Att sluta vara den jag vill vara (men liksom inte kan)

Gör mer av det som gör dig glad. Lika klokt som det är enkelt. Nära att vara en quick fix till välmående, eftersom det ofta räcker med litegrann. Läs lite varje kväll. Ring din mamma oftare. Ta en springtur, även om den blir kort. Att göra mer av det som gör en glad behöver sällan vara en jätteinsats.

Desto svårare, tycker jag, är att utesluta. Särskilt om det jag mår mindre bra av samtidigt tillför mig något bra. Ett dubbelfenomen. Kanske något jag ofta får beröm för, som ger mig uppskattning eller positiv uppmärksamhet. Två grejer jag är förtjust i på ett sätt som ofta leder till något bra. Värme och stolthet, ökat självförtroende, för att nämna några resultat.

Men, ibland tyvärr också till en press eller en energiförlust som är större än förtjänsten. Om det är något jag egentligen inte vill. Trots att vinsten ser ut att vara ovan nämnda fenomen. Uppskattning. Positiv uppmärksamhet.

Det är svårt att sluta med grejer en får uppskattning för överlag. Eller hur? Svårt att sluta på ett jobb där alla tycker att en är för himla bra. Svårt att göra slut med någon som är hängivet kär i en. Svårt att sluta sätta andra i första rummet, trots att det innebär att en inte hinner med sig själv. De andra blir ju glada!

Nå, nu har den här långledigheten lett mig till insikten att börja tacka nej till en viss typ av uppdrag som ger mig större ångest än vinst. Som jag egentligen bara gör för att jag tycker att det låter så himla bra och för att det rimmar med den jag vill vara. Men nu kan jag inte det. Jag vill och det ser ut att funka men det är banne mig inte rätt.

Det låter så självklart, men det är ju inte det. Förrän en har bestämt sig. Och nu har jag äntligen det.

Känner du igen dig?

Annonser

26 reaktioner på ”Att sluta vara den jag vill vara (men liksom inte kan)

  1. Jag också! Svårt som fan att göra slut med någon som är hängivet kär i en. Svårt att fortsätta inte vara tillsammans med någon som fortsätter vara hängivet kär i en. Svårt att jobba halvtid när alla ifrågasätter en (fast ändå ganska lätt, jag går min egen väg liksom, och är sjukt nöjd. Men det sticker i ögonen på vissa i min omgivning…) Och sannerligen svårt att sätta sig själv istället för andra i första hand. Och svårt när man inte ens vet vad man själv faktiskt VILL, att försöka lyssna till sin egen nedtystade röst och inte på alla andra som ropar så högt och kommer med goda råd och åsikter i all välmening.

    Gilla

    1. Oh ja. Också svårt att inte ge råd i all välmening… Allts¨å, det är rätt svårt att vara människa ändå, även för oss som lever i en till synes enkel värld. Den kanske är svårare än många andra ändå? Så här får en inte säga, men ibland blir jag matt av alla valmöjligheter. Också.

      Gilla

  2. Jag sällar mig till igenkänningskören! Jag har t.ex. ända sen jag började springa (tja, det är väl 1,5 år sen bara, inte så längsen med ändock) kämpat mot prestationsångesten. Att jag sprungit för långsamt, för kort. Jag lyckades stänga ute den där rösten rätt bra, men förra året vid den här tiden bestämde jag mig för att springa Vårruset tillsammans med några kollegor. Och då var det liksom kört. Prestationen kom i vägen och det var inte roligt längre. Efter en väldigt lång period har jag börjat hitta tillbaka nu. Skönspringa. Utan klocka och utan att kolla hur lång rundan blev. Och det är så skönt att hitta tillbaka dit igen.

    Gilla

    1. Nä, det kan verkligen förstöra precis hela upplevelsen! Så sjukt tråkigt. Samtidigt vet en ju att det bara sitter hos en själv. Att den där gamla klyschan verkligen stämmer, att de flesta verkligen har fullt upp med sin egna likadana tankar. Vilket ju är sorgligt i sig. Men ändå. Kanske en tröst i stunden.

      Gilla

  3. HÖG igenkänningsfaktor…duktig flicka-bekräftelsesyndromet typ :) Grubblar järnet just nu på vad sjutton det är jag egentligen gillar och vad jag gillar att andra gillar och varför jag egentligen gillar det jag gillar. Glasklart va? Jag tror helt enkelt att det ofta överlappar och att, som du säger, det positiva bör överväga ev press och prestationsångest by a lot. Lätt som en plätt. Eller inte ;).
    Modigt vågat – klok som en bok är du!

    Gilla

    1. Tack snälla Katten! Bra sagt också. Tycker att jag har funderat på det här typ jämt, ändå dyker det upp nya insikter. Och det är väl i och för sig bra. Trökigt om en vore färdig redan nu. Herre gud. Nu blev jag helt rädd av den tanken istället.

      Gilla

  4. Så alldeles på pricken rätt, det är mycket enklare att göra mer av än göra mindre av – framför allt för ”duktiga flickor”… Jag tar med mig dina tankar i min ”nystart2014” och funderar på vad jag ska göra mindre av från och med nu!

    Gilla

  5. Kort svar: JA för sjutton!

    Längre svar: Ja, och den balansen är så svår. Vissa saker måste ju göras, andra kan plockas bort. Jag har nog haft svårt att skilja på vad som gör mig glad och vad som ger mig uppmärksamhet/uppskattning/bekräftelse. Konsekvensen blev som det blev i december, alldeles för mycket energi ut under alldeles för lång tid. Nu ska jag göra om, göra rätt men vet fortfarande inte riktigt hur. Men jag känner mig stark nog igen i alla fall, hurra för det!

    Gilla

  6. OM jag känner igen mig? Ja! Slutade ett arbete för ett tag sen. Ett arbete som gav mig ångest flera dagar innan jag skulle dit. Ett arbete där personalen snackade skit om varandra OCH chefen bakom ryggen. Då bestämde jag mig faktiskt för att det inte var en arbetsmiljö jag ville lägga tid och engagemang i, hur välbehövligt det än är med pengar och hur (citerar chefen) ”Mycket vi kommer sakna dig. Alla här tycker så bra om dig”. Med tanke på skvallret som gick på den arbetsplatsen kan jag bara föreställa mig vad som pågick bakom ryggen på mig. Som någon annan skrev här ovan: Balans! :)

    Gilla

    1. Grymt gjort av dig, blir glad över att läsa om ditt mod! Med dagens arbetsmarknad tror jag att många står ut med sådant de inte alls vill. Och tyvärr är det väl bara så. En måste ju jobba och världen är jävligt orättvist. Hurra för när det faktiskt går att påverka!

      Gilla

  7. Tänkvärt inläg. Och oo ja, jag känner igen mig. Börjar bli bättre på att prioritera mig själv, fast det är svårt. Pratade med en kompis om att en (läs: vi) lätt skjuter upp saker en vill göra. Sedan går tiden och tiden går och fortsätter gå och sen så har en inte gjort det en ville. Vi båda ville ändra det och jag blev så inspirerad att jag sedan jag kom ner till Malmö har jag gjort två sådana saker. Små saker. Men ändå. En bit på vägen tänker jag.

    Gilla

    1. Åh, hurra för det! Ibland kan det verkligen vara små saker. Som att jag igår rensade ur garderoben istället för att gå runt och känna mig som om jag lever i en enda röra av SAKER, saker ja inte behöver och som bara får mig att känna mig girig och dränkt. Det är lätt att sikta för jäkla högt ibland, tro att en måste börja bland molnen. Men det finns mycket att ta itu med nere på jorden också, som gör skillnad.

      Gilla

  8. Stor igenkänning, och väldigt bra val. Du kommer inte att ångra dig! Och där med tänker även jag idag ta itu med en sak som förhoppningsvis ger mig samma känsla sen! Tack!

    Gilla

  9. Känner igen mig väldigt mycket och det var nog en anledning till att jag blev sjukskriven också. Nu har jag haft tid att egentligen göra ingenting och det har verkligen varit så skönt att vila hjärnan. Hoppas du får ett fint år!

    Kram

    Gilla

  10. Yes sir!
    Jag har börjat väga vinsten mot eventuell ångest/dålig magkänsla/skavsår i själen. Att helt enkelt fråga sig själv om det är värt det i slutändan. Ibland är det hugget som stucket, men jag börjar mer och mer se när det inte är värt mödan och ångesten. Jag tackar nej mycket oftare nu än tidigare, men dilemmat finns kvar i vissa situationer ändå.

    Övar, övar, övar. En dag blir det balans där också tror jag :)

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s