Är du obekväm på gymmet?

För ett tag sen skrev jag om att jag saknade tjejerna vid skivstängerna på mitt gym. Flera av er skrev då att ni tycker att det kan vara rätt obekvämt på gymmet och det gjorde mig faktiskt ledsen. Känner att jag vill skriva mer om det. Gymmet ska vara gött ju!

Men först vill jag göra en liten gallup. Berätta mer! När känns det så här, varför, vad händer? Skulle det räcka om du själv förbättrade din teknik för att känna dig mer säker, eller är folk stökiga och oartiga på riktigt? Handlar det om ovana, komplex, erfarenheter? Berätta. Jag vill veta mer.

Annonser

9 reaktioner på ”Är du obekväm på gymmet?

  1. Jag känner mig osäker och tycker att de andra tycker jag är i vägen. Och skrattar åt min amatörmässighet. Tycker det är jobbigt att pröva nya grejer, som jag vet jag inte kommer att göra något bra (för att jag aldrig har gjort dem förut, förstås) eller orka den vikt jag lägger på.

    Nu skulle jag t.ex. vilja pröva på lite marklyft, men nesan om jag ägnar en massa tid åt att hitta stång, sätta på vikter och sedan inte orka lyfta alls?! Då handlar det alltså inte om svagheten i sig – jag har inte problem med att jag orkar lite, utan att jag känner mig dum som inte *vet* vad jag orkar eller ej.

    Jättefånigt, jag vet. Men den stora anledning till att det känns så är att det är så trångt bland de fria vikterna och man inte bara kan påta med sina saker i ett hörn utan hela tiden behöver gå framför någon, säga ”ursäkta” eller bara allmänt vara i vägen.

    Och bakgrunden till att det är så trångt är att KILLARNA TAR SÅ STOR PLATS. Breder ut sig och huffar och puffar (de skiter ju helt i om de ser ut som idioter, så länge de lyfter tungt).

    Gilla

  2. det var en obekväm känsla i början. man måste ta plats på ett sätt som man inte alls har lust att göra när man typ bara sett en olympisk stång på bild förut. jag var rädd för att vara i vägen för andra, det kändes som att deras proffsiga träning var mer ”värd” än min nybörjardito. eller att någon skulle calla bullshit på vad jag gjorde, se alla felen, kanske till och med gå fram och säga något om det? men jag är jäkligt glad att jag trotsade den där rädslan och osäkerheten. det har aldrig hänt att någon kommit fram för att säga något (utom för att ge beröm), aldrig hänt att någon skrattat, kollat konstigt, eller på något sätt varit otrevlig mot mig på gymmet. tvärtom har folk varit schysta, delat med sig av viktplattor och plats på flaket eller vad det nu kan vara.

    nu har jag börjat med tyngdlyftning och då genomgår jag en ny sån där fas av osäkerhet. jag blir överdrivet självmedveten och känner mig utstirrad, tror att andra ”vet mer” om vad jag gör och skrattar inombords när de ser mina försök. så för min egen del handlar det nog verkligen om hur förtrogen jag är med övningen. dock att den känslan mest kommer på vanliga gym, inte på tyngdlyftningsklubben. där känner jag mig lugn med att vara värsta nybörjaren.

    Gilla

  3. Jag instämmer med flera ovan. Det är någon form av löjligt komplex och faktiskt värre i jämförelse med andra tjejer. De få som är bland skivstängerna verkar alltid så rätt och så proffsiga. För min del tror jag osäkerheten framförallt bottnar i att jag vill vara absolut säker på tekniken för att inte bli genomskådad som ”nybörjare”.

    Gilla

  4. Jag trivs bäst på gymmet med vänner (eller ensam), då är jag inte osäker alls, oberoende på vad vi tränar. Ingen skillnad hur många som står och glor på oss. Men om jag skulle vara för mig själv och träna med samma mängd människor i gymmet skulle jag ha enorm angst över alla som är där.
    Det är som att jag inte vågar stå för det jag är där och ska träna. Jag blir osäker på om jag gör rätt/fel. Om andra står och skrattar åt mig inombords osv osv. + det här med att ta plats. Varför skulle jag inte ha lika stor rätt som de andra (t.ex. killgänget med magrutorna) att ta plats på gymmet och köra min träning precis som jag tänkt mig??? Det är ju helt absurda tankar nu när jag ser dem nerskrivna här! Men, tyvärr är det så här det låter i skallen på mej när jag tränar ensam bland människor jag inte känner. Kanske det skulle vara lättare att stänga ut omvärlden med egen musik i öronen. :)

    Gilla

  5. För mig var det nog tidigare en kombination av osäkerhet och ovana. Jag minns att det tog ett litet tag att bli varm i kläderna på mitt första gym, sedan ett tag igen på gymmet i studiestaden och så ett tag igen när gamla gymmet flyttade till nya lokaler. Efter ett par veckor på vardera ställe kändes det bra och tryggt, men efter längre uppehåll krävdes några gånger innan jag vande mig igen. Nu känner jag mig främst lite osäker om jag ska testa på någon ny övning, då vill jag helst testköra i ett relativt tomt gym första gången!

    Gilla

  6. Numera känner jag mig bekväm nästan alltid bekväm med att göra vad jag vill på gymmet. Jag har dock mer än en gång upplevt mig som ensam bland killarna när jag håller till bland stängerna och jag har också ofta känt mig ”liten” i jämförelse med alla andra (jag tränar verkligen inte för att maxa min synliga muskelmassa och använder stänger och fria vikter mest för att det är kul – inga imponerande vikter att visa upp). Jag bryr mig inte , men jag förstår om det kan kännas avskräckande. För egen del så krävdes det instruktörer som uppmuntrade mig att till en början överhuvudtaget ge mig in i gymmet (gruppträning var min grej i många år), och sedan att ge mig på vikterna. Någonstans ifrån behöver både kunskapen och modet komma! Kanske är det därför ett steg på vägen att jobba på att få instruktörer att peppa tjejer lite extra att våga ge sig på nya övningar?
    Här i Göteborg har Friskis också en fantastisk anläggning helt utan maskiner där stänger, hantlar, bollar, kettlebells mm är hela grejen. Bra, för där är det många som vågar ta mer plats än på de blandade anläggningarna. Kanske känns det mindre utsatt?

    Gilla

  7. Jag tror ändå att jag är hyfsat säker på gymmet these days. Jag jämför detta med hur jag tidigare känt mig och hur jag TROR och hör det berättas av andra tjejer på gymmet (vänner).

    För min del handlar det om komplex och att jag jämför mig med andra. Jämför mig med andra tjejer! Det är ju löjligt nu när jag ser det i ord, löjligt men sant. Är det någonstans jag känner mig säker så är det på gymmet, bland killar. Det är inte som vid andra tillfällen, skola, jobb eller fest. Det finns inga förväntningar på att jag ska prata, de jämför inte min styrka med sin egna och en tjej på gymmet i tajta kläder (funktionella för min del) skulle kunna vara ganska hett. I dessa fall är jag inte det mista besvärad. Det känns som att deras förväntningar på mig redan är så låga så jag kan liksom bara överträffa dem. Varje gång jag pratar med en kille på gymmet är han imponerad (!!!) men jag gör väl inte mer än någon annan där. Det är i och för sig jätteroligt och bekräftade, tro fasen att jag är självsäker då.

    Min osäkerhet ploppar upp när det är andra tjejer på gymmet. Helt plötsligt rättar jag till kläderna, fixar till tofsen, drar in magen men känner mig ändå underklädd, tjock och klen. Detta är till stor del en överdrift, för jag brukar oftast inte bry mig särskilt mycket, är alltid trevlig och ler gärna om jag får ögonkontakt med någon. Med tjejer känner jag egentligen att: fan vad grymma vi är! Här ska det tas plats! Roligt att vi står här och ska bli starka!
    Och så är tankarna efter någon minut efter att jag inser att jag är så fånig som tänker något annat.
    Så egentligen är det nog inte så mycket osäkerhet, det mesta viftas bort efter någon minut. Men om den skulle uppstå- så är det fasikenimig när det är en annan tjej med!

    Gilla

  8. Skriver från hjärtat nu, och då är det som så att jag vantrivs på gymet pga en gemensam nämnare: alla blickar. 1. GAMblickarna som studerar en upp och ner, oavsett om en är klädd precis som alla andra (läs: nån sportig, tidsenlig funktionsklädsel), om man är mer slappt gympaklädd, påklädd med heltäckande eller mer avklätt. Ständigt alla granskande blickar som är på en helt annan nivå än i någon annan kontext. Förstår ej riktigt vad detta beror på? Blir hur som helst oerhört provocerad och sedan rasande på mig själv att jag låter det påverka min gymtid. 2. Folk glor så fort en gör nån övning. Eller stretchar, eller plockar upp en kettlebell. Brukar alltså försöka hitta ett undangömt hörn för att kunna koncentrera mig utan att möta blickar så fort man råkar titta upp. Numera undviker jag gymet så gott det går och ägnar mig istället åt yoga och löpning där folk faktiskt verkar träna för, hör och häpna, sin EGEN skull och inte kollektivt bingear glosylta. Mvh överdriver en aning men ändå tyvärr sjukt nära mina samlade gymupplevelser från Friskis och Svettis i Sthlm

    Gilla

  9. Jag kan känna mig obekväm när det är mycket folk, mest för att jag känner att jag inte riktigt kan och för att jag känner mig svag (det är ju mitt problem som jag måste jobba på, att jämföra mig bara med mig själv och inte med andra) men speciellt jobbigt blir det när det är brötiga killgäng som stånkar, tar upp halva gymmet och står och visar sina magrutor. De har aldrig varit otrevliga, men jag tycker att det blir jobbigt och speciellt när de breder ut sig överallt och det knappt finns någon plats. Plus att det bara finns två skivstänger på mitt gym, en vid benböjs-racket och en vid bänkpressen och när det står sex killar vid vardera stång känner jag mig inte tillräckligt tuff för att knacka dem på ryggen och be om att jag får låna stången mellan deras set. Jag har löst det så att jag oftast tränar tidigt på morgonen när jag styrketränar för då är det inte så mycket folk, vilket också är skönt för då har man möjlighet att lyckas haffa den där skivstången och få ha den ifred.

    Jag hade dock aldrig vågat mig in bland de fria vikterna om jag inte hade tränat med en PT och fått pröva på övningarna med hjälp av henne, det är ju lite läskigt med skivstänger och hantlar innan man får kläm på det hela tycker jag.

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s