Hormoner? Nä, dom vet jag inget om

Är det inte märkligt att det har tagit mig till 28 års ålder att förstå mig på det här med hormoner och cykler? De senaste dagarna är nog första gången som jag på riktigt har förstått – och haft fördragsamhet med – mina plötsligt uppkomna känslor av total livstristess. Att det till och med är jobbigt att trä på sig samma smycken som dagen innan. SKA JAG HÅLLA PÅ OCH TA PÅ OCH AV DET HÄR ARMBANDET VARJE DAG FÖR RESTEN AV MITT LIV???

Och sen typ tycka att livet känns övermäktigt på grund av detta.

Helt rationellt.

I dag: vaknar och känner mig nästan normal. Snäll. Jämn. Två dagar den här månaden. Två dagar under förra och förrförra. Och nästa. Och säkert alla i femton år efter det.

Som sagt. Hur kunde det ta så här lång tid att fatta det här?

Annonser

26 reaktioner på ”Hormoner? Nä, dom vet jag inget om

  1. Har exakt samma känsla just nu. Håller dessutom på att tentaplugga och då finns det ju inte utrymme för dom här tankarna såklart(eller det finns det ju aldrig).

    Tack för en härlig blogg:)
    Kram

    Gilla

  2. En gång varje månad vill jag byta jobb, lägenhet, sambo, hund, hårfärg och jag är lika förvånad varje gång. Och lika lättad när det går över om 1 eller 2 dagar :)

    Gilla

  3. Man blir så ledsen/besviken/deppig VARJE ång känslan dyker upp även om man vet att det beror på hormoner och att det kommer försvinna. Inte lätt att ignorera och acceptera känslan. Man går hålla ut i några dagar. =)

    Gilla

  4. Åh jag känner mig också som ett åskmoln vissa dagar i månaden. Tänker nog inte på det i stunden men jag reflekterar över det efteråt. Så du är inte ensam.

    Gilla

  5. Samma här… Med jämna mellanrum kommer tankarna då jag ifrågasätter hela min existens (”ska livet vara såhär?”), och lagom när jag tycker det är konstigt att jag – som mår så bra – tänker så där, så kommer förklaringen.

    Gilla

  6. Jisses! Don´t go there! Gick ju själv in i klimakteriet efter mina behandlingar…ujujuj…var snabb med att få medicin mot det kan jag säga. Kändes liksom lite tryggare… då visste jag iaf vad jag hade att vänta mig:) Så var du glad du:)

    Gilla

      1. Ja någorlunda iaf. Kroppen där emot är ju gammal sim gatan efter allt. Även tankarna. Men det är en annan femma.

        Gilla

  7. Du, det är precis samma här. Jag slutade käka p-piller och fick börja om på helt ny kula med min kropp. Herrejisses vilken pärs! Det är verkligen inte lätt att lära känna sin kropp på nytt. Alla dessa hormoner, hjälp!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s