Flexibel stressproduktion

bildPå mitt jobb har vi något som kallas för flexilandskap. Om en vill att det ska låta som en bra grej kan en säga att det betyder att en får sitta precis var och hur en vill.

Det är dock inte särskilt sant.

Däremot betyder det att ingen har en egen plats, det finns inte ens platser för alla anställda, alla måste ha sina saker i ett skåp på natten och vi får aldrig sitta vid samma skrivbord två dagar i rad.

Skälet är förstås rent ekonomiskt. Min myndighet arbetar med internationella insatser och resdagarna är många. Alla är aldrig på plats samtidigt och därför sparar vi massor av skattecash på att inte ha varsitt rum.

Jag här givetvis starkt positiv till det. Skulle ändå dö av tristess om jag satt ensam i ett rum. Älskar att vi hela tiden kan prata med varandra på redaktionen.

Men. Tyvärr gör vi verkligen det helt ordagrant. Inte minst jag. Pratar, pratar, pratar. Det är – på riktigt – inte tyst i en minut. Inte minst eftersom vi sitter placerade i en korridor (!!! red alert here, sir !!!), där det hela tiden passerar människor som gör samma sak. Pratar, pratar, pratar. Allra helst med oss. När de ändå går förbi.

Om kvällarna är jag alltid alldeles slut. I huvudet. Den ständiga införseln av ljud och information stuffar min hjärna alldeles full.

Det finns forskning på att det är knaseri. Rent stressmaskineri. Ibland undrar jag vilket arbetsklimat vi egentligen vill ha. Om vi tycker att det här, som troligen införs allt oftare, verkligen är bra?

Annonser

12 reaktioner på ”Flexibel stressproduktion

  1. Ett ”riktigt” flexilandskap ska väl erbjuda alternativ – tysta zoner där samtal är förbjudna och enskilda rum för de som behöver det en viss dag. Har ni det?

    Jag hade blivit galen. Jag gillar tanken på riktiga flexilandskap och om jag hade kollegor som jobbade med samma grejer som jag hade jag gärna suttit åtminstone nära dem. Men konstant kontorslandskap dränerar verkligen, det visar all forskning också. Det är många arbetsminuter varje dag som går bort pga placeringen (pga onödiga störningsmoment) och det är ju också skattecash, faktiskt.

    Gilla

  2. Att sitta i en korridor tycker jag låter dåligt, rent ut sagt. Inte nog med att det är passage för andra människor, som då tycker det är helt OK att bryta in och prata och därmed kanske störa ett fint flow för en eller fler.

    Sen är det så att en korridor städas på ett helt annat sätt än ett kontor – också en viktig sak!

    Vad säger skyddsombudet?!

    Gilla

  3. jag skulle älska det – för det passar vad jag gör och mitt arbetssätt. men, jag tror att för att det ska funka med det du skriver om, så måste man också ha rum för de tillfällen då det krävs lugn och ro. och givetvis funkar inte öppet landskap för alla roller på ett jobb! men för mig så hade det varit klockrent.

    Gilla

    1. Ja, jag vill inte ha det på något annat sätt, i grunden, men en måste vara noggrann. Vi har till exempel inga skärmar mellan borden, eller rum vi kan gå till för att vara i fred. Det måste en ha! Det måste gå att fokusera – också. Och det är ju inga problem att fixa i öppna landskap heller, bara en tänker till.

      Gilla

  4. Jag förstår om du blir trött i huvudet, det låter påfrestande. Främst att det hela tiden är ljud. Jag är glad över att ha ett helt eget stort kontor, och pratar med kollegorna på kaffepauser och lunchen. Jag tror inte jag skulle få speciellt mycket gjort i ett kontorslandskap. Men jag förstår att det är vanligt men inte nödvändigtvis positivt för de anställdas hälsa… Synd också att de mer känsliga, däribland jag själv, inte funkar på såna arbetsplatser. Jag menar det ger ju mig färre möjliga arbetsplatser. Och de som lider lite smått i det tysta är säkert många!

    Gilla

    1. Ohja. När vi flyttade sommaren 2012 var det UPPROR! Folk var fruktansvärda arga och framför allt rädda över att ge upp sina kontor (vi satt i samma rum redan då så inga problem för oss, vi har istället fått det bättre, typ ventilation och så…). Det har absolut varit jobbigt för många, särskilt de som suttit själva i typ fyrtio år.

      Gilla

      1. Ja det kanske också är en generationsfråga. Unga förväntar sig inte något annat idag, men det kan bli en stor omställning om man t ex har haft ett eget kontor i 20 år och mitt i allt ska kastas ut i ett kontorslandskap. Som du säger bör man kanske satsa på att förbättra ytterligare och ordna så att det finns olika slags utrymmen. Det blir ju bara väldigt dyrt i längden om en del av personalen inte mår bra och är så produktiva de kunde vara! Men den aspekten blir ofta bortglömd när det ska sparas och skäras ner, tycker jag det verkar som, det är synd.

        Gilla

  5. Det där gör mig så jävla förbannad!
    Jag håller dels med dig, fan va trist att sitta inlåst på ett kontor helt själv. Men på vissa arbetsplatser läggs det fram som att det enbart finns fördelar med ett öppet kontorslandskap.
    När det enbart handlar om plats och ekonomi.
    Inte bara sänker det produktiviteten, det skapar ett ständigt sorl vilket ökar stresskänslan.

    Skit, rätt och slätt

    Gilla

    1. Ja, tyvärr blir det ju ofta så. Och lite otryggt, tycker många, att inte ens ha en egen liten yta, utan tvingas leta en ny varje dag. Samtidigt bra att spara pengar och resurser. Men det kan nog göras på klokare sätt…

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s