Unna dig en släng terapi

20140107-152634.jpgI dag vill jag ge en fet shoutout för all form av fysisk terapi. I mitt fall, just i dag, naprapaten i mitt liv. Sofia. Jag vill äta henne med sked! Hon är så söt att en dör. Och bra. Jäkligt bra. Dessutom inbiten yogi med planer på att utbilda sig till instruktör i Sydamerika. Jag blir så pepp av alla dessa inspirerande människor runt mig!

Massage, behandling hos naprapat, zonterapi, akupunktur… du gör din grej, men lova att du gör’t om du kan! Finns det en liten slant att lägga undan, gör det, samla ihop till en bunt och ge dig själv och din rara kropp förstklassig terapi. Ok?

I mitt fall var det knät. Igen. Som gapade efter uppmärksamhet, ja, hon gnydde efter varje steg. I trapporna vrålade hon högt och desperat. Outhärdligt. Tack och lov att jag hade möjlighet att gå till Sofia redan första bästa lediga stund.

Det är lårmuskeln som trilskas, öm och spänd och påverkar knät. En stel rygg hjälper också till. Efter en hel del knak, massage, liniment och värmande, hoppfulla ord från Sofia känns allt bättre. Så mycket bättre.

Nu: ännu mer musslan, ännu mer benspark, ännu mer YOGA. Och bara knäböja utan vikt…

Och ja. Jag valde rimliga trosor i dag…

Annonser

16 reaktioner på ”Unna dig en släng terapi

  1. Du och jag Jeanna! Det är mussla här också, och stökigt knä, och stretcha lår, bensparkar, knäböj och utfall – och ta sig igenom det onda (som inte får göra ONT). Inte vila, för det är ingen inflammation eller överansträngning. Känns igen?

    Gilla

      1. Jag kände det på mig! Jag måste erkänna att jag blev glad över att du verkar ha samma problem, det känns skönt att inte vara ensam i detta eviga rehab-testande-besvikelse-hjul. Samtidigt som jag önskar att alla andra slapp detta ekorrhjul! Jag började (och fortsätter) att träna för att må bra och hålla mig frisk – så blir jag skadad och måste begränsa träningen…

        Men, det är muskulärt, det går att träna bort – med tålamod! Heja oss! Snart är vi tillbaka, starkare än någonsin! :-)

        Gilla

  2. Jag var hos kiropraktorn idag, halleluja! Jag kan vrida nacken igen, hade verkligen vant mig vid att leva med ett begränsat rörelsemönster. Och det var inte ens pga nacken jag gick dit. Man absolut borde unna sig sånt oftare!

    Gilla

    1. Eller hur! Funderar just nu på hur ofta. Varje gång det känns som att det behövs är förstås det rimliga svaret… Så lätt att bli snål med ett sånt kriterie bara. Att bestämma ”en gång i kvartalet, punkt!” vore kanske bättre?

      Gilla

  3. En har ju trots allt bara en kropp så såklart en ska ta hand om den! :) Men att det ska vara så nedrans svårt att lyssna på kroppens signaler ibland.. Hur gör en för att veta när en ska vila? Vad är liksom skillnaden på lite vanlig seghet i kroppen eller när det är något mer ”på riktigt”?

    Gilla

    1. Jaa du. Det där är svårt. Ibland blir en ju bara segare av att vila. Jag skulle lyssna på pulsen. Ta den, gå snabbt uppför en lång trappa/backe och ta den igen. Har den ökat orimligt mycket (kolla tabeller! Och känn efter… det brukar kännas i kroppen ju) bör du vila. Och om du vill vila bör du vila förstås! Om tanken på soffan känns så där riktigt göttig. Sen kan en ju alltid ta en promenad. Det räcker gott och väl om du känner dig sliten, men du får ändå frisk luft och sånt bra.

      Gilla

      1. Jag kan egentligen inte så mycket, men efter en helt galen jobbperiod så var jag på en behandling i november. Jag var helt slut. Att då lägga sig i ett varmt rum och få en helkroppsmassage var fantastiskt. Att jag sedan valde en energigivande ayurvedisk massage gjorde liksom susen. Varm olja, inget prat och fokus på att få i gång flödena i kroppen. Fantastiskt, som sagt.

        Gilla

  4. Jamenja! Det var ju naprapat jag skulle gå till efter jul tänkte jag. Jag har också ett knä som liksom viskar att det kanske, kanske tänker bli ett löparknä. Det är också så att det verkligen känns som det kommer från låret och höften. Bäst att kolla upp mao!

    Haha, läste tros-historien nu och jag lovar: Jag gör också sånt! Och jag blir på något sätt så in i själen glad över att andra också gör såna där grejer :-)
    Herregud, jag har såna där verkliga nödtrosor, typ någon string som jag köpte i tidernas begynnelse och några par som håller ihop så där bra.. Kan få tvångstankar om att jag ska bli påkörd eller något iförd dessa underplagg och få lov att åka till sjukhus (som om jag skulle tänka på underkläderna i den situationen?)
    Varför slänger en dem inte bara? Fast ja, de är ju bra att ha ibland ändå..:-)

    Gilla

    1. Ja! Gå iväg. Passa på nu innan det verkligen blir nåt tjall med knät. En ska vara rädd om sig! Ja gud, jag vet att det händer många av oss men alltså… känslan när jag stod där och… insåg… vad som skulle hända när jag drog ned brallorna. Det var så hemskt. Jag är ju också ganska blyg och pratar inte så vitt och brett ( i såna sammanhang!) så jag hade svårt att få ur mig nåt vettigt för att skoja till det hela. Puh…

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s