Varför det heter dagsform

Jag hade en helt fruktansvärt löprunda på lunchen igår. Skulle bara lalla mig igenom nio kilometer medan chefen passade sajten hade jag tänkt. Det var tungt från första andetaget. Som att det satt en hårig katt i mitt bröst ungefär. Var tvungen att stanna och gå säkert tre-fyra gånger och började undra om jag har något skit i kroppen. Hade svårt att justera kroppstemperaturen efteråt och frös och var varm om vartannat (dock inte febrig, bara märklig).

Efter jobbet gick jag ut och tog en juice med min kompis Karin och sedan kraschade jag i soffan för en tre timmar lång film. Helt perfekt.

Den som är nybörjarlöpis tror ibland att ”vi som springer” aldrig upplever svackor. Men oh vilka tunga pass jag har haft genom åren! Förra fredagen vände jag hem efter två kilometer och valde (ett par korta) stegringslopp runt knuten istället för det planerade distanspasset. Det var liksom bara för tungt. Dagen efter sprang jag 16 kilometer utan minsta bekymmer.

Så mycket kan formen skifta på en enda dag. Det är därför det heter dagsform! Sömnen, maten, huvudet, allt spelar in. Det kan vara en tröst för den som nyss har börjat springa. Ett tungt pass säger definitivt inget om nästa. Det kan bli jordens succé!

I morgon tänkte jag göra ett nytt försök. Slår vad om att det blir helt annorlunda mot igår.

Annonser

2 reaktioner på ”Varför det heter dagsform

  1. Gaaah! Tack! Precis vad jag behövde höra efter att ha slitit mig runt 7 km igår och fått gå-pausa flera gånger. Värme, allergi, dagsform, whatevva, tungt som sören var det. Men tänker att nästa gång känns det annorlunda, sådeså.

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s