Att lida av fota-offentligt-genans

YAtlZ%c7QVS+yl8BE8bbMQNär ska jag komma över min fota-offentligt-genans? Att ångra att jag inte fick en enda bild på dagens bloggblinddejt – vare sig på alltid så intelligenta Ida från Åland eller kladdkakan  jag mumsade loss på – är betydligt mer trist än att vara lite obekväm i cirka tre sekunder medan jag smäller av en bild.

Finns väl ändå ingen människa som reagerar på folk som fotar vare sig mat, sig själva eller konstiga saker, typ sin egen fot, dessa dar?

Nu ska jag i alla fall hugga in på de fina kardemummaskorporna som Ida bjöd på (hemmagjorda! Precis som asken, tillverkad av 40-talstidskrift) och som jag alltså också fångade på bild. I hemmets trygga vrå förstås.

Tänk vad den här bloggen har fört fina grejer till mig! Ja, nu tänker jag främst på Ida då. Skorporna ser jag mer som en bonus.

De andra bilderna? Får symbolisera min helg. Byggt möbler och käbblat med min familj. Hon i kartongen är sötast av oss allihop.

Vad var allra bäst på din helg?

Annonser

20 reaktioner på ”Att lida av fota-offentligt-genans

  1. Samma med mig. Men med en telefon går det snabbt och det är så vanligt idag. Men tar jag med mig KAMERAN känner jag att den förpliktar. Urfånigt egentligen. Det bästa med min helg var att jag släppte alla måsten och gjorde vad som föll mig in, långpromenad men ingen städning. Julmarknad men köpte bara blommor. Åt julbord och tog bara det jag verkligen vill äta. Hurra!

    Gilla

  2. Jag drar mig lite för att ta kort på mig själv, DET känns sjukt piinigt.
    Men på mat eller andra människor som vet om det har jag inga problem. Att gå i folkmassor typ på marknader däremot…det är på gränsen till obekvämt igen

    Gilla

  3. Haha, word! Är otroligt dålig på att dokumentera något som sker utanför hemmet. Och verkligen om det är andra människor inblandade. Bilder från gymmet? ALDRIG HÄNT. Eller jo, när jag är på plats omänskligt tidigt och kan ta en selfie pga ingen annan där. Och det händer inte så ofta, nä.

    Gilla

  4. Haha, åh, vad jag är likadan! Speciellt på gymmet. Men jag övar, tar bilder när folk verkligen kollar rakt på mig. Det blir lite obekvämt, men känns bättre och bättre varje gång. ;)

    Det bästa med min helg var ett svettigt ben-bål-pass som avslutades med burpees. Jippie!

    Gilla

  5. Jag fattar precis vad du menar. Har blivit väldigt mycket bättre efter att ha umgåtts med bloggare en del de senaste åren. Obligatorisk fotografering varje date :-)

    Gilla

  6. Det bästa är att jag släppte skolan (nästan) helt och hållet i två dagar. Vet inte när det hände senast. Tror det var väldigt välbehövligt!

    Gilla

      1. Nationalekonomi. Jag skriver min c-uppsats nu och vill ibland krypa ihop i fosterställning under sängen pga ångest, och vissa dagar känns mitt val som en så himla bra grej.

        Gilla

  7. Haha, känner igen mej! Jag har jättesvårt att fota offentligt. Gör det snabbt och diskret med suddiga bilder som resultat. Sen tittar jag avundsjukt på dem som dokumenterar sina liv i alla möjliga situationer. Så är jag väldigt noga med att fråga människor om de är ok med att åka upp på bloggen, intagram o.s.v. Det är väl iof en bra grej då jag tycker man ska respektera andra. Grejen är bara att jag tycker det är lite jobbigt att fråga med resultat att jag inte gör det. Tänker ibland att jag kan framstå som en osocial mupp som inte rör sej utanför hemmets väggar :D
    Men de säjer ju att ju mer man fotar, desto mindre jobbigt känns det. Vi får jobba på’t!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s