Hej allihop, hoppas att ni mår bra och får se solen!
Här hos mig blir livet allt lättare. Det händer bra grejer. Som att alla vårens större utmaningar på jobbet är i land. Jag andas ut. Hinner nog till och med trappa ned mentalt innan semestern. Det är viktigt tror jag. Om en kan blir det bäst så. Men det går sällan. För de flesta av oss, antar jag. Men när det går – ta chansen! Det ska jag göra nu. Inte rusa in i semestern med en puls på 160. För hur blir det? Blir det semester? Inte först, i alla fall. Lugnet blir en chock istället. Kanske inte optimalt. Om nu ändå allt kunde vara optimalt?
Jag har börjat springa också. Igen. Det började i fredags, fem kilometer på prov. Det gjorde ont på ställen där löpning aldrig har känts förut. Som en nybörjare! Tänkte: jag sprang fem i dag. Om en månad kan jag göra femton. Sedan gick jag ut på söndagen och gjorde tolv. Det bara hände. Jag säger som Sara: det hände för att jag trodde på det. Jag fångade energin och vågade tro på den. Gick hem och googlade Stockholms halvmara. Kanske ska springa den i år igen ändå?
Har det kanske i mig. Nånstans.
Trappar du ned innan semestern? Eller rusar du in i den med ett ka-bam?
Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu 
Woohoo på den rundan. Grym du är! Heja heja.
Jag har de senaste åren inte rusat in i semestern, redan några dagar innan den infinner sig så går jag ner i varv. Ett måste.
GillaGilla
Förut har jag bara rusat in i semestern och oftast varit ganska hetsig och bokat in hur mycket som helst men i år ska jag försöka trappa ned lite innan. Och jag har nästan inte planerat någonting alls under min semester förutom att jag ska åka ner till Uppsala och kolla på min lägenhet och åka med några flyttlass dit. Så det blir väldigt lugnt och skönt i sommar faktiskt.
GillaGilla