Stronglifts – första passet

IMG_2234

Men hej hörrni!

En finfin grej med den här måndagen är att jag börjar nytt träningsprogram! Stronglifts 5*5 blir det. Planen är att köra i sex veckor och sedan utvärdera. Jag vet att många av er gjorde Starting strength, programmet som ledde mig till skivstången en vacker vinter för två år sedan, i samma veva som jag. Ni skulle nog gilla Stronglifts också.

Programmet har fokus på basövningar (knäböj, bänkpress, marklyft, press, rodd och chins som valbar bonus), och jag gör bara tre-fyra övningar per pass. Ordentligt, med grym teknik och genom att börja på låg vikt och öka lite för varje gång. Helt likt Starting strength alltså, med skillnaden att vi här gör 5*5. Fem reps, fem set.

Kan säga att jag har laddat kylen med mat… sån här träning gör hål i magen!

Jag gjorde mitt första pass i morse. Började på riktigt låga vikter så det känns knappt som att jag har tränat. Samtidigt vet jag att det kommer att gå fort – snart kommer jag att vara på nivåer som utmanar mig, åtminstone psykiskt.

Tränar du i dag?

Kettlebellsug

20140415-092308.jpg

Hej ni!

Jag ägnar tisdagskvällen åt att fila på träningsprogram till tre sköna kvinnor som vill bli ännu starkare än de redan är. Det är så inspirerande att pula åt andra att jag alltid får idéer för mig själv.

Sedan jag fastnade för stången och blev alldeles kääär har jag svårt att släppa den. De senaste åren har jag därför harvat på ganska mycket på samma sätt. Av ren nykärlek. Hmm-hmm. Ungefär tvärtemot vad jag säger till alla runt omkring. När det nu är dags att byta mitt eget träningsprogram har jag plötsligt blivit sugen på kettlebells! Som ju liknar stången på rätt många sätt. Kulan är hård och snygg och tuff. Till exempel.

De flesta övningar som jag gillar att göra i dag kan dessutom bytas rakt av. Knäböj, marklyft, raka enbensmark, axelpress. Men det blir ändå något annat, en annan belastning, balans, ett annat pass för kroppen att anpassa sig till.

Det enda som skrämmer mig är att skaderisken känns högre. För att kulan liksom kan rulla omkring. En stång är fixerad, har en mindre flexibel rörelsebana. Det manar till försiktighet. Det tycker jag alltid att både du och jag ska ha! Försiktighet, hundraprocentig närvaro under övningen och noggrann check på din egen teknik. Filma, fota, fråga, kolla hur du ser ut.

Gör du det?

Och, tränar du med kettlebells? Vilka övningar gillar bäst?

En välspenderad lördag på Crossfit Solid

10846666_542375055898851_1035703277_n-1
Jag säger det jämt, men det tål att upprepas. Så glad att bloggvärlden lett mig till de här kvinnorna! Vevve, Maya, Johanna, Emma och Mari. Tack drottning Vevve för bildlån!

Hej babies! Att avsluta en träningsfri vecka med tre timmar i en crossfitbox blev en högvinst. Årets roligaste träningshappening, tack Träningsevent! Och wowowow för varenda göttig tjej som var på Crossfit Solid i dag!

Workshopen hade tyngdvikt på styrkelyft och olympiska lyft vilket givetvis tilltalar mig. Inga nyheter för egen del, men jag fick öva vidare på frivändningar som blivit min nemesis. Vare sig crossfit, PT eller egen träning löser min hangup – jag får bara inte ihop det. Funderar på att gå vidare i livet nu, hehe…

Efter mellis fick vi och testa en WOD. Du som har följt mig sedan jag började blogga i september 2012 vet att crossfit var min sport då. Jag tränade på Concor, tyckte att det var skitkul, men tappade lusten efter en workshop med… just det. Frivändningar. Tänkte att jag ändå aldrig skulle kunna hänga med de andra. Synd att jag tänkte så, men fortsatte med styrkelyften och klarade mig fint ändå.

I dag tycker jag att crossfit är kul och kickande, varje gång jag testar vill jag omedelbart skriva upp mig som medlem och få mer, mer, mer. Men, som ni vet – det där med att passa tider till gruppträning har aldrig varit min starka sida ;-) Jag börjar maska och banga ur alldeles för fort.

Hur som helst: sjukt rolig träning som uppenbarligen ger grymma resultat. Jag vill hemskt gärna hamna på Solid snart igen. Tränarna var så empatiska, gulliga och intresserade. De egenskaperna är ovärderliga när en nybörjare stapplar in på darriga ben. Snygg webb har de också, bra där!

IMG_0584

Så här vilar du om du jobbar i en crossfitbox: i en squat. Coola Elin i mitten skriver för tidningen Stark, läs!

IMG_0616

Clean/frivändning. Kämpar… Älskar engagemanget från tränare Hannes där! Ner på knä ba.

IMG_0611

Trend och träning-Anna markar.

IMG_0602

Vevve tar din pappa i bänk vilken dag som helst. Inte min dock för han är fan den starkaste person jag vet.

IMG_0592

Böj, böj, böj. De senaste veckorna har jag petat ut böjen ur mitt schema, eftersom jag har haft så mycket problem med mitt låga blodtryck. Blir helt enkelt för yr när jag ska upp. Känns tråkigare än att ha ett möte måndag 07.25. Utan vikt går bra men det är cirka 1/111 så kul…

IMG_0624

Lysande mellis, tack för den!

 

IMG_0627

Sjukt jobbig WOD! Press, swing, boxjump, wallballs, rodd. En minut på varje, tre varv. Puh.

IMG_0629

crossfitsolidworkshop

Kredd till Träningsevent för foto på hela ganget. Bra tjejer, skulle gärna träna med dem varje lördag!

Har du gjort nåt kul i dag?

95 kilo marklyft och självrannsakan

Jag är skiträdd för att vara dålig. Misslyckas. Länge trodde jag att jag bara var lat. Lite slö. Eftersom jag ofta hellre ställer mig utanför, väljer att inte vara med och tävla. Den som inte tävlar kan aldrig förlora. Eller misslyckas.

Vinner hen? Nä. Självklart inte.

Jag är rädd för att misslyckas. Det har jag lärt mig efter 4 000 rundor i kbt. Men jag är fortfarande skitdålig på att chansa och testa och ta risken. Ärligt talat minns jag knappt att jag har gjort det nån gång. Jag är the mother och the säkra kort. Herre gud vad kul. Vilket spännande liv.

Varje gång jag tittar på filmerna här nedan ler jag stort. De är från igår och jag höjer mitt personbästa i marklyft med 15 kilo. Samtidigt gnager och irriterar det att det ser så lätt ut. Jag forcerar inte upp den där stången med mitt pannben. För vi har fortfarande en alldeles för dålig kontakt, hon och jag. Jag och mitt pannben.

Jag undrar vad jag skulle lyfta om jag vågade låta henne göra sig hörd.

I knäböjen stod jag med 60 kilo på axlarna och jag kände mig rädd. Fast att jag vet att jag förmodligen är rätt långt mycket starkare än så. Angelica skrek ned ned ned ned! men jag stannade hela tiden precis innan hon skulle be mig vända upp. Precis innan den perfekta knäbljen fulländades. För jag vågade inte nå botten. Vågade inte fullt ut. Jag misslyckades inte. Jag fegade ur.

Och det stör mig. Det stör mig himla mycket. Jag kan så himla mycket bättre, jag har en stark och tränad kropp. Men jag använder den inte hela vägen till det den kan. Jag använder inte mig själv hela vägen, till det jag kan.

Det borde gå att ändra på det.

Lördagslyfter med Angelica Brage ba

God lördag, hörrni! Här är peppen total. Är på väg till Nyköping och Sörmlandskustens crossfit för att knäböja och marklyfta HELA dagen. Med Angelica Brage! Här kan du läsa om Claras upplevelse av samma workshop.

Att jag i princip inte har varit på gymmet sedan i våras nån gång… Ja, jag blundar, ber en bön och tar tacksamt emot den träningsvärksförlamning som lär drabba mig.

Foten då? Jo, den har blivit allt bättre, dag för dag. Tills igår, när jag tog en promenad hem från kvällens hummermiddag med Team Stockholm. En promenad. Knappa halvtimmen. Det borde jag inte ha gjort. Börjar fatta att det kan vara en seg rehab som väntar. Allt detta för en inflammerad vad! Puh.

Vad gör DU den här lördagen?

Några av fredagens fina flickor:
IMG_0702.JPG
IMG_0701.JPG

Om att aldrig lyckas höja vikterna i knäböj

Det går trögt med mina viktökningar. Inte minst knäböj och press är tröga som suckande berg. Har legat på ungefär samma vikter sedan snart ett år och ja, jag vet. Det låter som ett skämt.

Vad gör jag för fel då? Äter jag, sover jag, vilar jag, varierar jag set och reps?

Svar ja.

Handlar det om att min teknik har förbättrats, vilket kanske ofta är det största skälet till att backa i vikt (dålig teknik tenderar ju göra att lyftaren kan ta tyngre vikter, eftersom andra muskelgrupper kopplas in och hjälper till).

Jag tror inte det. Läget känns oförändrat.

Spärren sitter nog i huvudet. Jag har kört fast. Mentalt. Jag är duktig på träningsplanering och livsplanering och matplanering. Allsköns planering, faktiskt. Men att kasta mig utför stupet har alltid varit min svaga länk.

Knäböj är världskul men också ganska läskigt. Mycket ska stämma och funka. Mage, rygg, fotleder, allt stabilt. Knäna åt rätt håll, balansen på plats.

Det är ju inte mycket annat att göra än att våga lassa på. Jag orkar fysiskt, men är fegis psykiskt. Så. Jag inser att jag ska göra som jag brukar: planera. Mina framsteg. Gå lite starting strength och bestämma mig för att öka, säg, 2,5 kilo i veckan. Låter det bra?

När det gäller pressen vet jag faktiskt inte varför det inte går. Jag har till och med backat ett par kilo och det är verkligen frustration. Det är tungt, tungt, tungt.

Så. Har du upplevt en sådan period? Och tagit dig ur den? Berätta himla gärna om hur du gjorde det.

Att vara nybörjare med skivstången

DSCN0406

Happy sofftjej efter gårdagens pb i mark

Jag visste knappt att mitt gym hade en skivstång förut. Behövde jag den, och det gjorde jag mycket sällan för jag var en hanteltjej, valde jag de korta, förpreppade. Har alltid gillat att se tyngdlyftning på tv, men har aldrig gjort nån koppling till min egen träning.

I senvintras introducerade Astrid mig för Starting Strength. De där två orden som växt in i mitt liv, tillsammans med den där skivstången som blivit så betydelsefull. Alltid game för en match med mig.

Men det tog alltså lite tid.

När jag en morgon stod och övade marklyft på så där 25 kilo med de korta stängerna kom en helt vanlig tjej och lassade på Den Långa Olympiern för att göra det samma med den. Va? Kunde hon kunde jag. Så jag började.

Igår kväll firade jag att jag lagt till 50 kilo på de där ursprungliga 25. 75. Säkert flugvikt för många ev er, ännu ett steg in i en ny, varm värld för mig.

Det är så galet roligt att hitta något alldeles nytt. Att slukas upp, försiktigt treva sig fram, bli allt säkrare, våga stanna kvar.

Mot 75 kilo i mark!

God morgon måndag!

Eller nej, vänta, det är… tisdag! Nu när veckorna liksom går i ett är det ingen ordning. Jag hann bara lägga in ett tungt ryggpass mellan utbildning och tillbakagång till myndigheten. Här arbetar vi i stab och gör allt vi kan för att stötta katastrofhjälpen i Filippinerna. Snabba kast. Från egoutbildning till samhällstjänst. Jag gillar mixen.

Vid sidan av jobbet har jag ett enda mål den här veckan: att marka 75 kilo. Det har jag svurit på inför mina kurskamrater. För att lyckas med det gjorde jag igår 3*12 reps på 55 kilo. Nästa gång blir det 60. Sedan torde de där 75 glida upp lätt som en plätt i helgen.

Har du något veckomål?

Äntligen nytt pb i mark!

20131112-201725.jpg

Så här djävulskt glad kan den va’ som just smackade upp en 70 kilo tung stång från marken utan vidare problem. 70 kilo! Två gånger! I mark! Jag är så stolt. Nyss hade jag ju knappt en aning om hur en gör.

Vi kan väl säga att jag därefter sköljde bort den värsta svetten och sminkade över redfejset på en sekund. Här ska dejtas morsa! Min egen. Hon är bäst.

Puss!

Hej då platå!

Min SS-utveckling har stått stilla i drygt en månad. Jag drar 65 kilo i mark. Har en mental knäböjsspärr vid 40. 65! 40! Det håller inte. Det är dags att shejpa upp.

Analysen säger så här:

  • Mentala spärrar
  • För lite protein
  • För enformig träning och för lågt engagemang
  • Dessa åtgärder lägger jag in från och med i dag:

  • Mer tid på gymmet. Sluta stressa dit och stressa i väg och knappt hinna det jag tänkt
  • Därigenom hinna fler övningar
  • Mer mat och framför allt mer protein
  • Plugg. Inspiration. Inget raserar mentala spärrar som att gotta sig i andra människors lyckade gymbesök!
  • Så. Nytt träningsprogram is in da making. Några kostriktlinjer lika så. Ni lär få dem i fejan vare sig ni vill eller ej.

    Hamnar du på platåer ibland och hur tar du dig i så fall därifrån?