Gör allt uteslutande oss ätstörda?

podbild14Häromdagen blev jag intervjuade till Vevves podd, som just nu cirkulerar runt #Bravalnyavanor. En del i utmaningen var som bekant att testa alternativ till mjölkprodukter, en frågan som Vevve och jag diskuterade ingående innan utmaningen gick igång.

Skälet är att jag börjar ledsna allt mer på allt random uteslutande utan eftertanke som verkar försiggå i hälsosfären. Min uppfattning är att många (inklusive jag själv!) utesluter olika livsmedel bara för att det är trendigt. Dessutom för många av oss vidare rön och skäl som vi inte har kollat upp eller har en källa till.

Som jag berättar i podden har jag verkligen varit där själv. Och jag tror att det har inneburit mycket dåligt för mig. Både för mitt eget ätande, som blev hattigt med många ”förbud”, och hur jag uppfattades där och då – som någon som inte kunde bestämma sig, utan följde minsta vink. Och det gjorde jag ju! Jag är glad att jag kom på bättre tankar och nu vill jag gärna väcka tanken hos er.

Självklart finns det många där ute som utesluter livsmedel med stor eftertanke. Som noga har funderat på hur exempelvis gluten påverkar deras kroppar. Jag tycker att de gör rätt. Jag tycker också att det är helt rätt att sprida intressant forskning och information i ämnet och tror själv att maten vi väljer har en enorm betydelse för vår hälsa. Och vissa grejer behöver absolut ingen. Det här ska vi skaffa oss mer kunskap om!

Kunskap. Inte bara åsikter. Eller trender.

Berätta gärna hur du tänker om det här! Och lyssna på podden, för jag tycker att den blev riktigt bra.

Annonser

32 reaktioner på ”Gör allt uteslutande oss ätstörda?

  1. Hej!

    Det här är ett jätteintressant ämne! Jag har arbetat som dietist i ett par år, med kostbehandling för svårt sjuka. Jag slås ofta vilken lyx det är att kunna äta vad man vill, utan allergier som kan orsaka riktigt jobbiga och förödande konsekvenser, eller att man förvärrar ett sjukdomstillstånd. Många har ett helvete med att få ihop det och skulle inte drömma om att utesluta en sak till! Jag tror absolut inte att det är fel att hitta sin väg, men den här hälsohetsen som råder där vi ska mixtra med allt tills vi inte vet vad längre, det kan inte vara bra. Jag vet heller inte hur många gånger som jag, i egenskap som dietist, fått höra meningen ”ska du verkligen äta det där, du som är dietist?” om jag tar en kaka eller liknande. Vi tycker så mycket om andras matvanor, värderar, dömer så att det är galet! Jag har själv testat att vara vegan men insåg att det blev på tok för mycket exkluderande, och jag insåg att jag var det mer för samhällets skull än min egen, och det blev helt fel för mig. Sen funkar det kanske bra för någon annan. Men jag funderar ofta, ofta på : hur har det kommit sig att det blivit en religion med matval, som man ofta måste försvara eller förkasta? Vi är så oerhört lättpåverkade av vad andra gör, och det blir så väldigt tydligt med matval men att ifrågasätta VARFÖR man kör på det ena eller det andra, det måste vi börja göra.

    Jag har inte lyssnat på podden än men ska göra det bums :)

    Gilla

  2. Mycket bra skrivet! Speciellt ”Kunskap. Inte bara åsikter. Eller trender.” I dagens stora informationsflöde måste man vara skeptisk och ifrågasätta det man ser, hör och läser. Och det gäller allt vi läser. Tänk om man hade lagt lika mycket tid på söka kunskap och fakta som man lägger på att följa trender…

    Gilla

  3. Ja herregud vad vi människor ägnar mycket energi och kraft åt märkliga saker. Tänk om den kanaliserades i mer välgörande syften. Nu blir jag jätteflummig, men ibland kan jag sitta i (sega) möten eller andra sammanhang (tex där folk diskuterar livligt om hur uppblåst grannen är och de har det säkert dåligt egentligen) och få den där overkliga, men skarpa känslan, som när man ser stjärnhimlen, tänker på rymden och inser hur otroligt små vi är egentligen. Det är fascinerande att vi kan motiveras att lägga så sjukt mycket energi på att tjäna pengar och köpa prylar och svarva kroppar och annat flyktigt :).

    Gilla

  4. Personligen är jag väldigt less på det här uteslutandet och trixandet. Ja, jaghar då och då i en skopa fullkorns/grahamsmjöl/havregryn om jag steker pannkakor för att höja nyttigheten (snarare näringsvärdet) – men att ha hundra mjölsorter, sojaprodukter, sötningsvarianter när det inte finns en allergi eller känslighet så långt ögat kan se – NIX – jag medverkar icke.

    Ät blåbärspaj. Spring backintervaller. Blåbärspaj på smör, socker och mjöl (eller ljust muscodavosocker plus havregryn och vetemjöl mer specifikt) -inga konstigheter. Så är min filosofi och där står jag tryggt sedan några år. En behaglig känsla att inte alls bry sig faktiskt, kring det där mixtrandet som det allena kan göra en själatrött och att det inte finns energi. Och mejeri – lever med -noll behov att ompröva.

    jag lyssnade, ni är bra!

    Kram!

    Gilla

    1. Kram och tack! Det är roligt att du skriver just blåbärspaj, för jag kopplar det starkt till dig. Eller om det var en annan paj? Minns i alla fall att du skrev lite fränt på just samma tema nån gång i våras eller somras eller så. Och illustrerade med just paj. Aj lajk (fast var inte själv med på tåget ännu då).

      Gilla

  5. Jag förstår hur du menar och kan tänka mig att många testar och provar till höger och vänster utan att riktigt kunna motivera (ens för sig själv) varför. Jag utesluter vissa saker (inte strikt, men ja du vet) men av anledningar. Inte ”ba-för-att”. Inga trender för min del, även om jag såklart blivit uppmärksammad på vissa saker genom trender (det tror jag i alla fall).

    Gilla

  6. Oj! Jag har så många åsikter om detta! Så vågat att du lyfter ämnet. Jag har med spänning väntat på en motvåg i uteslutningskosten och nu startar du den. Anna Ottosson jobbar ju oxå med detta-foodpower.
    Jag fortsätter att experimentera. Men du vet ju varför.

    Gilla

  7. Just något jag tänkt så många gånger och som får mig att bli så sjukt anti hela den här… sfären eller vad jag ska säga.
    Det finns få saker (i samma kontext) som gör mig så provocerad som just uteslutanden. Jag tror vi gör vår kropp en stor otjänst om vi helt plötsligt utesluter saker för att vi TROR att vi mår bättre av det. Jag är rätt övertygad om att ingen så tydligt kan avgöra vad kroppen ska ha och inte, betydligt vettigare att gå på tydliga (fastslagna under lång tid) forskarrön. T.ex gluten, faktiskt. Att utesluta innan en läkare gjort den rekommendationen är ju crazy..!
    Bra altternativ, ”lagom” osv – super. Men förbud och uteslutanden hipp som happ beroende på trender eller ”en känsla”. Super-nej.

    (säger inte att jag är bättre själv, OM jag påverkats och påverkas och fortfarande söker – men vissa saker har tydligt landat i mig, som just det ovan)

    Gilla

    1. Jag vet inte om jag håller med om att det är galet att utesluta innan läkare har gjort bedömningen, det beror väl lite på hur en mår. Men vissa saker, som mjölk, kan ju faktiskt bli allergent när en vänjer av sig. Och om en bara följer trender blir ju det lite knas när mjölk blir inne igen sen…

      Gilla

  8. Jag inte hunnit lyssna på poden men jag håller med i allt du skriver. Det är som att man MÅSTE förbjuda, och att det på något vis signalerar att man är hälsosam. Jag älskar mjölk, jag mår bra av mjölk och jag tänker inte förbjuda min dagliga cappuccino. Jag har inte heller känningar av gluten och jag tror verkligen inte jag dör av att äta det ibland. Det blir som att allt är livsfarligt och tillslut kommer man ju inte kunna äta något…. och det skulle ju vara himla tråkigt. Och livsfarligt…

    Gilla

  9. ”Och vissa grejer behöver absolut ingen”, skriver du.

    ”Behöver” ur vilket perspektiv? För att överleva? För att bara må bra fysiskt? Eller mentalt?

    Jag har en kommentar på lager men måste reda ut mina tankar först innan jag försöker formulera dem.

    Gilla

    1. Jag förstår hur du menar. För att överleva i ett samhälle där svält inte är ett problem. Behöva är ett svårt uttryck. Egentligen behöver vi rätt lite, vilket kanske också är vad du söker efter här.

      Gilla

  10. Jätte bra reflektioner än en gång. Har varit och är fortfarande från och till hon som utesluter, i jakt på hälsa, lycka eller gud vet vad. Just nu försöker jag ändå äta så som jag blivit lärd hemifrån.
    Jag är faktiskt inte så mycket för gojjibär. Istället vill jag äta sådant som finns nära mig eller som jag själv plockat. Blåbär, havtorn etc. Samma beträffande spannmål, grönsaker, kött you name it.

    Gilla

    1. I jakt efter lycka, där sätter du verkligen fingret på något! Vi letar efter det där som ska göra oss hela, fullkomliga, plötsligt pigga och kreativa… jag känne rigend et jättemycket själv och det är väl bara vanlig mänsklig strävan. Klart att vi alltid vill bli bättre. Men ja… nä. Det här leder nog inte dit… för de flesta.

      Gilla

  11. Gud vad du är bra. Utan att ha lyssnat på poden (än), håller jag med dig till fullo. Är trött på att höra från höger och vänster att ”min mage klarar inte av..” följt av mjöl, gluten, mejerier, kolhydrater, upphettad mat, kött.. Ja listan kan göras lång. Absolut om man har stora problem, eller allergier of course. Men bara för att, njä, tror många bara hakat på en trend som du säger.
    Och jag som fd. ätstörd skulle lätt trilla tid igen om jag började utesluta. Och alla andra som har/ har haft en släng av ätstörning måste, precis som jag, slå dövörat till från allt uteslutande och bara äta allt.
    Tack för detta inlägg!

    Gilla

    1. .. vill även tillägga att jag själv varit där. Och uteslutit det ena och det andra och skyllt på att ”min mage och min kropp fungerar såå mycket bättre!”. Medan det egentligen var tvärtom. Jag la krokben för mig själv och skyllde på det. Lätt att göra när hela samhället gör det.

      Gilla

    2. Tack för att du delar med dig! Jag blir glad att höra att du är medveten om att inte ramla i nya fällor. Min nya religion ska bli att inte ha nån religion. Så som det väl är tänkt?! Det är sjukt svårt att leva i ett konsumtionssamhälle ibland. Vi har ju alla de här valen, allt framför näsan, klart att vi blir förvirrade. Vi måste ju faktiskt välja. Och då… är det lätt att bli yr.

      Gilla

  12. Tänkte på det så sent som igår när jag hörde om en kollega som numera äter stenålderskost och ”äntligen” upplever att kroppen fungerar, det är bara det att hon rasat i vikt och ser sjuklig smal ut. I dagens välja bort samhälle går det lätt att försvara ett ätstörtbeteende med att det gynnar den egna hälsan även om det är kontraproduktivt för hälsan.
    Håller med om att det finns de som mår bra av att utesluta vissa saker men många gånger är det en mental grej. Jag har själv varit där och det är oerhört lätt att få omgivningen att tro att en mår bättre av att utesluta både det ena och det andra ur kosten, jag ljög så jag trodde mig själv :) idag äter jag mycket av det som min kropp mådde så mycket bättre utan då utan att jag mår sämre :) jag tror på att lyssna på kroppen men det tar tid att lära sig lyssna när en i så många år har dövat rösten, jag upplever att om jag ger kroppen en allsidig kost och motion så ropar kroppen mesta dels efter mat och inte en massa icke mat. Men här finns numera inga förbud allt är tillåtet och det fungerar utmärkt för min kropp.

    Gilla

    1. Verkligen, det är som mia skrev i den där Aftonbladetkrönikan. Vi liksom täcker över våra konstiga idéer med hälsoargument. Bra för de fria radikalerna. Va??? Suck. Förbud är supersvårt. Många verkar onekligen uppleva att det bara skapar hangups på det förbjudna. Effektivt… nja.

      Gilla

  13. Jag har inte lyssnat på poden, än. Men jag har funderat en del på det där med att utesluta saker och ting.
    Redan när jag utbildade mig till kostrådgivare för några år sedan ”bestämde” jag mig för att inte vara en som utesluter och förbjuder. Jag tror att det ger en massa cravings i stället. Det kanse inte går så långt som till ätstörningar, åtminstone inte för de flesta men några kan det nog gå så illa för.
    Jag tror i stället på att tillföra det goda/bra/nyttiga och på att göra små förändringar. På så sätt fasas det där illa/dåliga/onyttiga ut av sig själv.

    Gilla

  14. Ja men precis så! Helt plötsligt ska var och en låta bli att äta mejeriprodukter, utan att någonsin en enda gång ha reagerat på att äta det, bara för att de läst eller hört att det inte ska vara bra, eller någon kändis(bloggare) eller artikel i aftonbladet förklarar hur enkelt du kan låta bli mjölk genom att byta ut det mot det ena eller andra. Jag själv lägger gärna till nötmjölk av olika slag eller använder kokosmjölk, för att att få eventuella hälsoeffekter av det, och kanske helt enkelt bara för att få fler alternativ och öka variationen, men förstår inte poängen av att ta bort något man aldrig mått dåligt av. Samma med gluten. Självklart ska man låta bli det om ens kropp inte klarar av det, och det verkar ju som att det finns fler som reagerar på gluten än de som är traditionellt glutenintoleranta, kanske är det till och med så att de allra flesta av oss skulle må bättre av att minska på det, även om vi inte behöver sluta helt. Men om jag aldrig upplevt några som helst besvär, varför då utfärda ett totalförbud för mig själv?

    Gilla

    1. Word! Jag tycker också att det verkar som att många mår bättre utan gluten och det finns ju faktiskt mer och mer forskning på det här också. Men jag säger som du, varför totalförbud om en inte riktigt vet om en mår dåligt av det eller ej? Förbud gör oss knäppa. Det är i alla fall vad jag tror. OM en nu inte är sjuk förstås, men då handlar det ju inte om förbud utan behandling. Tack!

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s