Ett eget halvmarathon

Jag har aldrig sprungit ett halvmarathon på träning, jag har nämligen bara sprungit distansen en enda gång. Och det var på Stockholm halvmarathon 2012. Hade såpass kort förberedelsetid då att jag stannade på 18 på träning.

I år har jag mer tid och nästa söndag var det enligt schemat dags. Eftersom vi är i Stockholm då bestämde jag mig för att tidigarelägga (Öland är trevlig att springa på… inga barnvagnar eller stora gäng som absolut måste gå i bredd) och peppen har varit så hög att jag bestämde mig för att i dag skulle bli dan.

Tack vare att solen har tagit en liten paus vågade jag mig ut redan efter frukost och åh så roligt det var! Regnet öste ner och åskan var flera gånger läskigt nära, men som jag njöt! Valde till största delen grusvägar och terräng, upptäcktslöpning om en så vill. Även när regnet kändes som spikar mot huden kändes det liksom bra. Jag tuggade på. Visste att jag skulle komma fram.

Det där handlar om inställning, i alla fall för mig. Häromdagen var det tungt att springa sex kilometer i värmen, jag var medveten om varje kilometer eftersom det var vad jag var inställd på. I dag var jag inställd på att vara ute i två timmar och mata på. Då är det vad kroppen och huvudet gör. Självklart kan en av dem eller båda slå bakut ändå, men för dåliga dagar är det svårt att ha beredskap. De kommer liksom komma hur bra en än blir.

Jag är förresten så himla glad över alla era tips på vätsketransport! Det är helt otroligt vilken hjälp ni som skriver kommentarer är. Jag önskar att jag kunde förmedla det på ett tillräckligt sätt! Ni är bäst. Men, än så länge har jag alltså inget system. Istället blandade jag en liten flaska med gammaldags mjölk (fet!), kakao och socker och ställde i frysen. När den var isig kilade jag fast den mellan brösten (sant, sant!) och tog fram den var sjätte kilometer ungefär. Bra energi, gott, smidigt och att den var frusen gjorde att den höll sig kall länge. Tack vare regnet bedömde jag att jag skulle klara mig utan vatten och det gjorde jag också. Hade säkert klarat mig fint utan energi också, men det skänker pepp och ork tycker jag.

Min träningsrunda tog tio minuter längre än min senaste halvmara, den ”riktiga” alltså. Jag försöker att inte oroas av det, löpningen brukar rulla på bättre på tävling. Jag har hela tiden sagt att mitt mål är att genomföra loppet bekvämt, men givetvis vill jag helst inte få en sämre tid än senast.

Nåväl, sex veckor to go!