Är det inte märkligt att det har tagit mig till 28 års ålder att förstå mig på det här med hormoner och cykler? De senaste dagarna är nog första gången som jag på riktigt har förstått – och haft fördragsamhet med – mina plötsligt uppkomna känslor av total livstristess. Att det till och med är jobbigt att trä på sig samma smycken som dagen innan. SKA JAG HÅLLA PÅ OCH TA PÅ OCH AV DET HÄR ARMBANDET VARJE DAG FÖR RESTEN AV MITT LIV???
Och sen typ tycka att livet känns övermäktigt på grund av detta.
Helt rationellt.
I dag: vaknar och känner mig nästan normal. Snäll. Jämn. Två dagar den här månaden. Två dagar under förra och förrförra. Och nästa. Och säkert alla i femton år efter det.
Som sagt. Hur kunde det ta så här lång tid att fatta det här?
Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu 
Haha! Vilken deja-vu jag fick här… Ska verkligen fundera över vilken dag i månaden det är nästa gång jag känner mig extra ”uppgiven” och övermäktad… :-P
GillaGilla
Hahaha! Så himla skönt att höra att vi är fler alltså.
GillaGilla
Hur är det med ditt knä nuförtiden, förresten?
GillaGilla
Åh, tackar som frågar! Det är helt fint och bra igen och jag är supernoga med tekniken. Inga knän som faller inåt mer!
GillaGilla
Och du?
GillaGilla
Har exakt samma känsla just nu. Håller dessutom på att tentaplugga och då finns det ju inte utrymme för dom här tankarna såklart(eller det finns det ju aldrig).
Tack för en härlig blogg:)
Kram
GillaGilla
Nämen verkligen! Det kan verkligen störa i jobb och så för mig. Blir liksom så ointresserad!
GillaGilla
finns det inte en app för sånt här med att hålla reda på dagar?
GillaGilla
Måste det ju! Ska undersöka…
GillaGilla
En gång varje månad vill jag byta jobb, lägenhet, sambo, hund, hårfärg och jag är lika förvånad varje gång. Och lika lättad när det går över om 1 eller 2 dagar :)
GillaGilla
Haha, ändå härligt att höra Heidi! Nästa gång ska jag verkligen tänka på att fler känner så här.
GillaGilla
Man blir så ledsen/besviken/deppig VARJE ång känslan dyker upp även om man vet att det beror på hormoner och att det kommer försvinna. Inte lätt att ignorera och acceptera känslan. Man går hålla ut i några dagar. =)
GillaGilla
Jamen visst är det så! Värsta chocken varje gång och det känns alltid så på riktigt. Mycket mindre den här gången dock, när jag var beredd. Vågade tänka att det snart skulle passera.
GillaGilla
Åh jag känner mig också som ett åskmoln vissa dagar i månaden. Tänker nog inte på det i stunden men jag reflekterar över det efteråt. Så du är inte ensam.
GillaGilla
Nä, och det känns väldigt skönt ska jag säga dig!
GillaGilla
Samma här… Med jämna mellanrum kommer tankarna då jag ifrågasätter hela min existens (”ska livet vara såhär?”), och lagom när jag tycker det är konstigt att jag – som mår så bra – tänker så där, så kommer förklaringen.
GillaGilla
Hahahaha, exakt så!
GillaGilla
Har heller aldrig fattat. Kommer aldrig fatta. Living on the edge, hahah! x)
GillaGilla
Mest omgivningen som lever på gränsen känner jag, hahaha. stackars människor…
GillaGilla
Jisses! Don´t go there! Gick ju själv in i klimakteriet efter mina behandlingar…ujujuj…var snabb med att få medicin mot det kan jag säga. Kändes liksom lite tryggare… då visste jag iaf vad jag hade att vänta mig:) Så var du glad du:)
GillaGilla
Hjälper det då?
GillaGilla
Ja någorlunda iaf. Kroppen där emot är ju gammal sim gatan efter allt. Även tankarna. Men det är en annan femma.
GillaGilla
Hej, jag heter Nina och är typ 10 år äldre än dej och är fortfarande förvånad med jämna mellanrum ;)
Kram på dej!
GillaGilla
Hahaha! Underbart. Men nu vet du! Nu ska jag få värsta bästa kollen ;-))
GillaGilla
Du, det är precis samma här. Jag slutade käka p-piller och fick börja om på helt ny kula med min kropp. Herrejisses vilken pärs! Det är verkligen inte lätt att lära känna sin kropp på nytt. Alla dessa hormoner, hjälp!
GillaGilla
Och den här hjärnan som liksom kopplar som den vill! Haha. Skönt att höra att vi är fler förvirrade :)
GillaGilla