En Xoko-semla för mamman och en xoko-semla för bebben…

xoko-semla

I dag firade vi ett nytt liv med xoko-semla hemma hos oss! Ja, det nya livet är självt på BB med sin mamma så hen var inte med och firade. Men den nyblivna morsan är semmelfantast så jag tog liksom tillfället i akt…

Det är alltid roligt och konstigt när en kompis får barn tycker jag. Det är fortfarande så nytt i mina kretsar, de flesta av mina vänner är fortfarande barnfri/lösa och ingen har råkat få barn, de som har är högst planerade och väntade, om ni förstår hur jag menar. Inga Oj, oj, hur ska det där gå? eller Åh hjälp, vi som inte har hunnit leka klart!

Personligen anser jag att barn är helt utmärkta sällskap och tycker bara att det är skoj när de plötsligt pluppar ut och ska vara med. Däremot vet en ju en sak: det är slut på långa samtal utan avbrott på ett tag :)) En fattar ju varför naturen gjorde dem så himla himla gulliga och roliga…

Ja, det var nog den största symboliska händelsen på min i övrigt helt utmärkta helg.

Några omvälvande nyheter hos dig?

Ring en kvinna du blir smart av och ses över härlig mat

koffi
karlberg

Trots att jag knappt har gjort ett skrutt av det jag föresatt mig var det här verkligen en återhämtande helg med klass. Den har innehållit allt ifrån tennis och solsken till rörelsetester på en grymt komplett tjej (vad inspirerande det är att träffa på kroppar – eum, jag menar kvinnor – som är starka, rörlig och uthålliga, allt i ett! Kudos till oss).

Helgen resulterar också i ett tips till er: skit i kalendern och planer, ring en kvinna som du blir glad och smart av att umgås med och ses över härlig mat. I mitt fall förgylldes söndagen av Maria samt vegoburgare med grönkålschips på Koffie följt av chokladsemla från Xoko. Och vet du, den fick mig att omvärdera – jag är helt klart en chokladsemletjej! Gå dit, ät den!

Till sist knöt jag ihop helgsäcken genom årets första löptur, fem kilometer genom vinterstockholm. Varför springer jag inte mer?

Jo:

Har insett att jag blir stressad av att ha för många träningsformer på gång. Lyckas inte riktigt kombinera löpning, yoga och lyfta vikter för jag vill så gärna göra allt fullt ut. Fyra av varje, liksom. Får jag bara in ett löppass i veckan är risken större att det inte blir något alls. För ett är ändå så nära noll. Så, de senaste månaderna har summan landat på noll. Och det är rätt synd, eftersom löpning ger mig frisk luft och en alldeles underbar trött- och mörhet som jag inte får någon annanstans. Vet redan att jag kommer att sova som ett barn i natt.

Varför är det så svårt att vara mellanmjölk och göra saker lite grann hellre än inte alls..? Varför är det så svårt att bara göra istället för att fundera på allt?

Ja, det kan ju jag fundera på.

Så länge skulle det vara så himla roligt om du berättade om det bästa (eller sämsta!) med din helg? Ut med det bara!