Redo att gräva ner mig i en mysig liten grop

20140526-214005-78005327.jpg

Wo-ha. Jag har varit på grillkväll med kollegerna och är nu ungefär redo att gräva ner mig i en grop och stanna där ett tag. Vi har ju pratat om det här med introvert och extrovert tidigare och jag upplevs onekligen ofta som helt extrovert. Pratig, befriad från hämningar, gillar att stå i centrum.

Det är inte det samma som extrovert. Faktiskt!

För åh som jag måste samla energi mellan varven! De senaste veckorna har jag inte varit hemma en enda kväll. Fullt ös. Överallt. När jag når den här punkten, när nyfikenheten liksom försvinner och skärpan i samtalen blir svag, när världen blir drömsk och overklig och inte riktigt min – då vet jag att det kommer att ta ett tag. Kanske ett par veckor av kvalitativ uppladdning. Det är bara så jag är.

Bäst är förstås att aldrig hamna där.

Bra grej med att bli äldre: att jag förstår hur jag ska sköta om den lilla prylen som är jag.

Känner du igen dig? Hur är du?

Annonser

7 reaktioner på ”Redo att gräva ner mig i en mysig liten grop

  1. Måste också hem och landa. Ladda batterier och vara själv. Det funkar liksom inte annars. Men så vill man så mycket… Har dock blivit bra på att säga nej (kanske för bra?), så det är sällan det blir för mycket av det goda nuförtiden!

    Gilla

  2. Jag är precis lika, gillar att stå i centrum, pratar gärna och mycket och så behövs det massor av tid att återhämta sig också. Vill och behöver vara själv mellan varven. :)

    Gilla

  3. Jag är exakt likadan. Älskar att stå i centrum, pratar mycket och gärna med människor men behöver verkligen få en chans att återhämta mig. Gärna själv, hemma i min lägenhet. Det har dock tagit väldigt lång tid för mig att acceptera min introverta sida. Förut tvingade jag mig iväg på saker och ting, för att ‘alla andra’ jämt var supersociala men idag så har jag insett att det inte fungerar för mig. Till slut blir jag så trött att jag inte är en speciellt rolig människa och jag behöver verkligen min ensamtid för att fungera. Speciellt med det supersociala jobb jag har idag när jag pratar och interagerar med MINST 100 barn per dag. Det är ganska mycket för en introvert liksom.

    Gilla

    1. I hear you! Jag tvingar i väg mig ibland för att ”vara en ja-sägare”, inte missa chanser osv osv osv. Men. När jag är trött (på ett visst sätt – det är ju skillnad på trött och trött, du känner säkert igen dig!) är det så ovärt. Fast ibland måste en ju ;-) kram! Du är så ung och så klok!

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s