Oövervinnerlig

DSCN2143

I dag myser jag omkring i känslan av att vara oövervinnerlig. Lagom uppblåst så där. För jag sprang igår! Och det gick fint. Första gången på tre veckor. Nä, flåset är sannerligen inte på topp och jag förstår förstås att jag inte kan göra något superlopp. Att det kommer att gå långsamt, göra ont, vara jobbigare än någonsin. Men vad glad jag är över att våga tro på att kunna springa! På lördag, halvmara genom Sveriges vackraste stad. Det ska gå!

I morse var jag hos naprapaten för ström, ultraljud och skrik-och-svett-massage. Är inte säker på att jag har upplevt sådan smärta som när Anna hittar ömma punkter i min vad. Eller slätar ut knöggliga benhinnor. Men jag visste att det skulle bli värt det!

Nu ba gör vi det här, okej?

Skön tisdag på er!

Annonser

18 reaktioner på ”Oövervinnerlig

  1. Jag håller en tumme för dig i helgen och tänker på att du kommer springa dubbelt så långt som mig som springer mara-stafett (ca 1 mil då). Sådana tankar brukar ta mig mot målet, haha ;)

    Gilla

  2. Åh vad härligt! Jag grejade också ett lopp nyligen, ett lopp jag trodde jag skulle bli tvingad att bryta pga mitt knä. Men det höll, hela vägen och inga sviter efteråt. Skynda långsamt har gett utdelning!

    Grattis till oss!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s