Årets första långpass

20140623-111826-40706772.jpg

I lördags sprang jag första långpasset för i år. 16 kilometer. Planen var 12, men det flöt på så skönt att jag bara ville fortsätta.

Det är en kalkylering det där. För nog vet jag att 16 kilometer sliter på en kropp som inte gått över 11 i år. Lederna, ligamenten, musklerna, ingen av dem var riktigt beredda. Men jag viktade det mot känslan, som var så bra, och – hjärnan. Jag visste att 16 kilometer skulle ge mig självförtroende och lugn inför sommarens fortsatta löpning. Att passera den gränsen tämligen lätt var ett skönt kvitto på att det kommer att gå fint det här.

Jag gillar verkligen att springa långt och långsamt. Det ger ett endorfinpåslag långt skönare än tuffa intervaller, trots att förnuftet säger mig att det borde vara tvärtom. Efter 15 började det ösregna, men jag njöt. Aldrig är det så härligt som när en vet att en har gjort något riktigt, riktigt bra. På en skogsväg stod fyra pensionärer i regnställ och drack burköl, helt oberörda av regnet som vräkte ned. De hejade glatt och plingade med sina ringklockor. 16:e kilometern var ett stort leende.

Sen kommer det kluriga: att återhämta sig ordentligt. För min del blev det mycket vatten, salt, god mat och choklad. Vätskeförlusten kändes ändå av ett bra tag. Hur gör du?

Annonser

11 reaktioner på ”Årets första långpass

  1. Bra jobbat! Så långt har jag aldrig sprungit. Milen har varit min grej och när jag försökte ta mig över den (12km) blev jag tyvärr skadad. :(
    Men vilken snygg träningsklocka du har och med en sån tydlig display. Vilket märke och modell är det? :)

    Hälsningar Tina

    Gilla

      1. Kul att du är sugen på maran. Hoppas att du prövar nån gång för det är en väldigt speciell upplevelse i löpningen och som du säger, det gäller att ha huvudet med i både träning och lopp.

        Gilla

  2. Heja dig!! Jag sprang också långt idag, 16,23 och det längsta jag nånsin sprungit – hade samma känsla dom du, det bara flöt på, så gött!
    och jag springer också gärna långt men ”sakta”, fast allt är ju relativt vad snabbt och sakta är förstås :)

    Gilla

    1. Hurra för dig, grymt jobbat! Mål i sikte eller bara för att det är så häftigt att testa maskinerier? Bli inte orolig om du blir lite hängig i kväll, så blir det i alla fall för mig nu när kroppen är ovan.

      Ja, visst är det relativt! Allt är ju i jämförelse med en själv. Jag springer alltid med bromsen på, för jag tycker om det. Skulle jag ta i mer skulle jag också börja känna efter mer – jag är sån. Tänker lite mycket ibland. Men har lärt mig vad som funkar :)

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s