Ensamheten

kaffverket kaffeverket-frukost2 frukost-kaffeverket
Som jag skrev igår har jag känt mig rätt skruttig ett tag. Trött och oinspirerad. Hej hej våren! Inser att det brukar bli så för mig. Ljuset blir för starkt för mina vinterögon. Alla vackra människor bländar mig när de kastar av sig sina arktisanpassade jackor. Eller nåt.

När jag plötsligt vaknade en dag och kände mig pigg igen sa min lättade pojkvän orden jag aldrig trodde att jag skulle får höra: ”Jag är så glad att du PRATAR på morgonen igen!”. Det har han med all världens säkerhet aldrig sagt tidigare. Haha!

En stor nyckel för mig när det gäller att samla energi är att vara ensam. Jag avundas ibland människor som alltid vill ha andra alldeles intill sig, som orkar vara ute varje fredag-lördag och ändå vara skitbra på sina jobb.

Jag är inte sån.

Jag samlar kraft när jag gör som ovan: är bland andra men ändå inte alls. Tar en promenad, äter lunch ensam eller som i morse, en extra frukost för mig själv efter gymmet. Älskar att sitta ensam på kafé.

Nu känner jag mig uppladdad ända ut i tårna och ser fram emot inflyttningsfest med allra bästaste vännerna i kväll. För nu har jag nåt att ge.

Hur samlar du energi?

Annonser

19 reaktioner på ”Ensamheten

  1. Samma här, tankar energi ensam. Inga höga krav på ensamheten, att få åka till affären och storhanda ENSAM kan räcka, jag gillar nog den oplanerade ensamheten mest, inser jag. Och att få vara hemma ensam, vilket händer sällan (familjen gillar också att vara hemma, typiskt … :-) ), älskar’t!

    Gilla

  2. Jag lite av en ensamvarg (min man säger osocial haha) Jag trivs att vara ensam och samla energi! Har varit trött och nere ett bra tag nu men var hemma ett par dagar för sjukdom (jag var nerstämd, ofantligt trött) fick ny energi och nu känner jag att jag är på väg mot rätt håll!!

    Gilla

  3. Åh jag är exakt precis så. Ensam eller med pojkvän, där det inte behövs så mycket socialt och hitta på – bara vara. EN vän funkar också bra som uppladdning ibland. Älskar att planera in tusen sociala grejer längre fram dock, och sen när det närmar sig blir jag lite irriterad på mig själv att jag inte har lust eller inte orkar efter en späckad vecka. I lagom mängd är det däremot underbart, såklart!

    Gilla

    1. Det är så roligt det där med hur en framstår utåt eller vad en ska säga, alltså andras uppfattning. Jag uppfattar ju dig som hypersocial och väldigt duktig på att tacka ja till saker. men allt är ju inte så enkelt precis, vi är liksom inte en sida av ett mynt. Det vet vi ju.

      Gilla

      1. Haha, ja det är lustigt. Jag uppfattar också dig likadan ;) Men som du säger – det är nog tur att man är lite både och, det hade blivit så jobbigt annars.

        Liked by 1 person

  4. Jag är exakt likadan. Fast har en tendens att bli lite för ensamvarg ibland, mår mycket bättre när det blir en balans istället för för mycket av det ena eller det andra :)

    Gilla

  5. Åh, känner igen mej! Jag älskar att umgås men hämtar egentligen mest kraft ur ensamheten. Läser Elsa Billgrens blogg och där är det ju saker på gång typ hela tiden: Middag med vänner, partys och events..(Detta är ju min tolkning och behöver absolut inte vara sanningen) Och så tänker jag: ”Men hjälp, har så tråååkigt liv!!”. Men sen inser jag att jag skulle känna mej helt trängd och få panik om mitt liv innehöll så mycket sociala aktiviteter.

    Gilla

  6. På typ samma sätt som dig. Jag har ett stort ensamhetsbehov, men det är skönt att vara ensam bland andra ibland så det är liksom inte att jag måste sitta hemma under soffan. Men det är himla skönt att vara helt själv också. Fast ibland umgås jag med folk också. Faktiskt.

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s