Yta före (knä-) hälsa?

20131105-092124.jpg
Ah nämen sån här pepp sprider jag i dag rå. HAR SÅ ONT I MITT KNÄ, DÖR.

Naprapaten säger att jag måste sluta gå i klackar i hela dagarna. Det säger mitt knä också. Men min hjärna ba: fult, fult, fult. Jag tycker inte om att inte gå i klackar.

…meeeen tycker jag att det var roligt att vakna med ett knä som kändes INFLAMMERAT i morse? Att jag därför fick skippa mina knäböj? Att jag fick fjompköra på 70 kilo i benpressen i morse, trots att jag fixade 50 procent mer förra veckan? Att söndagens helt fantastisk mil i skogen belönades så här (OBS, har ej klackar när jag springer alltså, vill bara understryka, men det bidrog nog ändå)?

Nä. Jag hatar det alltså.

Det är sorgligt. Började nästan gråta på gymmet i morse. Okej, det gjorde jag inte, men grät INOMBORDS.

Hör nu själv hur korkat det låter. Tar av mig och skärper mig. Hälsa före yta. Amen.

Annonser

28 reaktioner på ”Yta före (knä-) hälsa?

  1. Aja baja! En ska aldrig offra sin hälsa för att se bra ut, se det som en del i kampen mot patriarkatet. att en ser bra ut i skor som hindrar ens rörelse förmåga är bara ett sätt att hålla tillbaka alla coola qvinnor! ( fast det kan ju såklart bara vara en personlig åsikt om vad som är snyggt och inte alls så allvarligt men jag brukar försöka lura mig själv ibland när jag ska göra något jobbigt, att det är en del i något större. att göra något en tycker känns jobbigt men att se det som en ”politisk” handling. fast det egentligen bara är ett sätt att uttsätta sig för jobbiga saker. ibland funkar det ibland är jag inte så lättlurad…)

    oavsett hur du gör vill jag bara säga att jag tycker du verkar så himla cool. du skriver på ett fantastiskt sätt och har så kloka tankar! :) / kram från ett värmländskt fan

    Gilla

    1. Åh, ett värmländskt fan! Hur glad blev jag inte nu? Visste ju inte tidigare att du är värmländska!

      Jag måste säga att mitt klackbärande har extremt lite med män att göra och rätt lite med utseende att göra. Det ger mig snarare en känsla och nu… är jag… mer… personlig än vanligt till och med: men det får mig att känns mig som en AMAZON! Som att jag hamnar i överläge. Och så klampar och klapprar och hamrar det när jag kommer. Det stämmer så bra med hur jag ofta känner mig som person, haha. Mina klackar är en del av att märkas. Väsnas. Inte vara ett väsen. Om det är begripligt alls..?

      Gilla

      1. jovisst är jag värmländska men som inte vill något hellre än att ta mig här ifrån.. vacker natur i all ära men det är ju så litet och inskränkt..?

        åh vilken bra formulering! väsnas, inte vara ett väsen. SÅ BRA! och jag förstår absolut vad du menar, jag tänkte mer att det kunde vara ett sätt att motivera/lura dig själv att byta ut klackarna. fast du verkar ( eftersom man känner en person genom en blogg..) så cool och trygg i dig själv att utseendet och klä upp sig för männen vore en anledning att klä sig på ett visst sätt. dessutom tränar du ju och är stark. det är väl bland det farligaste för patriarkatet. att kvinnor tar makten över sin kropp och blir just starka. tänk den dagen vi inte behöver säga att man gillar ”starka kvinnor”, utan att stark och kvinna inte är någon motsättning. precis som man kan säga mjuka män. okej nu blev det feministsnack.. men jag tycker det är så kul att läsa träning/hälsobloggar som även har samhällsengagemang. har bland annat från din blogg blivit inspirerad att använda ordet en istället för man!
        ska nu avsluta denna miniromanen med ett stort TACK för din blogg. den är fantastisk! :)

        Gilla

  2. Ja, visst är det jobbigt när förnuftet inte samspelar med känslan! Klart man förstår att vila, rehab och rätt skor är lösningen, men att vilja ta in det och verkligen göra det är en heeelt annan sak!

    Tyvärr har jag ingen quick-fix att komma med, utan kommer med lite medkänsla, för det behövs när ens träningsvardag rasat!

    Gilla

    1. Tack snälla Lotta! Bara jag vilar knät tror jag att det snabbt blir bra. Det är ändå skönt att veta att lösningen är i mina egna händer – det är ju ingen skada, bara musklulärt. Oändligt tacksam över det!

      Gilla

      1. Ja, fast ändå lite jobbigt tycker jag, att det är just en själv som måste fixa det. Hade känts bekvämt om nån bara kunde knäcka till nåt, eller lägga i en sula – och så var problemet borta! För mig är det också musklerna som spökar, och jag är så sjukt less på att stretcha!!

        Gilla

      2. Hehe ja, det vore förstås det bästa! Fast ändå… lite för enkelt. Det går ju inte! En ska lida. Livet ska vara svårt. Ibland. Eller? Haha. Jag vet i alla fall att jag kommer börja längta mig tokig efter knäböj…

        Gilla

  3. Haha fast det är ju inte så konstigt, det har ju lite med självbild att göra och om du är van vid att gå i klackar på jobbet så blir du ju helt plötsligt typ en annan person när du inte har det? Något sånt kan jag tänka mig iallafall.
    Jag tycker att du ska gå ut och köpa ett par SKITSNYGGA och eventuellt även dyra lågklackade skor också kanske du kan ha klackar på jobbet en dag i veckan eller något? Man måste ju faktiskt få kompromissa :)

    Gilla

    1. Åh, tack för denna mycket peppande och smarta kommentar! Det har helt klart med självbild att göra. Vem ÄR jag utan klackar? :/ Gillar det inte. Men. Läget är ju så här va. Har faktiskt fina lågskor (vidrigt ord!!!) men… Känner mig ej fin i sem ändå :/ Sorgligt hur en vänjer sig. Men tack för pepp!!!

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s