Om en farsot som gör ont i bröstet

Startar veckan bra hos dig?

Jag fick inleda min måndag med att svara på en twitterfråga med klar rasistisk innebörd. Det gör mig kall i magen att det numera finns människor – mängder av människor – som helt ogenerat vräker ur sig sådant här och signerar med personnamn. Som om det vore en naturlig del av samhällsklimatet. Som om det vore normalt. Att spotta på, trampa, ha sönder och ja, skicka iväg, andra människor med anledning av deras urpsprung. Som om det vore rumsrent att tycka så.

Det är allt annat än okej. Det är inte normalt. Om du har det dåligt, om samhället inte har kunnat hjälpa dig till ett drägligt liv, kan det absolut finnas strukturer som bär skuld i det. Men tro mig, det är inte enskilda männsikor. Det är inte invandrare. Eller din granne som tror på en gud som inte är din.

Jaha, slut på rant. Jag fattar att jag snackar för de redan frälsta. Blir så illa berörd, bara. Vill skrika och sparka och bitas för att alla ska ha samma rättigheter. Vi får inte sluta hålla emot!

Annars då?

Jo. Rätt bra. Det står 8 km på löpschemat, ser fram emot att ta mig an dem i kväll. Mannen har semester och sätter menyn utifrån VM. I lördags Brasilien – helstekt köttbit. Igår Mexico – Beef chili tacos. I kväll Tyskland – Schnitzel. I morgon USA – burgare.

Mycket praktiskt att ha en hemmaman!

Har du semester eller jobbar du än?

Annonser

2 reaktioner på ”Om en farsot som gör ont i bröstet

  1. Jag blir så arg, så upprörd, så illamående! Och med risk att göra detsamma, predika för redan frälsta, så vill jag ändå tipsa om Jason Diakités sommarprat.

    Gilla

  2. Det är läskigt många idag som inleder meningar med ”jag är inte rasist men…, jag är inte emot invandrare men…”. Väldigt tröttsamt och deprimerande, tråkigt att behöva säga ifrån så ofta, att lyssna på ogenomtänkta tomma argument från vuxna och höra barn som säger rasistiska saker utan att ens förstå vad de säger. Blir alldeles ledsen inombords! Vi har till och med slutat umgås med vissa i den yttre bekanskapskretsen för deras rasistiska och förtryckande åsikter (efter några långa diskussioner gav vi upp och beslutade att vi inte vill förknippas med dem och inte heller att våra barn ens ska höra sådan smörja). Jag upplever att det inte bara är rasisim utan homofobi och klassiskt nedtryckande av kvinnor som ökar, någon annan som också upplevt det? Kan vara så att jag tänker mer på förtryck och nedvärderande av människor nu än förut…

    Hemma pratar vi ofta vid middagsbordet med vår store son (11år) om just dessa ämnen så att han ska vara medveten som dessa problem. I deras klass har det förekommit rasistiska ”roliga filmer” från youtube på rasterna och ingen av ungarna förstod egentligen vad det var de såg på… Riktigt otäckt.

    Tror att vi alla måste säga ifrån, ALLTID säga ifrån, oavsett om det är kollegan på jobbet, förskoleläraren, vänners vänner eller vem det nu må vara. Våga ta det obehagliga här och nu, om inte så kommer detta gå alldeles för långt igen. Det är inte alls länge sedan världskrigen var, är det verkligen så lätt att glömma, att bortförklara, att rättfärdiga något så fruktansvärt?!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s