Vänja sig vid morgonlöpning?

20140618-153352-56032509.jpgDagens ersättning för grekisk yoghurt-frullen :-) Avokado, kokosmjölk och rå kakao mixad till… en grön yoghurt!

Fundering jag har: ägna semestern åt att vänja mig vid morgonlöpning, som jag i dag har svårt för. Eller: ägna semestern åt att springa på den tid jag gillar bäst?

Vilket tror ni att jag väljer? ;=)

Samtidigt vill jag verkligen lära mig att springa på morgonen. Jag menar, det var inte så att jag älskade att gå till gymmet vid 6.30 till en början. Det var en vanesak. Nu: bästa starten! Skulle aldrig byta tillbaka till att trängas med alla andra efter jobbet. Kvällslöpning är fantastiskt, men samtidigt uppskattar jag att slippa ladda om efter jobbet. Slippa logistiken.

Så. Testomgång i dag. Vidrigt! Som att dra av cirka 40 procent på träningsnivån. Kände mig som i april. Eller som lättare lungsjuk. Tiden gick lika snabbt som när en väntar på en försenat tåg mot nån som en är galet kär i. Fast en är argare. Puh.

Men efteråt! I duschen. Känslan av belöning alltså. Den slår allt! Att få gå till jobbet med den. Så. Jag kanske testar igen?

För eller mot morgonlöpning för egen del?

23 reaktioner på ”Vänja sig vid morgonlöpning?

  1. Men eller hur?! Jag morgonjoggade lite på Mallis och oj som jag blev omsprungen! Av gubbar, av storbröstade pinnsmala bruttor, av barnvagnsfolk och så vidare… Men jag tänker som du, att det vore så skönt att få det att funka. Kanske kan man börja med korta rundor, typ 3-5 km, och öka allteftersom, eller hur tänker du? Och ja, känslan efteråt, magisk!! Vad ska vi säga, att vi ger det juli ut? Första augusti är vi inbitna morgonlöpare?!
    :-)

    Gilla

    1. Alltså, jag tror faktiskt det! Blev peppad av din kommentar här och tänkte ett varv till;=) Ska börja med att testa de här två veckorna innan semestern – vi håller tummarna för varandra, visst?

      Gilla

  2. Jag älskar morgonlöpning. Finns få känslor som slår känslan av att ha tränat klart för dagen när klockan ännu inte är 8 :) Har ändå haft en längre paus med morgonlöpningen nu så just nu håller jag på att vänja kroppen med morgonlöpningen för det är absolut en vanesak! Men bara man vänjer kroppen i lugn och ro och låter det ta tid så tycker åtminstone jag att energinivån är samma på morgonpass och pass senare på dagen. Trevlig midsommar! :)

    Gilla

  3. Jag tror till viss del att det är en vanesak, men själv är jag så sjukt morgontrött så det skulle inte vara värt det för egen del. Skulle få kämpa så sjukt hårt för det och tror ändå inte att det någonsin skulle kännas lätt, iaf att gå upp och springa före jobbet en normal vardag. Lediga sommardagar kan jag ibland släpa mig upp för att ta en runda före frukost, men det är sällan före 8 det handlar om. Det kan vara ett skönt sätt att starta en varm ledig dag på, gärna med ett svalkande snabbt dopp i Vättern efteråt innan frukost (och sådana dagar kan det ibland vara enda chansen att få till en runda) men det blir inga kvalitetspass eftersom min kropp är alldeles för seg för att springa snabbt, eller klara av att trycka på i intervaller för jag orkar inte tagga till mentalt så dags.

    Gilla

    1. Nä precis, hittills har det verkligen inte varit några kvalitetspass för mig heller. Släpar mig bara runt. Men det vore kul om det kunde förändras! Jag är åtminstone morgonpigg, men tydligen inte i… lungorna.

      Gilla

  4. Älskar det! Men har svårt att springa på kvällen. För några år sen var det tvärtom, så tror absolut det är en vanesak. Hjärnan liksom fattar snabbt nu att det är upp och hoppa i skorna som gäller! Bästa starten:)

    Gilla

      1. Ja jag försökte memorera den härliga känslan efteråt. Tänka på härliga saker jag kunde fylla min eftermiddag och kväll med istället och hinna med. Och avdramatiserade, inte göra så stor grej av det eller tänka så mycket. Bara lägga fram kläderna och släppa kraven, blir det en kort runda så blir det! Inte planera och ha så höga krav på sig själv, bara jag kom ut så var jag nöjd :) Ett par ggr i veckan!

        Gilla

  5. Jag älskar morgonträning generellt, men just att löpa på morgonen tycker jag är lite kämpigt. Min optimala löptid är vid 10 på förmiddagen, vilket är rätt svårt att få att funka en vanlig vardag – men på semestern passar det ju utmärkt. Nu får jag ju inte springa den här semestern, men nästa år så! :)

    Gilla

      1. Haha, ja fast jag gillar ju allra bäst att springa i skogen och det känns inte så barnvagnsvänligt :P Apropå följa så funderar jag på att kicka igång bloggen igen för den här resans skull. Men det sitter liksom långt inne.

        Gilla

  6. Både och! Älskar känslan av att vara ensam ute och springa när världen sover. Samtidigt upplever jag att det blir en annan löpning, mer lufsjogg, än senare på dagen. Så jag hade inte velat köra alla pass morgontid, men några av veckans pass absolut. Frukosten är helt ljuvlig efteråt!

    Gilla

  7. Jag älskar morgonlöpning – men inte under semestern. Nu är jag trögast i världen med att komma mig iväg på träning. Ofta har klockan slagit mer än eftermiddag innan jag tar dagens första pass. Men då jag jobbar – då är det oslagbart att springa innan jobbet. Har t.o.m. stigit upp 04.30 för att hinna med långpass före jobbet ;)

    Gilla

  8. Jag älskar morgonlöpning. Har tom svårt att springa andra tider. Springer lättast på fastande mage så det kan bero på det. Kanske inte blir den snabbaste löpningen men det är inte därför jag springer. Älskar att väcka kroppen med utomhuslöpning, alla årstider. Dock har jag haft problem en längre tid med benhinnor så det blir endast korta rundor nu, mellan 3-5 km men det räcker för mig nu. Är glad för det lilla .. ;)
    Tror det är en vanesak, så ge inte upp!! Det är så skönt efter sen – hela dagen blir så bra!
    :)

    Gilla

    1. Tack Maria, det ska jag ta med mig! jag håller verkligen med om det sista. Och du, tre-fem km är inte lite! Det är ju fantastiskt att det funkar åtminstone. Du kommer att ta dig framåt! Stor kram.

      Gilla

Säg nåt!