Rädd för bänkpress

DSCN0321Titta! Här ligger en huvudfoting och pluggar!

Under mitt första möte med bänkpressen tog jag 35 kilo. Jag var en ruggigt stark tonåring! Jag minns det, eftersom samma 35 kilo dundrade ned över mitt bröst. Lärarvikarien som sa att hon skulle passa hade tittat bort, förlorat uppmärksamheten när jag tappade greppet. Det gick bra, men jag har inte vågat bänka sedan dess.

Förrän starting strength. Att bänkpress var en viktig del i programmet blev egenterapi. Efterhand har tekniken blivit allt bättre (till en början tyckte jag att övningen var alldeles värdelös) och modet har varit osvikligt. Jo, faktiskt. En sån seger!

Tills i söndags. När jag skulle passa på en pluggkompis. Och slant så att stången nästan for ur klykan. Det gick på en hundradels sekund så var den tillbaka, på plats, inget hände. Tjejen jag passade åt blev inte orolig alls. Men jag blev feg igen. Ville inte alls bänka själv. Tänk så snabbt det kan gå innan stången har farit ned och möblerat om fejan! När jag närmade mig den i morse var allt obekvämt. Bänken för låg, klykan för högt upp, händerna darriga.

Jag vill inte vara rädd! Jag vill inte begränsas av mig själv. Jag tänker givetvis övervinna det här. Sådan tur då, att passningsteknik står på nästa veckas meny. Jag ska sluka allt.

Är du någonsin rädd för någon övning, maskin eller redskap? Hur försöker du tänka då?

Annonser

11 reaktioner på ”Rädd för bänkpress

  1. förstår dig! Jag är skraj för allt som har med knän att göra. Knäböj, benpress… jag vet inte riktigt varför, men jag tycker det är ofantligt obehagligt. Måste vara 110% fokuserad och koncentrerad, annars kan det både låta och göra ont..uscha, jag får som rysningar i knäna bara jag tänker på det nu när jag skriver!
    och jag måste också tillägga att denna bild är så fin! Du strålar liksom alltid men åh, så fin!

    Gilla

      1. Nja, mina knän låter bara jag sätter mig på huk (helt ofarligt, haha, men för vissa låter det obehagligt, en annan är van…) så det är inte ljudet så mycket som… ja, jag vet ju inte riktigt VAD mitt jäkla problem är (logik har väl inte med saken att göra. Eller kunskap. Jag vet ju tillräckligt för att med sunt förnuft veta att jag gör rätt, liksom) men ja, det är obehagligt bara! Så jag utmanar mig själv med att fortsätta böja de satans knäna, helt enkelt! :)

        Gilla

  2. Jag är kanske inte rädd för bänkpressen längre men jag tycker verkligen inte om den. Jag har också fastnat under stången, en gång i Smithmaskinen till och med. Drömmen vore att få hjälp med passning men jag kör alltid själv. Jag vill så gärna klara 50 kg men det går extremt trögt. Idag körde jag 4*6 på 40 kg och det var nytt rekord. Om du snubblar över något bra tekniktips så får du gärna dela med dig:)

    Gilla

  3. Åh vad fin bild på dig, du strålar!
    Vad frustrerande med rädsla för bänken, men jag förstår känslan, den är rätt läskig! Hoppas du kommer känna dig bättre till mods efter delen med passningstekniken. Jag fick en del aha-upplevelser där :)

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s