Stronglifts – första passet

IMG_2234

Men hej hörrni!

En finfin grej med den här måndagen är att jag börjar nytt träningsprogram! Stronglifts 5*5 blir det. Planen är att köra i sex veckor och sedan utvärdera. Jag vet att många av er gjorde Starting strength, programmet som ledde mig till skivstången en vacker vinter för två år sedan, i samma veva som jag. Ni skulle nog gilla Stronglifts också.

Programmet har fokus på basövningar (knäböj, bänkpress, marklyft, press, rodd och chins som valbar bonus), och jag gör bara tre-fyra övningar per pass. Ordentligt, med grym teknik och genom att börja på låg vikt och öka lite för varje gång. Helt likt Starting strength alltså, med skillnaden att vi här gör 5*5. Fem reps, fem set.

Kan säga att jag har laddat kylen med mat… sån här träning gör hål i magen!

Jag gjorde mitt första pass i morse. Började på riktigt låga vikter så det känns knappt som att jag har tränat. Samtidigt vet jag att det kommer att gå fort – snart kommer jag att vara på nivåer som utmanar mig, åtminstone psykiskt.

Tränar du i dag?

Hej då platå!

Min SS-utveckling har stått stilla i drygt en månad. Jag drar 65 kilo i mark. Har en mental knäböjsspärr vid 40. 65! 40! Det håller inte. Det är dags att shejpa upp.

Analysen säger så här:

  • Mentala spärrar
  • För lite protein
  • För enformig träning och för lågt engagemang
  • Dessa åtgärder lägger jag in från och med i dag:

  • Mer tid på gymmet. Sluta stressa dit och stressa i väg och knappt hinna det jag tänkt
  • Därigenom hinna fler övningar
  • Mer mat och framför allt mer protein
  • Plugg. Inspiration. Inget raserar mentala spärrar som att gotta sig i andra människors lyckade gymbesök!
  • Så. Nytt träningsprogram is in da making. Några kostriktlinjer lika så. Ni lär få dem i fejan vare sig ni vill eller ej.

    Hamnar du på platåer ibland och hur tar du dig i så fall därifrån?

    Variation förnöjer

    Noterar att jag mycket plötsligt har börjat hoppa över vissa övningar och kasta om i mina träningspass. Inte så förvånande ändå, en utvecklas ju liksom. SS är ett basicprogram och en perfekt inkörsport, men att börja fiffla om lite efter lust är nog sunt.

    Bänkpress är jag till exempel urless på. Seg övning som tar väldigt lokalt. Planerar faktiskt att byta ut den, men är inte hundra på mot vad. Kanske rodd? Och istället plocka tillbaka styrkevändningarna? Vill verkligen lära mig dem ordentligt. Frågan är bara om inte det blir för mycket rygg…

    Sedan finns ju over head squat, raka marklyft, split… Och väldigt mycket mer härligt att smaka på.

    Åh, du nya värld!

    Nytt pb i marklyft

    20130909-153207.jpg

    I morse lyfte (!) jag mig ännu ett snäpp när jag tog 65 kilo i fem repetitioner marklyft. Häftigt att passera min egen kroppsvikt! Jag har ju aldrig riktigt tränat på det här sättet, med planerade ökningar, förr. Konstigt egentligen…

    Firar gör jag med blåbärskvarg och kardemummacrunch från Svarta Lådan. Har bestämt att jag ska fira saker oftare överlag. Inte bara kasta mig framåt. Mycket bra grej.

    Kommer du ihåg att vara extra stolt över dina framsteg, eller skyndar du bara vidare mot nästa grej?

    Varför niga fint när en kan smaka gräs?

    20130829-084032.jpg

    Vet ni, jag föddes med starka ben. Det syns. Jag drack i och för sig mycket standardmjölk som barn, men generna. Generna.

    När jag debuterade på gym räckte liksom inte vikterna i maskiner som adduktor och abduktor (pressa ihop benen samt pressa ut benen från kroppen) till. Jag lade på extra viktplattor (jag var mycket för maskiner när det kom till ben…) och tröttnade till sist.

    Slutade träna ben. Behövde inte. Var stark ändå. Terrorträningsvärken var inte värt det.

    Sen gick så där… hundra år.

    I dag är jag svagare i knäböj än min katt är. Procentuellt.

    En fattar ju varför.

    Under Starting Strength har jag verkligen sett till att öka på. Hallå generna, var är ni nu? Trodde inte att ni separerades från min kropp bara för att jag och mina föräldrar skaffade varsin adress.

    Det går så där. Min strävan att öka på för varje pass börjar bekosta tekniken. Insett i tisdags: den här bakdelen är så långt från gräset att dom behöver walkie talkies för kommunikation. 90 grader? Jag skulle inte slå vad med ett vattenpass.

    Så jag backar. Hepp, hepp. Tekniken alltid först. Start: i morse. Minus 7,5 kilo på stången, säkert 15 grader ner.

    För jag tycker ju att det är tuffare att sätta rumpan i marken och skrika mig upp. Än att niga fint som i nystruken examenskjol.