Inte alltid lätt att vara tacksam

20131002-183030.jpg

Min Instagram svämmar över av textremsor som uppmanar till tacksamhet. Beslutsamma påminnelser, uppmaningar – glöm inte att vara tacksam! I harmoni med vad du har! Glädjas!

Det är uppenbarligen inte bara jag som har stora problem. Med att känna tillräckligt av den där tacksamheten. Som försummar.

Det är uppenbarligen inte bara jag som tar saker för givna. Som desperat måste påminna mig.

Livet. Hälsan. Förmågan.

Friheten. Vattnet. Familjen. Tekniken.

I en värld där gracerna fördelas så smärtsamt snett och klyftorna växer sig allt djupare är vi ett gäng som är extra skyldiga att vara det. Tacksamma.

Livet förpliktigar. Med all rätt.

Men att känna innerlig tacksamhet för det fundamentala är lättare sagt än gjort. Det vet nog den som någonsin rest till ett fattigare land. Väl hemma drabbar både tacksamhet och skuld. Men lika snabbt som känslan och medvetenheten kom blir allt som vanligt igen. En vänjer sig väl.

Dagliga instauppmaningar till trots.

Fundamental tacksam – för stort! Kräv inte det av dig själv. Det är mänskligt att vara människa.

Desto lättare att vara tacksam över det lilla, tycker jag. Ett oväntat ord av support. En krämig latte i present till mig själv. Höstfärgerna. Att plötsligt en dag orka lyfta fem kilo till.

Balansgången för egen del handlar om att njuta och vara tacksam utan att det känns som pretentiöst skådespeleri. Något jag har bestämt att jag ska. Helst ska det ju hända av sig själv. Men det gör det inte om jag inte stannar upp.

Så jag börjar där. Blir bättre på att summera och kalkylera. Vad hände nu? Just det, du fick ett mejl med ett roligt erbjudande.

Betänk nu det.

Just det. Hon sa att du var grym i dag.

Lägg en sekund på att verkligen suga upp det.

Från och med nu.

Annonser

5 reaktioner på ”Inte alltid lätt att vara tacksam

  1. Jag tror man behöver stnna upp ett tag för att kunna känna in sin tacksamhet, Tutar man och kör, så kan man känna glädje över det som går bra, men tacksamheten är svårare att få tag i. Men stannar man upp och känner in, som kommer den lätt. Tacksamheten över att få lägga sig i en säng till natten, att kunna köpa mat i affären, att ha en kropp som klarar av att cykla till jobbet, att man hållit sig frisk trots att man inte varit så snäll mot sig själv, att kunna säga vad man vill utan att få säkerhetspolisen på dörren, att sannolikheten att få en bomb över huset är försumbar…
    Jag tror att när man kan känna förnöjsamhet, så är tacksamheten inte långt borta.

    Gilla

  2. Instämmer helt! Och vad man kan få dåligt samvete av den där tacksamheten samtidigt. Och fråga sig hur man kan må dåligt när man har det så bra. Till och med ifrågasätta rätten till att må dåligt.

    Jag vet också att det är svårt. Och extra tydligt när man reser i fattiga länder då skulden kommer över en, och kan riskera att förminska känslan av tacksamhet.

    Jag känner någon slags lugn förnöjsamhet och tillit till livet, som jag egentligen likställer med tacksamhet på något plan. Känslan av att allt är som det ska, att det är precis här jag ska vara just nu, det blir för mig tacksamhet till livet och alla dess vindlande vägar som livet innebär. För mig är den känslan nog grunden att stå på, den viktigaste eftersom den gör att man kan känna tacksamhet över allt fint i livet men också allt det svåra. Och så göra något bra för någon som har det svårt k en annan del av världen, för inte får dom det bättre i fattiga länder hur innerligt jäkla racksam jag än är!

    Gilla

    1. Bra sagt Ida, jag håller helt och hållet med. Tror att det är vettigare att vi är tacksamma än har skuldkänslor. Däremot bör vi allihop hjälpa så gott vi kan! Vanlig himla moral. Tack för att du påminner! En annan grej jag tycker är trist är att vi ofta förutsätter att det är vi i de rika länderna som har MEST tur, liksom. Ändå mår vi så dåligt. Nåt är skumt.

      Gilla

  3. Tack och lov har jag sluppit sådana där bilder i mitt flöde. :)
    Jag går inte omkring och känner mig tacksam jämt och ständigt och jag vägrar göra det också. Det betyder inte att jag tar saker och ting för givna för det. Jag är bara inte tacksam för att jag lever gott, det är mitt eget val och jag har jobbat för det.
    Jag är inte tacksam för att jag är frisk, jag ser till öka chanserna till att vara frisk. Inte ens när jag överlevde cancer så gick jag omkring och kände tacksamhet, men jag var jäkligt glad!
    Vore jag tacksam jämt så skulle jag nog stanna av i utvecklingen. Jag vill i stället utvecklas, komma längre, högre, eller vad det nu är. Å det gör jag inte om jag går omkring och är tacksam. :)

    Gilla

    1. Jag kan tänka som du när det gäller att vara ”mätt” eller ”nöjd”. Jag kan gärna tacka mig själv när jag har bäddat för ett fint liv eller tacka för tur. Däremot vill jag inte känna mig mätt eller färdig bara för att nåt går bra.

      Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s