Världens friaste folk?

om-shanti

Somliga dagar vaknar jag med en stark känsla av att ok, här kommer en chans till reboot. Om jag lägger grunden riktigt bra i dag blir det lättare i morgon, på fredag, sen. I dag är en sån dag. En stillsam, snäll och god dag.

Är inne i en period när jag funderar mycket på varför jag gör det jag gör, väljer det jag väljer, är det jag är (jo, det. Substantiven som är jag). Tittade på Underbara Clara på UR igår och tänkte på det här med downshifting. Det går att göra på många sätt. Löjligt nog, på sätt och vis, är ett steg att börja titta in i sig själv och fundera på vad som är min grej, egentligen. Bakom allt det där jag gör för att jag tror att jag borde eller så. Det är verkligen konstigt att det har blivit så svårt. Att vi liksom bara kör på. Vi som har så enormt mycket frihet. För de flesta av oss har det. Vi som skulle kunna göra rätt mycket som vi vill väljer ofta att gå en väg som vi tror ser bra ut utifrån.

Det är så himla himla skumt. Tycker inte du?

Annonser

12 reaktioner på ”Världens friaste folk?

  1. Alltså jag säger som Anne (och som jag faktiskt sa till min sambo i skidliften idag) – jag önskar jag hade tänkt och gjort som jag gör nu för typ tio år sen! Det är bra att du tänker, reflekterar och omvärderar. Jag körde på en jäkla massa år för att bara vara duktig, och visst, det har givit mig massor och jag har lärt mig så mycket, men det känns lite som att jag blommar nu. Samtidigt så hade jag inte varit där jag är nu om jag inte hade haft tuffa år och sedan tröttnat.
    Det bästa är väl ändå att bara hänga i, låta magen styra så ofta det går och tänka att allt en gör får någon slags mening förr eller senare :)

    Gilla

  2. Just nu är du och jag på så galet samma våglängd i tankesättet. Rensa ut, renodla, och hitta det som är autentiskt jag. Du är bara sisådär femton år tidigare ute, yay dig! :-)

    Gilla

    1. Fast du har säkert gjort det tidigare, eller alltså slagits av tanken? Jag har alltid gjort det tycker jag, men det är först nu som jag har lite mer verktyg liksom… eller hur jag ska säga. En grund att utgå från :)

      Gilla

      1. Jag önskar jag kunde svara ”javisst, självklart!” på det, men nä. Från typ så länge jag kan minnas till typ 40-årskrisen så har jag liksom alltid bara kört på. Inte känt efter så jävla mycket, och inte riktigt sett att jag faktiskt hade en massa valmöjligheter. Det var dumt.

        Men bättre sent än aldrig, tänker jag!

        Gilla

  3. Den är ju läskig. Friheten. Och alla valmöjligheter.
    Så enkelt att ta det säkra före det osäkra. Kräver en del… mod (tänkte dra till med ett engelskt ord, men det blev bara fånigt, haha) att lyssna inåt och gör val som inte är rakt av ”normen”. Därför så bra att det tas upp, som du gör nu! Kraftkvinna! Kram!

    Gilla

  4. Väldigt skumt….
    Hela grejen med att bry sig om vad andra tycker och tänker; varför gör man det? Jag har blivit MYYYCKET bättre på att skita i det, men ibland är det klart att man tänker sig för ändå.

    Lite tourettes-varning när man ibland (i folksamling) tänker: ”Vad skulle hända om jag bara gjorde X eller X nu…? För att se hur andra reagerade”.
    (Lite roligt hade det varit)! Hehe! :-D

    Gilla

    1. Svårt att låta bli tror jag! Allt vi gör och kan bygger ju på sociala interaktioner, roller och regler. Annars skulle nog få föräldrar jobba heltid, vi skulle inte ha en massa tämligen själlösa jobb bara för att de ger mycket pengar, inte renovera köken innan de gått sönder… osv.

      Gilla

  5. Ja men det ÄR ju både bråttom och inte alls bråttom? Alla dagar kan ju få vara lite olika. var glad över din energi som kommer och går, den är naturlig så försök inte styra/strypa den. Vissa vill ju inte alls följa sin energi, det tror jag är FARLIGT faktiskt.

    Igår var jag seg, satt mest och glodde fast jag försökte jobba också.

    Idag komTHE FLOW så jag gick upp kl fem, har lekt med barn, roddat morgonen hemma, lämnat barn, tränat tungt, ätit byggjobbarlunch och läst en superinspirerande artikel I det här ämnet nästan. Alltså slutorden:

    ”Solen går ner tidigt här i södra Kalifornien men med svensk tidszon i ryggen och massa vin i magen känns det som en taxitur från valfri svartklubb i vilket industriområde som helst. Efter 48 timmar fulla av intryck stupar jag i säng, för under bara två dagar här har jag fått testa på det liv pensionerade singelkvinnor kan leva om de har tur. Tyvärr dröjer det innan jag är där själv”

    http://nojesguiden.se/artiklar/48-timmar-sodra-kalifornien

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s