Anledningen till att jag springer (nu)

sagoskog

Som vanligt så kutar jag som sjutton här. Det liksom bara ingår! När jag tänker på Öland tänker jag på löpning. Inte ens hemma har jag sådana självklara slingor som här. Ja, jag är en person som uppskattar att upprepa samma sak om och om igen… Kontrollfreakusüberikus.

Det är illrans roligt att vara ute och jag njuter så av min nya inställning – att det är just att vara ute som är grejen. Jag längtar alltid till mina löprundor (och till att vara i grönskan, kolla korna och lyssna på en podd) och den insikten har fått mig att verkligen njuta av dem. Förut kunde jag pressa mig, fast inte på ett sätt som gav resultat utan tvärtom. Sa appen att jag hade sprungit långsammare än jag ville svarade kroppen med att bli ännu trögare och jag var ofta besviken när jag kom hem. Och då hade jag inte ens något mål! Ingen tävling eller tydligt resultat att sikta mot. Jag ”unnade” mig tydligen att hoppa och trampa på mig själv ändå.

I dag är jag ute för att jag vill vara ute, i första hand. I andra för att röra på mig och i tredje för att, tja, vara lite för mig själv. Det går trögt att springa och jag måste ofta, två-tre gånger per mil i alla fall, stanna och promenera lite för att orka vidare. Det spelar mig ingen roll. Det kvittar om jag springer eller går. Det är så illrans härligt att bara vara här.

Ni vet, ibland pratar vi om ”saker jag önskar att jag hade vetat tidigare”. Jag tror inte på det där. Jag visste inte det här och det förändrar ingenting. Jag njuter nu och att fundera på hur saker hade kunnat vara annorlunda tjänar cirka noll och inget till.

Springer du? Varför gör du det?

Annonser

9 reaktioner på ”Anledningen till att jag springer (nu)

  1. Har också mina rundor på Öland som är de bästa och som jag alltid längtar till. Löpningen blir en livsstil och jag tror att jag springer för att självmedicinera, det blir tydligt de perioder jag tvingas till uppehåll.

    Gilla

  2. Efter ett långt träningsuppehåll (en liten utbrändhet osådär) så är jag tillbaka på gymmet, äntligen. Har massor med motivation men vet inte riktigt vart jag ska börja. Är ju van vid att vara i okej form och köra på, att starta från början såhär med en kropp som behöver byggas upp är nytt. Har du skrivit något om det tidigare, något inlägg du kan länka till? Eller tips för nybörjare eller liknande? :) Älskar din blogg och ditt sätt att skriva, tack för all inspiration!

    Gilla

  3. :) fina du
    jag springer för att vara med mig själv, för att få upptäcka naturen, få andas frisk luft, ge kroppen den rörelse den behöver, för min egna skull och för så mkt mer. Men jag stannar där, jag tror du hajar :)

    Gilla

  4. Jag springer. För att jag tycker att det är bland det bästa som finns. Jag springer mycket hellre ute än inne, och helst i skog eller på fjäll. Löpning för mig är frihetskänsla, och bara så himla fint. Alla rundor är ju inte fantastiska, men allt som allt så ger det så mycket.

    Gilla

  5. Det är det bästa med semester – eller att känna sig ledig och ha det kravlöst. Då springer jag, eller åker inlines eller hjular på gräsmattan, bara för att det är kul! Rörelselycka de luxe :)

    Ser så fint ut där på Öland – bodde i en kvarn där med mormor när jag var 10, fortfarande en semester jag verkligen minns som helt fantastisk!

    Gilla

  6. Föest: Halleluja för att jag har hittat din blogg! Tack för vett, humor och feelgood-känsla!

    Jag har sprungit sen jag var tonåring, och för mig har löpning alltid varit en slags vila. Meditation? En stund att få koppla bort och slappna av. Jag älskar att springa och jag älskar att få vara ute.

    Jag började sätta upp mer mål med min löpning för några år sen, och i perioder har det dödat känslan. Nu har jag hittat tillbaka till att kunna ha mål, men ändå vara kravlös. Det är gött.

    Gilla

  7. Jag började springa när jag var ca 13 år. För att jag hade tråkigt i den lilla fjällbyn där jag växte upp. När jag väl började kunde jag inte sluta.
    Att springa är min grund. Min ryggrad. Där allt började. För att hantera ångest. Rensa systemet.
    Att springa för mig gör mig rak. Och gör mig till en mindre grumlig version av mig själv. För när jag springer så är det bara jag. Mina hjärtslag och andetag. Jag.

    Gilla

  8. Först sprang jag för att fotbollstränaren sa det (jag maskade och skyllde på mjälthugg). Sen sprang jag för att bli smal (funkade på sätt och vis eftersom jag redan var smal, det var bara det att jag inte kunde se det själv). Därefter sprang jag för att jag ville vara en sån som springer (och det var roligt, de få gånger jag glömde bort att jämföra mig med ”alla andra”). Nu skönspringer jag, utan pekpinnar, klockor och krav. För att det gör fina saker med min kropp, främst med mitt huvud. Det är tur att man bli äldre och klokare :)

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s