Äntligen halvmara!

DSCN2376

Igår var jag i Västerås hela dagen och pratade omvärldsbevakning med mina gamla brandkolleger. Mycket kul! Sedan jag kom hem på eftermiddagen har absolut allt handlat om halvmaran. Hämta nummerlappen, tvätta kläderna, laga pizza som enligt magkänslan var bästa uppladdningsmaten, förbereda lunch, middag, huvudet.

Det senare är viktigast i år. Jag har missat de sex sista träningsveckorna och det kan jag inte göra något åt. Däremot kan jag bestämma rätt mycket över mina tankar runt det och det tänker jag göra så gott det går. Det svåraste har varit att acceptera att det inte kan gå så fort som jag hade tänkt – jag har fortfarande svårt att inse att jag måste sikta på över två timmar, alternativt inte sikta på något alls och bara flyta med, hoppas på att fullfölja loppet. Det är som att mitt gamla mål, att ha en lika skönt lopp som senast på ungefär samma tid, inte går att sudda ut. Skumt va! Men, jag lär bli varse hur verkligheten ser ut när tröttheten kryper fram där runt milen ;=)

Otroligt glad är jag, över att kunna starta och över att den här dagen är här. Det enda jag inte vill det är att bryta, för det betyder att jag har fått ont. Jag tänker inte få ont.

Heja alla häftiga brudar som springer stafetter, maror och halvmaror i dag. Mitt goa sällskap Johanna, mina kompisar Karin och Petter (ses i kväll!), Erika, Anna, Lofsan, Anna. Vilka härliga timmar vi ska ha!

Annonser

15 reaktioner på ”Äntligen halvmara!

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s