Öva på att säga ja

RSCN0641Många människor brottas med att lära sig att säga nej till grejer. Jag är tvärtom. Säger nej till typ allt, eftersom jag har en ganska låg tröskel för stress. Och är både ensamvarg och hemmagris.

Nå, efter att ha tackat nej till anitgravityyoga med Vevve i dag, eftersom jag skulle träna axlar och dessutom ha middag för vänner i kväll och tyckte att det var nog, tänkte jag att jag ska testa att ändra lite på det där. Säga ja oftare. Det är ju synd att missa så mycket kul!

I ett av mina paket i går ligger en grej jag jublade jaaaa till. Metallica på Sthlm Fields i maj! Jag trodde aldrig att jag skulle få dem live. Så fantastiskt kul!

Vad säger du – ja eller nej till livets smorgasbord?

 

31 reaktioner på ”Öva på att säga ja”

  2. Hej hej, Jag är som dig, trivs med att fiffilura hemma och mysa med killen.Men samtidigt tycker jag att jag gör tillräckligt, men sen är jag alltid mindre aktiv på vintern. Medans man på sommaren har något att göra nästan varje dag. Jag är ganska balanserad i mina Ja och Nej…. hoppas det i alla fall och om jag inte kan bestämma mig för något så tackar jag alltid nej. =)

    Gilla

    Svara

  4. Jag har nog ett nej som svar innerst inne nästan jämt. Jag har ett stort behov av att få vara själv, och att få välja själv när jag ska vara själv. Inte att jag är själv när ingen annan aktivitet finns, utan för att jag väljer det på egen hand. För att det känns bäst. Ibland kan jag känna mig stressad över att jag måste säga ja, (det är ju skoj att göra saker ibland) när någon fråga kommit när jag egentligen känner att det vore för himla härligt att inte umgås eller göra massa saker. En tråkig sak med detta är att det ibland känns som jag förväntas kunna ställa upp när som pga jag ofta är själv, då känns det inte som min tid värderas lika högt. Jag jobbar dock på att säga ja, när det känns bra.

    Gilla

    Svara

  5. Första stycket där är ju en bra beskrivning på mig själv!
    Men jag har övat hela hösten, vänt spontana nej till ja och vunnit ganska mycket på det. Känns bra att ta sig förbi den där tröskeln med ren viljestyrka, men i grund och botten kommer jag nog alltid ligga lite åt automatiska nej-hållet. Blir så jävla lätt stressad och då börjar allt kännas övermäktigt och då kommer jag knappt ur sängen. Fin balansgång det där!

    Gilla

    Svara

      1. Ja, jag tror nog det. Har inte tänkt på det så innan, men det är nog en del i det hela. Att man hela tiden har någon som backar upp en och som man ”teamar” med. Även om han inte alls är involverad i det jag gör i jobbet så kan man ändå hela tiden ventilera, och det är nog nyckeln m¨ånga gånger. Att sätta ord på känslor, helt enkelt.

        Och du; fäen vad fin bild på dej här ovan. Lyyyyser! :D

        Gilla

    1. Åh, jag fattar verkligen att Metallica är fantastiska live! De kommer ju liksom typ aldrig hit och de få gångerna har jag missat. jag tänkte att de skulle hinna lägga av innan jag lyckades ta chansen. Så glad!

      Jag tänker att jag skulle vara annorlunda om jag jobbade hemma någon dag i veckan. Då skulle jag få min dos. Nu längtar jag liksom efter mitt eget varje dag efter jobbet..

      Gilla

      Svara

  8. Haha, vad träffad jag kände mig. Har nog aldrig reflekterat över det men jag är absolut bättre på att säga nej än ja. Inte när det gäller träning, men typ allt annat som innebär att jag måste gå hemifrån :)

    Gilla

    Svara

  10. För mig går det nog lite i perioder men jag försöker iallafall öva varje dag på att säga ja till mina barn. När de ber mig läsa en saga/vara med och pärla/titta på denhärjättespännande leksaken. Då blir det lite ofta nej på rutin för jag måste bara börja på middagen/vika en handduk/byta blöja på bebisen. Jag vet ju att jag egentligen fär mer ut av att säga ja.

    Gilla

    Svara

    1. Ja, en vet ju det. Är det så att en blir allmänt stressad av att andra önskar något av en, att en tror att en inte ska kunna leva upp till det? Så är det nog i alla fall för mig. Blir såhimla trött av att vara social.

      Gilla

      Svara

  12. Är som du väldigt hemmakär och har dendär låga stresströskeln. Har lärt mej säga nej den långa vägen och behöver fortsätta med det ett tag till. Men ett JA! i rätt stund kan förgylla livet enormt :)

    Gilla

    Svara

  13. Fasen alltså, det där en så himla svår fråga. Just nu säger jag nej till allt. Och jag tycker att jag säger nej mycket annars också men ändå har jag hamnat här. Igen. Och jag funderar och funderar och funderar på vad jag behöver göra för att inte hamna här igen-igen. Säga mer nej? Mer ja? Inte säga något alls?!

    Gilla

    Svara

    1. Jag funderar också på hur du har hamnat där, bli inte rädd nu, men det intresserar mig. är ju lite likadan. Vad är det som skickar oss på sniskan, liksom? Till och med när vi kan säga nej? Kanske blir det för mycket nej, fel nej?

      Gilla

      Svara

  14. Jag säger ja och nej. Har precis utökat att säga ja till tre istället för två saker per dag. Lätt att bli social hemmafru när man är sjuk! Jag är en ja-sägare för att det är så himla kul! Övar på nej..

    Gilla

    Svara

      1. Ja!:) Det är först när jag blivit sjuk som jag har blivit cynisk och säger nej. Övar på att ALLTID säga nej först. Be om betänketid. Annars går autopiloten på. Duktiga Anna liksom.

        Gilla

Säg nåt!