Nytt pb i marklyft

20130909-153207.jpg

I morse lyfte (!) jag mig ännu ett snäpp när jag tog 65 kilo i fem repetitioner marklyft. Häftigt att passera min egen kroppsvikt! Jag har ju aldrig riktigt tränat på det här sättet, med planerade ökningar, förr. Konstigt egentligen…

Firar gör jag med blåbärskvarg och kardemummacrunch från Svarta Lådan. Har bestämt att jag ska fira saker oftare överlag. Inte bara kasta mig framåt. Mycket bra grej.

Kommer du ihåg att vara extra stolt över dina framsteg, eller skyndar du bara vidare mot nästa grej?

Personbästa på Hässelbyloppet

Löparbanor är dåliga, dåliga ställen att kräkas på. Ja, ibland fungerar den här hjärnan faktiskt riktigt bra. För det är ju helt sant! Av alla platser är löparbanor definitivt de minst strategiska för en processad morgongröt att se världen igen.

Så. Jag lät bli. Men under dagens upplopp var det sannerligen nära ögat.

Snälla kroppen som står ut med mig fick en Yummie Veggie efter loppet.

Jag har bara sprungit tre lopp hittills i livet (alla under de senaste sex veckorna) och de första två var på allvar sköna och roliga från början till slut. Under halvmaran svävade jag på en konstant känsla av att kunna fortsätta hur länge som helst.

I dag sprang jag hela loppet med hopp om att få stiga till skyn som en liten ballong och glida hem för att aldrig nånsin springa igen. Är inte människan märklig som fortsätter..? Helt utan tvång.

Och kanske var jag ändå en ballong på nåt litet vis, om än en lite skev en. För på nåt magisk vis rakades 2,5 minuter av från min Tjejmilen-tid (1/9). Måltid: 50.46. Över det kommer jag att vara oerhört stolt när träningsvärken lagt sig.