THAT fredagsfeeling i dag, hörrni! Eller?
I förrgår publicerade jag bilden ovan på Insta och skröt om hur himla stark jag kände mig i böjen när jag fick sätta de där säkerhetshakarna under mig. I dag var racket upptaget när jag kom så jag tog ett vanligt, fast besluten om att behålla självförtroende. Ding-dong. Det gick tydligen inte.
Tappade genast modet och fick återgå till säkerhetsracket ovan när det blev ledigt. Vips gick det fint igen. Mentala spärrar… det är bara att jobba vidare med dem. Hur löjligt det än känns att panika med ynkliga 40 kilo på axlarna. Jag vet så klart att jag kommer att vinna över känslan, om jag bara fortsätter att utmana den.
Precis som jag vann över min plötsliga scenskräck för några år sedan – jag blir fortfarande nervös, men jag pratar för publik flera gånger i veckan ändå. Därför att det är det absolut roligaste jag vet och alltid så värt det. Dit ska jag med knäböjen också. Det är okej att vara rädd, nervös och orolig men aldrig att låta rädslan besegra en när det handlar om något en verkligen vill göra. Så har i alla fall jag bestämt.
Hur firar du in fredagen?
Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu 
Sån är jag med bänkpress, även när jag har safety racks. Det bara tar emot att släppa ner den där vikten över kroppen.
Gillar din blogg så mycket, ämnena, tonen. Har läst sporadiskt tidigare men lite mer på sistone när en annan favorit ”alla kan träna” har slutat blogga.
GillaGilla
Nej vad gullig du är! Tusen tack snälla. Blir mycket glad! Och jag håller med, tycker också att bänk är läskigt. Även att passa på andra.
GillaGilla
Du har helt rätt. Rädsla, oro och nervositet är helt okej att känna men något som aldrig ska stoppa en! Kul att temat ”att vara rädd” sprider sig i bloggvärlden, jag skrev ett inlägg om min läskiga lista i veckan:
http://www.sannarosell.se/blog/om-att-vara-rdd
Trevlig helg!
GillaGilla
Läser genast! Kram Sanna.
GillaGilla
De där spärrarna alltså, jobbiga. Samtidigt lite värda också eftersom känslan när en bryter dem är så himla underbar: Total oslagbarhet :)
GillaGilla
Det går så himla fram och tillbaka dock. Bryter ner, får återfall, bryter ner osv. Visst?
GillaGilla
Jo, absolut! Det är ett ständigt pågående projekt men ibland kommer ju de där riktiga bryta igenom-stunderna och de är sjukt härliga:)
Men förstår hur du menar: Det kan bli lite tradigt när en bara: ”Meh, jag har ju redan fixat detta!?”
GillaGilla
Usch ja denna rädslan. Jag känner mig ofta rädd och osäker på gymmet. Gillar att lyfta tungt och att utmana mig men ibland känner jag mig (tror jag att jag är) för stark för mitt eget bästa. Vill utvecklas och bli starkare så ökar ofta vikter men just när jag använder skivstång känner jag att jag blir osäker och då tappar man en del. Har också en stor rädsla att skada mig så mycket ligger nog i det. Tror dock jag har ganska bra teknik, har tagit PT-lektion just för det.
Fredagen började jag just i gymmet men inte med stång idag, blev hantlar & chins.
:)
GillaGilla
Jag känner mig trygg så länge jag har vikten framför mig, som i marklyft. Det är nåt med att ha den på axlarnas baksida som är läskigt. Vet inte riktigt hur det kommer sig! Skönt att höra att vi är fler dock.
GillaGilla
Du får köra mer Front Squats. :-)
GillaGilla
Har tänkt på det! Efter den här fokusperioden kanske.
GillaGilla