95 kilo marklyft och självrannsakan

Jag är skiträdd för att vara dålig. Misslyckas. Länge trodde jag att jag bara var lat. Lite slö. Eftersom jag ofta hellre ställer mig utanför, väljer att inte vara med och tävla. Den som inte tävlar kan aldrig förlora. Eller misslyckas.

Vinner hen? Nä. Självklart inte.

Jag är rädd för att misslyckas. Det har jag lärt mig efter 4 000 rundor i kbt. Men jag är fortfarande skitdålig på att chansa och testa och ta risken. Ärligt talat minns jag knappt att jag har gjort det nån gång. Jag är the mother och the säkra kort. Herre gud vad kul. Vilket spännande liv.

Varje gång jag tittar på filmerna här nedan ler jag stort. De är från igår och jag höjer mitt personbästa i marklyft med 15 kilo. Samtidigt gnager och irriterar det att det ser så lätt ut. Jag forcerar inte upp den där stången med mitt pannben. För vi har fortfarande en alldeles för dålig kontakt, hon och jag. Jag och mitt pannben.

Jag undrar vad jag skulle lyfta om jag vågade låta henne göra sig hörd.

I knäböjen stod jag med 60 kilo på axlarna och jag kände mig rädd. Fast att jag vet att jag förmodligen är rätt långt mycket starkare än så. Angelica skrek ned ned ned ned! men jag stannade hela tiden precis innan hon skulle be mig vända upp. Precis innan den perfekta knäbljen fulländades. För jag vågade inte nå botten. Vågade inte fullt ut. Jag misslyckades inte. Jag fegade ur.

Och det stör mig. Det stör mig himla mycket. Jag kan så himla mycket bättre, jag har en stark och tränad kropp. Men jag använder den inte hela vägen till det den kan. Jag använder inte mig själv hela vägen, till det jag kan.

Det borde gå att ändra på det.

Fredagsmys = aw med pb

bild
Benpressen gick också helt okej…

Oh happy day! En alldeles fabulös dag (tack vare t.ex. Clara!) kröntes av att jag fick en ingivelse att maxa marklyft – första gången sedan i december – och drog upp fem kilo mer än senast! Det var inte världens vackraste lyft, men kändes ändå klart förbättringsbart. Snart!

Jag närmar mig hundra… Så magiskt det kommer att bli!

Dessutom, nästan ännu bättre: jag råkade på något vis glömma min handväska i omklädningsrummet på Sats – och en underbar själ lämnade in den i repan. Med iPad, iPhone, Ray Bans, plånbok och smycken i behåll. Ibland (ofta?) är mänskligheten trots allt just så där god som en vill tro.

Bäst på din fredag?

image

Att vara nybörjare med skivstången

DSCN0406

Happy sofftjej efter gårdagens pb i mark

Jag visste knappt att mitt gym hade en skivstång förut. Behövde jag den, och det gjorde jag mycket sällan för jag var en hanteltjej, valde jag de korta, förpreppade. Har alltid gillat att se tyngdlyftning på tv, men har aldrig gjort nån koppling till min egen träning.

I senvintras introducerade Astrid mig för Starting Strength. De där två orden som växt in i mitt liv, tillsammans med den där skivstången som blivit så betydelsefull. Alltid game för en match med mig.

Men det tog alltså lite tid.

När jag en morgon stod och övade marklyft på så där 25 kilo med de korta stängerna kom en helt vanlig tjej och lassade på Den Långa Olympiern för att göra det samma med den. Va? Kunde hon kunde jag. Så jag började.

Igår kväll firade jag att jag lagt till 50 kilo på de där ursprungliga 25. 75. Säkert flugvikt för många ev er, ännu ett steg in i en ny, varm värld för mig.

Det är så galet roligt att hitta något alldeles nytt. Att slukas upp, försiktigt treva sig fram, bli allt säkrare, våga stanna kvar.

Mot 75 kilo i mark!

God morgon måndag!

Eller nej, vänta, det är… tisdag! Nu när veckorna liksom går i ett är det ingen ordning. Jag hann bara lägga in ett tungt ryggpass mellan utbildning och tillbakagång till myndigheten. Här arbetar vi i stab och gör allt vi kan för att stötta katastrofhjälpen i Filippinerna. Snabba kast. Från egoutbildning till samhällstjänst. Jag gillar mixen.

Vid sidan av jobbet har jag ett enda mål den här veckan: att marka 75 kilo. Det har jag svurit på inför mina kurskamrater. För att lyckas med det gjorde jag igår 3*12 reps på 55 kilo. Nästa gång blir det 60. Sedan torde de där 75 glida upp lätt som en plätt i helgen.

Har du något veckomål?