Att balansräkna sin energi (du är inte så konstig som du tror!)

När jag var i Götet på kurs förra veckan diskuterade kollegerna och jag huruvida det är gött att åka bort och bo på hotell ensam eller inte. De flesta med småbarn brukar uppskatta att få sova ostört en natt har jag förstått. Själv tycker jag att det beror helt på vilket humör jag är på. Förra veckan var två nätter i Göteborg ganska skönt eftersom det var så långa dagar med plugg att det passade fint att bara lägga sig på hotellsängen och glo på Bonde söker fru sen. När jag var i Västerås ringde jag hem och grät så att linserna nästan trillade ur den sjätte kvällen, eftersom jag fick veta att jag behövde komma tillbaka igen veckan efter. Då var allt jag ville att få komma hem. Som sagt. Allt beror på vad som pågår inuti för mig.

När vi pratade om det här berättade jag också att jag är väldigt hemmakär och ofta drar mig för att göra några större grejer på  vardagskvällarna. Jag är helt enkelt så trött efter jobbet (hello kontorslandskap! Suger hjärnan ur huvudet på en) att jag väljer att missa mycket roligt som pågår. Samtidigt vet jag ju att jag nästan alltid blir otroligt upplyft bara jag ger mig i väg. Det gäller att ha balans – att både akta mig för att bli en trökig nejsägare och för att försöka spendera mer energi än jag har. Energiekonomi.

Vad som hände när jag sa detta var att en av mina gulliga och utifrån sett högst sociala kolleger slog handen för munnen och utropade: Men! Sån är jag med. Jag trodde att det bara var jag!

När det gäller sidor hos oss själva som inte är enligt högsta status verkar vi ofta tro att vi är ensamma om dem, eller att vi är udda och märkliga. Jag har ju ofta tänkt likadant: det är bara jag som är så här asocial och missanpassad.

Men nä. Så är det ju inte. Jag tror snarare att den där beundransvärda skaran, de som orkar mingla och cocktaila och bara hänga med andra vareviga kväll är de ovanliga. Det är de som syns, det är de som märks, det är dem vi avundas – men de är knappast flest. Nä, många är nog just lika ”lagom sociala”, som jag. För, ärligt talat, jag är inte särskilt asocial egentligen. Inte min kollega heller, hon har en enorm social kompetens. Men i ens eget huvud är det lätt att granska sig själv väl tufft.

Eller vad säger du?

Sak man kan hinna med ensam på hotell: ta en viktig bild på sig själv…

IMG_1630.JPG

Annonser

18 reaktioner på ”Att balansräkna sin energi (du är inte så konstig som du tror!)

  1. Fastnade för din djupa suck över att jobba i kontorslandskap. Den finns en nyligen publicerad utredning om de negativa effekterna av att jobba i kontorslandskap. Jag tipsar om den och skriver mer i ämnet här:
    bostromsblogg.wordpress.com

    Gilla

  2. I hear you! Jobbar i kontorslandskap dagligen och det är verkligen ”surrigt” och energisugande, även om man just där och då inte tänker så mycket på det (inte jag i alla fall). Det märks mest senare på dagen.

    Däremot är jag sällan iväg på konferenser/mässor/kick-offer, så när det ”bjuds på sånt” i en dag eller två tycker jag att det är ganska kul. Sen är man ju hur trött som helst när man kommer hem, iofs, men det är ju en annan sak. Hehe! :-)

    Kram M

    Gilla

  3. Det roliga är att jag är också lite sådär, – men det beror mycket på hur allt annat fungerar. Har jag sovit bra, är i flow träningsmässigt, i balans i energi in matmässigt kan jag glittra och gå på och vara social. If not, ja då är jag lite mer sugen på att lägga ner allt socialt. Så olika. Hotell med kollegor är mitt värsta – då vill jag bara få vara ifred! Typ efter en utbildning eller dagar med möten – åh, lämna mig ifred!!! Ha, ha – kan liksom njuta av att få ligga och titta i meningslösa tidningar om staden, typ lokala nöjesguiden i malmö, och scrolla. Men också – att hinna datea bloggkompisar i städer jag besöker – det är en av mina bästa. Brukar försöka få in en sådan träff om jag är borta två nätter – en dag för slpphet och en dag socialt, det är perfekt blandning! :)

    Gilla

  4. Jag hade verkligen kunnat skriva det här inlägget själv. Jag är introvert, men det är nog många som inte förstår det eftersom jag ofta är väldigt social utåt liksom. Men det de flesta inte ser är ju den där kvällen där jag aktivt väljer att vara hemma själv och titta på film. Kan längta till fredag kväll, inte för att dricka vin med vänner utanför att sitta i min soffa under ett mysigt duntäcke för att titta på film och äta popcorn med bara mig själv. Och ofta känner jag mig ju såklart konstig för det, men den senaste tiden har jag börjat acceptera den sidan hos mig själv mycket mer än vad jag gjorde förut vilket känns skönt. Jag är helt enkelt sådan som gillar att umgås med människor på mina egna villkor och däremellan måste jag få hämta energi genom att vara själv!

    Gilla

  5. Jag är precis likadan! Ser mig själv som en mycket social person men säger väldigt sällan ja till aktiviteter på kvällarna efter jobbet. Vill bara kurra ner mig i soffan och få lite egentid/tid med sambon. Jag tror jag behöver dessa timmar för att sedan orka vara social igen nästa dag på jobbet :)

    Gilla

  6. Åh vad jag känner igen mig! Så fort det ska åka på konferens så jublar kollegorna – och jag gruvar mig. Jag gillar att vara hemma, tycker det är jobbigt att passa andras tider, bo i ett tillfälligt rum, tycker det är ensamt och inte det minsta skönt på kvällarna! Jag längtar hem, ska jag vara ensam vill jag vara det hemma. Jag saknar familjen, jag saknar att bli väckt på natten (av barnen), det hör till. Jag sover sämre än sämst, och känner inte alls igen mig i det som andra föräldrar pratar om, ”att få sova ostört”. Min stora vinst är dock att jag ser till att sticka ut och springa på morgonen – bara för att jag kan utan att ta hänsyn till någon!

    Hemma, samma sak. Jag vill vara hemma. Klart jag gör saker, jag umgås med folk. Men jag väljer noga, jag hänger inte på för ”det är ju kul att komma ut lite” – jag hänger på om jag anser att det ger mig något. Jag har blivit kräsen! Och jag har svårt att kallprata. Inser mer och mer att jag är en sån introvert extrovert person (jag minns inte namnet!). Jag framstår som social och pratsam, men gillar inte att vara bland mycket folk (som jag inte känner). Jag blir otrygg och osäker.

    Gilla

  7. Snygg som tusan är du och du har helt rätt i det du säger. Jag känner igen mig! Jag är lika som du…. på veckorna orkar jag knappt lyfta rumpan från soffan när den väl hamnat där. Men, givetvis gör jag saker också…. kramar

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s