Första dygnet på luffen

   
   

Hej babes! I morse vaknade jag i Exeter, som jag knappt ens hade hört talas om tidigare. Igår pubbade vi i en urgullig hamn och jag åt lasagne med getost. Bra grej! Jag som är så skeptisk till brittisk mat har hittills fått kapitulera.

Tågluffens första stopp gjorde vi i Salisbury och Stonehenge, som du ser överst i bild. Dessa mytiska stenar som ingen vet hur, av vem eller varför de kommit dit. För så där 5 000 år sen. Väldigt fascinerande! Tyckte att hela platsen vibrerade. Har aldrig funderat på att åka dit tidigare, men nu är jag glad att vi gjorde det. Rekommenderas om du gillar natur och sånt! Trots många andra turister var det inte heller särskilt trångt och allt fungerade extremt bra. 

I dag är vi i Plymouth, det regnar och vi bor på ett supermysigt B&B i hamnen. Magnus synkar lyckligt sin nya Apple watch och jag funderar på om jag ska inspireras eller inte. Prylar är kul! 

Tror att Plymouth har hög potential. Dagens utsikt: Plymouth Grand Parade.

Hoppas att du också har en fin tisdag!

 

Annonser

Ryggsäcken som aldrig fick forma mitt liv (hittills)

   
 
Pigg och fräääääsch som min pappa brukar kvittra tidigt på morgonen när en annan bara vill dö. OBS har så vitt jag vet ingen koppling till personen i bakgrunden. Vi gick upp fyra i morse för att påbörja vår tågluff runt om Storbrittanien. Min kille tror att han är född i fel land, egentligen är han visst brittisk arbetargrabb. Nu får han blomma en dryg vecka.
Undrar om det här kan vara första eller möjligen andra gången som jag plockar fram backpackerryggan som jag köpte för snart tio år sedan. Nitton år, nyss flyttat hemifrån, blev dumpad och bestämde mig för att sticka till Bali helt ensam. Fick boka av biljetterna när jag hux flux kom in på journalistlinjen i Stockholm. Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag verkligen hade åkt. Då hade inget i mitt liv varit som i dag i alla fall. Den där utbildningen har fört med sig nästan allt som är jag i dag. Bostadsort, vänner, pojkvän, jobb. Svindlande att tänka på.

Minns du något eget key moment, när du tog ett beslut som formade en stor del av livet?

När bekväma skor blir moderna har patriarkatet inte lång tid kvar

oddmolly scholl

Hej peeps, hoppas att ni har haft en bra söndag? Själv har jag gjort ett pitstop i Stockholm och gått runt och känt mig skör på stan. Har bara varit på landet i en vecka och ändå kände jag mig som porslinskatt cirka första timmen på NK (jo, jag kan gå på NK en hel dag). Tittar ni på mig så sprängs jag!

Fattar ni känslan? Kände mig lika malplacerad som om jag hade haft blåställ. Sedan lyfte jag humöret med bra shopping (mitt mål var att hitta en klänning till bästa Älskar, älskar intes bröllop och det tror jag eventuellt att jag gjorde) och livet gick vidare.

När jag kom hem greps jag av den bisarra känslan av att ha köpt ett par skor från Scholl och en bikini från Odd Molly. De två största tantmärken jag kan tänka mig. Det första för tanter som har accepterat att de är tanter och det andra för kvinnor som gör allt de kan (typ klär sig i galna mönster och tofsar och broderier och grejs) för att få fortsätta vara tjejer. Hell yes, that’s me!

Tänk att bekväma skor skulle bli trendigt förresten! Ur led är tiden. Ska det inte ens göra ont att gå längre?

Då står patriarkatet på ruinens brant, tro mig. Minns var du hörde det först.

Vad tycker du om Birkenstocktrenden som råder?

Gräs är visst inte alltid ett ultimat underlag

brygga

Nu har det gått drygt två år sedan Vevve och jag drog igång #Yoga30d och startade den magiska Facebookgruppen som i dag är #Beyoga365. Eftersom jag tog en lång yogatimeout mitt i detta har jag liksom missat att njuta av hur stort och fint det faktiskt är. Att vi skapade det där. Jag var med! Om shanti på det.

Det här, tomten på Öland, har hela tiden varit min drömyogaplats. När jag sträcker upp handen i triangeln är det topparna på våra hasselbuskar som jag ser framför mig. Jag har alltid älskat att göra en chaturanga ner i gräset. När vi har åkt hem efter somrarna har jag inte förstått hur jag ska kunna fortsätta i det där trånga utrymmet bakom sängen hemma och ofta har jag heller inte lyckats med det. Känt mig instängd.

Den här sommaren har jag upptäckt myntets andra sida: det är svårt att yoga på gräs. Ojämnt. Jag förstår plötsligt poängen med ett plant golv och att kunna rulla ut en matta. Fast jag går absolut inte in, för jag är så lycklig över att kunna spendera nästan all vaken tid inomhus. Det finns så klart ingen finare fond! 

Nu förstår jag plötsligt varför det kryllar av yogaträdäck på Instagram! Smartisar. Och varför somliga yogalärare menar att det är särskilt bra med jämna underlag…

Kanske ska förespråka ett litet byggprojekt till nästa år..? ;=)

Mjukglass junkie

mjukglass

Jag ääälskar mjukglass. Därför är det ganska konstigt att det har tagit mig till nu att testa kyldiskens magiska hemmamjukglass. Bara att vispa, frysa och ösa upp i strut hemma. Älsk på det! Min var en tetra från Arla, finns säkert flera andra varianter också.

Obs! Topping är livsavgörande. Tuttifrutti, lakrits eller nötkross med jordgubbssås ska det vara. På bilden? Choklad. Inte mitt val.

Kommande dagar har jag dock inte plats för mer glass, eftersom jag måste koncentrera mig på min absoluta sommarfavorit: jordgubbar med vispad grädde. Vi åker snart till England och när vi kommer hem igen lär jordgubbssäsongen 2015 vara död och bortglömd. Snyft! Jag mår på riktigt lite, lite dåligt över detta.

Vilken är din bästa sommarfika eller dessert?

Anledningen till att jag springer (nu)

sagoskog

Som vanligt så kutar jag som sjutton här. Det liksom bara ingår! När jag tänker på Öland tänker jag på löpning. Inte ens hemma har jag sådana självklara slingor som här. Ja, jag är en person som uppskattar att upprepa samma sak om och om igen… Kontrollfreakusüberikus.

Det är illrans roligt att vara ute och jag njuter så av min nya inställning – att det är just att vara ute som är grejen. Jag längtar alltid till mina löprundor (och till att vara i grönskan, kolla korna och lyssna på en podd) och den insikten har fått mig att verkligen njuta av dem. Förut kunde jag pressa mig, fast inte på ett sätt som gav resultat utan tvärtom. Sa appen att jag hade sprungit långsammare än jag ville svarade kroppen med att bli ännu trögare och jag var ofta besviken när jag kom hem. Och då hade jag inte ens något mål! Ingen tävling eller tydligt resultat att sikta mot. Jag ”unnade” mig tydligen att hoppa och trampa på mig själv ändå.

I dag är jag ute för att jag vill vara ute, i första hand. I andra för att röra på mig och i tredje för att, tja, vara lite för mig själv. Det går trögt att springa och jag måste ofta, två-tre gånger per mil i alla fall, stanna och promenera lite för att orka vidare. Det spelar mig ingen roll. Det kvittar om jag springer eller går. Det är så illrans härligt att bara vara här.

Ni vet, ibland pratar vi om ”saker jag önskar att jag hade vetat tidigare”. Jag tror inte på det där. Jag visste inte det här och det förändrar ingenting. Jag njuter nu och att fundera på hur saker hade kunnat vara annorlunda tjänar cirka noll och inget till.

Springer du? Varför gör du det?

Ritualer för att landa i semestern

Skärmavbild 2015-07-07 kl. 17.35.13

Hej babes!

Som säkert många andra av er har jag semester nu. Det har gått så fort att jag inte riktigt har hängt med! Men det här är vår fjärde dag på Öland och om några dagar så där borde vi börja fatta att vi är här. Eller hur funkar det där för dig? Jag behöver i alla fall ganska mycket tid och framför allt avverka vissa viktiga rutiner för att huvudet verkligen ska haja att vi är här. Som att springa vissa särskilda slingor, göra yoga på gräsmattan och åka till stranden (där vattnet hittills är hisnande galenskapskallt!). Hannah och Amanda pratade om exakt det där i ett poddavsnitt (nummer 171) som jag lyssnade på när jag sprang i morse. Om att göra sin egen ritual och grej för att kunna landa i semestern.

Gör du så?

Tänkte ladda upp lite bilder för att visa er vad vi har för oss här, men när jag tömde kameran hade jag visst enbart, alltså enbart, fotograferat olika… blommor! Dolt intresse som knappt ens jag själv kände till..? På instagram kör jag däremot selfiemania, så följ mig där för happy sommarpics vetja!

Hur gör du för att hjärnan ska ställa om till semestermode?

En blomma. Så klart:

pion