Jag avundas den norska urkraften

yoga-katt
Kanske bästa yogasällskapet i världen!

Det här skid-VM:et har jag tänkt mycket på Norge. Eller ja, norrmännen. Jag gillar dem. Vill vara som dem. Grejen med dem är att de känns ungefär födda vid nån fjord under nåt fjäll och sedan har de alla blivit liksom… ja, de är helt naturliga. Naturmänniskor. Skogsmänniskor. Fyllda med urkraft, nåt väldigt ursprungligt och sprakande.

Jag beundrar norrmännen för det här. Vill vara sådan själv. Lika rödkindad, tindrande glad och go. Och stark! Jag pratar åtminstone med samma snälla, ofarliga klang som dem.

Jag tycker så mycket om dem att jag nästan hejar mer på dem än på Sverige ibland. Svenskarna har varit grymma, vilka maskiner! Ändå glider mina sympatier lätt i väg till Norges Motorer. Vilken kraft och styrka sådana som Bjørgen och Johaug har! Vackra är de också.

Jaja.

Den där motorn försökte jag ta efter när jag tränade mina arma magmuskler efter kvällens Hemmaashtanga Med Katt. Båten, det är en brutal grej det. Den övar jag mycket på just nu. Vet du vilken jag menar? Du hittar den som en del i klassen nedan. Jag hoppas att den ska göra susen för min ynkliga mitt.

Kollar du på skid-VM?

Annonser

18 reaktioner på ”Jag avundas den norska urkraften

  1. Charlotte Kalla och Johan Olsson säger jag. Alltså, jag blir alldeles mållös. Följer VM slaviskt, tur att jag har fler kollegor som tycker samma, så vi liksom kunnat gjort en grej av det i veckan. Annars hade jag nog fått avstå att titta :). Shit, älskar detta…. Heja Heja :)

    Gilla

  2. Såklart att en följer! Fast jag blir typ för nervös bara av att titta, är verkligen ingen tävlingsmänniska och får typ ångest baar av tanken på att stå där på startlinjen! Fattar inte hur de gör för att skilja person från prestation, vilket de väl måste kunna? Och förstår helt det där med Norge, fast jag känner bara så för damerna. Igår blev jag faktsikt lika glad för deras guld, de verkar så himla härliga och goa personer. Något jag inte känner för Northug direkt.. Enda negativa med att titta är att jag blir såå sugen på att åka skidor, har blivit väldigt lite i år och får tålmodigt vänta till påsklovet. :) Förresten, vad heter missen? Så söt!

    Gilla

  3. Självklart följer jag skid-VM, finns inget alternativ. Längdskidor är bästa sporten enligt mig. Det finns ingen sport som engagerar mig känslomässigt som längdåkningen gör. Jag älskar sporten. Och jag håller elitåkarna som bland de bäst genom- och vältränade idrottarna som finns. Det krävs ju hela maskineriet, styrka, kondition en masse, krigarskalle, taktik, teknik, explosivitet, uthållighet, smidighet osv osv osv. Gillar att ledarstaben satte samma lag på damstafetten som jag själv hade valt ut kvällen innan, och dom åkte ju så bra! Norskarna är kanonbra, går det inte bra för Sverige så gläds jag med norskarna. Som jämtlänning är jag ju praktiskt taget halvnorsk, och ”vi” ville ju heller inte riktigt tillhöra Sverige när det delades upp där några år tillbaka i tiden. Hur som, norskarna har fler toppåkare och det känns inte konstigt alls pga det måste ju ändå vara nationalsport där, vilket gör att ”alla” åker skidor och med en bredd är det lättare att få ut en topp. Jag ser Norge som det äldre syskonet inom längdåkningen och Sverige kämpar på som det yngre syskonet.

    Gilla

    1. Som värmländska känne rjag helt igen mig! När jag var liten hände det fortfarande att vi åkte till Norge och handlade vissa varor som var billigare där… så är det sannerligen inte längre :) Håller också med dig om sin sista mening – och gillar verkligen tanken. Det är skönt att vi kan uppskatta ett annat land också och inte vara så himla introvärta och egenkära.

      Nu är det snart dags!!!

      Gilla

  4. Om jag ser på VM? Skojar du? Jag planerar mitt liv (och jobb, haha) enligt starterna :D
    Precis som du hyser jag stor kärlek till Norge och den norska mentaliteten, skulle helst adoptera hela all(t)ihopa! Läser Northugs biografi just nu och ävenom den tar stort avstamp i bilkraschen, så lyfts hans bakgrund fram – med just det du nämner, det natursköna ställe han växte upp på, de hårt arbetande föräldrarna osv. Det är liksom den generella bilden man har av de norska idrottarna, hårt arbete och ännu mera hårt arbete! Och när de pratar, mumma för öronen :)
    Sen hejar jag ju faktiskt ändå mer på Sverige, tänk!, har ju följt era aktiva i några år nu och då blir det väldigt roligt när det går bra för dem. De finländska dito är väldigt mycket mer anonyma för mej. Förstås mycket beroende på att de uppmärksammas i finsk media mer och den hänger ju inte jag med i på samma sätt, tyvärr?! Förstås glaaaad när det går vägen för dem, men kan bli så jäkla föbannad när jag ser att de inte kan plicka fram sisun när det verkligen gäller, utan bara lägger ner… Helt tvärtemot de svenska (och norska) atleterna som har en beundransvärd förmåga att vara bäst när det gäller.
    Over’n’out från den Österbottniska hobbyvinterstudion, haha!

    Gilla

    1. Älskar den här kommentaren Nina! :) Läste en sågning av Petters bok på Sveriges radio, men jag vill läsa den! Det låter ju på dig som att jag borde. På tal om norrmän älskade jag de första Min kamp-böckerna också (sen blev det segt). Det är nåt magiskt med Norge.

      Gilla

  5. Jag nördar ner mig rätt rejält med skid-VM just nu. Älskar alla som kämpar och är duktiga, och sen gråter jag när de åker i mål. Kalla är min absoluta favorit. Det har gått så långt nu att jag inte ens kan titta på henne utan att få tårar i ögonen…
    Har även kommit på att jag KÄNNER så mycket mer för tjejerna när dom åker än för killarna. Förutom Johan Olsson då. Är hemligt kär i hans person, heeehee! :D

    Gilla

      1. Näää, jag hejar inte bara på Sverige men främst på Sverige. Jag gillar de norska damerna, jag har ju följt deras väg till VM på SVT Play, och blev lite kär i hela deras lag för de verkar så mysiga allihopa. Både Marit och Therese är ju helt fantastiska idrottare, och hela laget är ju välförtjänta medaljörer liksom.
        Sen är det svårt att inte imponeras av Dario Cologna efter den comebacken han gjorde förra året, och Johan Olsson ska vi liksom inte ens prata om haha. Jag har faktiskt haft hans mamma som dagisfröken förut, världen är väldigt liten :)

        Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s