det? Jag känner den liksom ständigt.
GillaGilla
Jag vet faktiskt inte. Tror att det finns en hel som inte känner de särskilt frekvent. Men jag har känt som du. Mycket terapi senare ser det annorlunda ut :))) Men återfall kommer onekligen.
GillaGilla
Min kbt-terapeut satt helt frågande och konfunderad när jag berättade hur jag upplever saker och resonerar. Hon förstod liksom inte, och hon har nog hört mycket……jag kommer bli ruinerad med andra ord ;-)
GillaGilla
Hmm. Men hon säger det på ett sympatiskt sätt..?
GillaGilla
Ja då. Och jag har kommit en bit på väg
GillaGilla
Bra! Att komma ut på andra sidan är det bästa jag har gjort.
GillaGilla
Åh, jättebra inlägg för mej som precis börjat nosa på yogan. Tack!! För visst har jag också börjat drömma om kluriga ställningar och att stå på huvudet. Kanske, om jag ska vara ärlig, mest för att det ser häftigt ut. Men nu ska jag ta det i min takt och njuta av det precis där jag är :)
GillaGillad av 1 person
Bra där hörru! Du kommer dit ändå. Häng med i det som händer bara.
GillaGilla
Men åh, Jeanna! Nu sitter jag här och grinar! ❤️❤️
Vet inte mer vad jag ska säga – tack för dina fina ord om min blogg, tack för att du delar och tack för att du lyfter fram detta!
Kram, kram!
GillaGillad av 1 person
Tack du Nina, verkligen. Du har hjälpt mig så mycket med så mycket! Det låter kanske som nåt jag bara säger men det är inte så. Du har fått mig att fatta saker om mig själv när det gäller alltifrån yoga till pms och livsglädje!
GillaGilla
Glad om jag lyckas förmedla mina hjärtesaker så att de kommer till nytta och glädje. Sat Nam!
GillaGillad av 1 person