Raw food i Karlstad

Sallad med rå lax, räkor, ingefära, avokado etc från Happy2go.

Tror att jag åt godaste maten någonsin i tisdags kväll. Från ett (visserligen använt i något slängig mening…) raw food-ställe – i Karlstad! Fatta spänningen när jag hittade ett raw food-ställe i Karlstad (obs, uppvuxen där, får uttala dylika fördomar pga obligatorisk hemstadsbitterhet, trots avsaknad av skäl).

Angående Stockholm är min uppfattning att raw food-utbudet är ganska magert. På restaurang, alltså, att det finns ett gäng butiker vet jag. Rätta mig gärna!

Älskade denna: Sushifeeling fast med sockerriset utbytt mot MAT! (Är kanske helt blind för verkligheten men har aldrig tidigare sett.) Rå lax, kokta räkor (oklart hur raw food, men hey, det är inte jag som bestämmer!), chilipicklade grönsaker (och vilka grönsaker sen! Oklart vad, men ingen vanlig grönsallad.

Allvarligt. Sushisallad! Dör.

Kunde t.ex. urskilja mängder av riven ingefära), sojabönor (ok, jag vet, dålig karma på dem) samt avokado. Dog! Eller nej. Levde godare.

Hädanefter ska jag alltid äta på Happy2go när jag besöker Karlstad.

Annonser

Dagens fascination: när maten jag älskar plötsligt är farlig

Klicka för att läsa inlägget i Kimberly Snyders blogg.

Något jag gillar är när människor går in för saker på ett närmast rättshaveristiskt vis. Sjukt intressant. Det kan gälla Gud, kön, LCHF, yoga, språkbruk. Inte minst gäller det raw food och dylika smala och religionsliknande mattrender – fokus så starka att jag blir både fascinerad, matt och avundsjuk på samma gång. Tänk att känna sig så säker på sin väg! Som smoothiedrottningen Kimberly Snyder. Hon som ständigt kastar om min lilla verklighet genom att tala om att den mat jag trodde var bra för mig är gift för stackars kroppen.

I dag skriver hon om ohälsosamma smoothies. Och då menar hon inte såna med glass eller syntetiska pulver eller så. Hon menar smoothies med jordnötssmör och agave. Ingredienser alla verkar älska 2012. Ingredienser som jag själv gärna använder – agave inte så mycket för att det skulle vara speciellt nyttigt, men för att jag tycker att det är ett bra alternativ, ljusår bättre är artificiella medel,  för sötning. Jordnötter och jordnötssmör äter jag för att det innehåller en massa bra fett, är mättande, gott och prisvärt.

Mycket intressant text på samma blogg.

Med åren har jag slutat sluka allt med hull och hår och även om jag inte slutar köpa jordnötter eller strössla min kesella (så klart inte heller Snyder-bra, det är ju en mjölkprodukt) med agave så blir jag nyfiken. Lite besatt. Varför skulle det vara så att kroppen försvarar sig mot jordnötter? Varför säger alla plötsligt att mjölkprodukter är schack med döden? Jo visst känns det trovärdigt att blodet får sig en oväntad fylla om jag trycker i den mängder med fruktsocker genom bara en tesked agave. Jag blir nyfiken. Vill veta mer.

Och samtidigt blir jag lite rädd. Hur mycket tänkande på vad man stoppar i munnen är egentligen lagom? När kommer själva forskandet ha tagit upp så mycket tid att jag lika gärna kunde ha dött i förtid men hunnit göra lite annat?

Samtidigt märker jag ju att all kunskap, alla rön jag får samlas någonstans i min inre ipad. Jag bytte mjölk mot soja och soja mot havre. Smoothies med yoghurt känns 00-tal och jag har (med vissa undantag) slutat köpa läsk med sötningsmedel, vilka jag inte vet hur de påverkar min kropp. Små, små dragningar som kanske, kanske gör min kropp friskare, gladare bättre. Inte minst om jag tror på det själv.

För så är det ju. Tankens kraft väger tyngst. Det är så man skapar ett sådant där fokus som hen-hatarna, kolhydratsvägrarna och fruktomanerna besitter. Och ja. Det fascinerar. Minst sagt.