Helt Organiskt firar kvinnodagen med podd om kvinnans år



I dag är det årets viktigaste dag hörrni – alla kvinnors! Finns ingen fråga som jag bryr mig mer om än lika villkor, samma lön, samma bemötande för kvinnor och män. Först när det är utlöst kan vi fixa annan ojämställdhet. Så tror jag.

Dagen till ära firar Helt Organiskt med ett avsnitt om just kvinnan. För att 2015 är kvinnans år!

Lyssna här eller som podcast i din telefon. 

Snygg och redo att bedömas

IMG_1157

Läste just inlägget ”On Beauty: varför jag ibland (tyvärr) tänker efter innan jag klär upp mig” hos Camilla. Liknande tankar har passerat hos mig på senaste, men jag oroar mig inte så mycket för att någon just ska ta på mig om jag klär upp mig – däremot orkar jag ofta inte riktigt med tanken på att det här med att göra sig fin ofta misstolkas som en vilja att bli värderad.

Tänkte på det senast när jag var på konferens för några veckor sedan och hade ett uppdämt behov av att få ha läppstift och en fin klänning när vi nu ändå skulle ut på middag. För, så här är det: jag älskar, älskar, älskar glansiga strumpbyxor, snäva klänningar och att frossa i smink. Den senaste tiden har jag dessutom haft en period när jag känner mig fab, jamen stolt och snygg, och velat framhäva det.

Men just den här gången tänkte jag till en extra gång. Därför att jag inte ville att någon skulle misstolka mig. Därför att jag inte ville att någon skulle tro att jag har ett behov av att positionera mig eller upplevas som snygg. För det har jag inte. Jag har ibland ett behov av att känna mig snygg. Och det är verkligen inte samma sak.

Framför allt vill jag inte att någon ska tro att jag suktar efter att bli värderad. Att jag går ut i lobbyn och bara längtar efter att någon ska säga ”vilken förvandling, vilken tjej!” och ba: nu är kvällen gjord. Även om det också är roligt är det inte ändamålet. Jag vill inte att nån ska tänka ”värst vad hon anstränger sig, vad är hon ute efter…” för då blir ju det hela bara beige och trist. Beräknande.

Som kvinna är det svårt att ha sitt utseende i fred. Vi löper alltid risk att bli allmän handling och tillgång. Nåt man hela tiden måste tycka något om och förhålla sig till. Vi misstänks ofta använda utseende som verktyg för att få det vi vill. Eller inte vill.

Att bara vara neutral är svårt. Vårt utseende laddar oss med spänning. Ibland positiv, ibland negativ och ibland går proppen helt utan förvarning, fast vi aldrig hann ana att vi taggade gränsen till överspänning.

Vad som än händer kan vi vara säkra på det är vårt fel.

Nån som känner igen sig eller tvärtom? Kanske nån som undrar varför jag bryr mig alls?