Att ta sig fram helt för egen maskin

rulltrappa-sthlm

Den här händelsen, som DN skrev om i morse, är min absoluta mardröm. Helt fruktansvärt att en kvinna fastnat med benet i en rulltrappa som SL visste var trasig. Hon riskerar nu att förlora sitt ben. Fy sjutton.

Däremot tycker jag att det är roligt att stockholmarnas rulltrappsberoende upprör folk som bor utanför stan så mycket. Jag begriper inte heller varför en vill stå stilla i en rulltrappa och bara vääänta på att komma upp. Det är ju härligt att gå liksom. Om jag inte har ägnat mig åt svindjupa knäböj och behöver vila förstås. Eller är skadad, släpar på en barnvagn (händer sällan i mitt fall, men ändå), tunga kassar eller är sugen på att spana på alla intressanta medkvinniskor som rullar förbi i mötande fil.

Men stör jag mig på andra som slött rullar ner i såsig takt? Nä. Möjligen finner jag dem lite udda. Hallå, känn endorfinerna som lockar på andra sidan om du vågar spurta! Där jag kommer ifrån, landet, där tog alla bilen till Ica fast det bara tog fem minuter att gå. Det om något tror jag är ett hälsoproblem.

Men. Låt andra människor va ba. Göra sina val. Låt stockholmarna stå stilla i rulltrappan om de vill. Låt oss som vill kuta förbi i vänsterfilen göra det. Låt de starka ta trapporna. Låt de svagaste ta hissen. Men, fundera gärna på hur du gör själv. Kanske vill du ändå använda dina ben så länge du har dem och till det de är skapta för? Tillgodogöra dig den där extra magiska vardagsmotionen. Den som gör skillnad på riktigt, när alltsammans räknas ihop.

Enligt min aktivitetsräknare går jag nästan 20 000 steg per dag i snitt. Jag har inget busskort, ingen bil. Jag har mina ben. Och jäklar vad jag älskar att använda dem! Att ta mig fram för egen maskin får mig att känna mig stark, rörlig och fri.

Vardagsmotion – praktiserar du sån?

Annonser

17 reaktioner på ”Att ta sig fram helt för egen maskin

  1. Vardagsmotion? Nja.. att det ska vara så svårt att få till. Att planera in gymbesök och träningstillfällen lyckas jag med, men det där vanliga transportgåendet blir inte av. Jag gör vad jag kan, men eftersom jag behöver ta bilen till och från jobbet blir det inga långa sträckor jag lyckas skrapa ihop. Det blir promenaden från parkeringen till skrivbordet, tar trapporna, går ofta till skrivaren, (vi har låånga korridorer på jobbet). Snittar på kanske 6,000 steg (alldeles för lite!!). Men under helgen blir det en hel del rörelse som man inte tänker på som motion; att dra ungar på snowracer, plocka och städa, springa upp och ner i trappan och hämta saker…

    Gilla

    1. Nä det där är ju haken! Att om bilen liksom kommer på köpet med jobbet så blir det klurigare. Då gör en ju allt annat i anslutning, handlar och så. Gäller att vara lite smart som du säger och göra det lilla extra utöver transporten!

      Gilla

  2. Jag är nog ganska dålig på vardagsmotion, men brukar gå till och från jobbet varje dag. Sedan blir det också mycket rörelse på jobbet, vissa dagar går jag nästan tio tusen steg på jobbet. Det beror lite på vad jag gör. På sommaren så cyklar jag mycket också, men jag vågar inte riktigt det nu på vintern.

    Gilla

  3. Att rulltrapporna står stilla rör mig inte ett dugg, jag går alltid i dom i alla fall. Har inte ork att stå och ”åka” upp. Skönt att traska ju :)
    Men jag älskar uppståndelsen kring detta, värsta grejen liksom. För ett par rulltrappor som står stilla. Givetvis är det ohyggligt tråkigt att en människa ska ha behöva bli skadad dock.

    Gilla

    1. Ja usch, hemskt för kvinnan så klart! Men håller med, det är roligt att själva stillaståendet av trappor blivit en sån grej. I London tex är det ju nästan bara vanliga fasta trappor som inte rullar ett dugg. och det går ju bra.

      Gilla

  4. Jag är SÅ dålig på vardagsmotion. Kan lätt ta mig ut och springa fyra gånger i veckan, åka till gymmet då och då… Men att gå nånstans, fy fasen vad tråkigt! Tar gärna buss eller spårvagn om den kommer inom den närmsta tiden liksom.

    Gilla

  5. Jo, visst vardagsmotionerar jag. Men jag har så korta sträckor att vardagsmotionera mig på så det gör inte så mycket till eller från utan jag får ta mina ben och traska på diverse utflykter, hoppa av tidigare från bussen (pendlar) osv. Malmö är ju också nästan helt platt, och det är gångavstånd nästan överallt så ska jag någonstans inom stan så promenerar jag.
    Jag kan tycka att sådana där kommentarer är rätt roliga, men då kommer jag ju också från den del av Sverige som södra Sverige, och då speciellt stockholmare, kan (ofta) uttrycka sig väldigt nedvärderande och exkluderande om. Men i princip håller jag med dig.

    Gilla

    1. Åh det där undrar jag om det är sant. Uttrycker sig stockholmare verkligen ofta nedvärderande om landet? jag är inte säjer. Däremot tror jag att vi inflyttade lantisar är stöddiga, vi har sånt himla mindervärdeskomplex :)

      Gilla

      1. Hela norrlandsregionen pratas ofta ner av både politiker och vanligt fölk. Ses som en belastning och utsugning, klumpas ihop och nedvärderas. Och samtidigt finns någon slags exotifiering. Så det skulle jag verkligen påstå. Po Tidholm skriver toppen om detta ämne, och hans bok (som heter just ”Norrland”) och andra texter han skrivit rekommenderar jag verkligen. Jag önskar att han och andra som är insatta i ämnet skulle få mer utrymme, för det som dessa personer förmedlar och den kunskap de besitter och har möjlighet att sprida är viktig.

        Gilla

  6. Ja, det tror jag att jag gör men 20 000 steg kommer jag nog inte upp i :) Men jag har inget körkort och är van att gå dit jag ska. Sen sitter jag aldrig still speciellt länge. Skulle vilja veta hur många steg jag går inomhus under en dag. Måste mäta :)

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s