Med små, små steg ut ur vassen

Hej hej torsdag!

Vet ni att jag tog bort mitt inlägg från igår för att fundera lite på om det ska vara där eller ej. Det var så många som hörde av sig och hade identifierat personen – för att de visste att han kan vara just sån. Det får mig att tycka synd om honom. Som inte fattar bättre än så här.

Men jag vill ändå vara jäkligt tydlig med det här:

Som tjej är jag så satan i gatan trött på hela tiden bli bedömd för hur jag ser ut. Det säger så mycket och så lite om mig. För, jag kan inte komma ifrån att mitt hår väska självförtroende solglasögon givetvis lyser vit medelklass.

Även min kropp berättar förstås mycket om mig. Som andra givetvis får tolka fritt, men strunta gärna i att säga det högt! Jag vill inte veta att någon nyfiket tittar och dömer vare sig hull eller hår eller lår. Tack men nej tack! Om jag inte själv har efterfrågat eller välkomnat det. Sara säger det så bra i sin senaste poddy – ungefär att vi tror att vi kan tolka vad vi ser, men har ofta fel. Så varför ut och veva?

Okej, puh, det var precis vad jag ville säga och jag vet att jag redan har pratat sååå mycket om det här att ni har fattat poängen och kanske tröttnat lite grann. Tar en paus från det hele och återkommer snart med alldeles helt annat!

Men visst är vi överens om att det här är sommaren då vi håller inne med alla taskiga kommentarer, och då tänker jag särskilt på de som är riktade till oss själva? Tryck på play på Vevves vlog häruppe och garva åt hur löjligt enkelt det faktiskt egentligen är!

Puss o kram.