Inget bra för mig själv

Det gör mig så ledsen att dag efter dag lämna bloggen, min darling, så tom. Men det är svårt att skriva, svårt att inspirera och inspireras, när absolut ingenting känns som vanligt. När hela jag är som en stor brist på energi.

Kom, bara kom som du är, det gick inte. Två hundra timmar terapi, men det gick inte.*

Jag har velat skriva något om det länge (okej, typ ett par veckor, mitt tidsperspektiv är lika hetsigt som jag själv…), men det känns aldrig rätt. Nu gör jag det ändå.

Det är tufft att hela tiden pressa på. Allra jobbigast är det i perioder där det känns som att jag pressar och misslyckas, pressar och misslyckas. Upp och stå igen, ena foten framför den andra. Snubbla, falla, skrapa hakan, tårar i ögonen, men måste upp igen.

Mejlen.
Middagen.
Mötet.
Jouren.
Podden.
Boken.
Familjen.
Familjen!
Mejlen!
Maten?
När ringde jag mamma sist?
Har jag några vänner kvar?

Jag räcker inte. Räcker inte. Räcker inte.

Du skulle komma ihåg hur det blivit förut, men det gick inte. Du skulle ta det så lugnt, men det gick inte.*

Nå. Jag skulle gärna ägna sidor åt att grotta ner mig i det här. Men nu är jag statligt anställd och googlebar och borde bara hålla tyst. Men om vi säger så här: jag tänker inte låta min kropp leva vidare med en hjärna som den här.

Jag tänker tämja den. Hjärnan. Den ska bli snäll mot mig. Den ska berömma, inte örfila, den ska trösta, inte meja ner.

Om ni vet hur en gör för att bli snällare mot sig själv så dra er inte för att säga till.

*citat ur en fin sång av Lasse Winnerbäck. Den heter Det gick inte.

Annonser

32 reaktioner på ”Inget bra för mig själv

  1. hej, tack för en fin blogg!
    Jag tror som många fler här på terapi, men min fråga är hur hittar man rätt terapi? När man googlar finns det så många terapeuter.
    För mig har det nu gått för långt, jag är desperat.
    Om du vill/har möjlighet berätta gärna hur du hittade rätt terapi i denna djungel.
    (har du redan gjort det ber jag om ursäkt)
    Lycka till och jag hoppas du finner ro och styrka i att du räcker till precis som du är här och nu!

    Gilla

    1. Hej Mia! Väldigt svår fråga. Jag har testat mycket olika. Studenthälsa (funkade inte), googlat fram KBT-tant (gillade inte henne), gått i internetterapi (gillade! Det var Stockholms läns landsting), gått på öppen psykiatrisk mottagning (jättebra psykoterapi, vården), psykosomatisk sjukgymnastik (mysigt, men inte vad jag behövde), KBT via företagshälsovård (jättebra, helt rätt dam för mig, hårda tag och resultatinriktat). Som du ser – det går inte riktigt att säga. Pröva dig fram! Gå till vårdcentralen eller eventuell företagshälsovård först, tycker jag. De ska hjälpa dig! Hitta något som passar dig. Sen får du nog pröva dig fram. Försök att vara fördomsfri! Bestäm inte innan att det inte ska funka. Varm kram!

      Gilla

  2. Ta hand om dig Jeanna! Jag förstår vad du menar, är ju själv nära kanten då och då. Lova att vara försiktig och lyssna på kroppen! Kram!

    Gilla

  3. Jag förstår verkligen vart du befinner dig, för jag trillar ner där titt som tätt jag också. Och det är inte lätt att få hjärnan att bli snäll mot sig själv, men som Erika säger så måste man öva, öva, öva! Och framförallt tror jag att du måste ta med dig att du faktiskt är medveten och reflekterar över detta, för det gör chansen så mycket större att du kan ta dig ur det tänket. Skickar en kram och lite kärlek, du är bra PRECIS som du är <3

    Gilla

  4. ♥ på dej!
    Har ju lust att skriva en roman till dej, men ska låta bli. Säger bara att been there och kan säga, med en titt i bakspegeln, att det vänder, jag lovar. Redan att du är medveten om ditt mönster, om din babblande hjärna, gör att du är halvvägs. Ge dej själv tid och ge dej själv kärlek. Du har yogan, luta dej mot den ♥ Massor av bless till dej, kram!

    Gilla

  5. Jag har verkligen inga svar, för jag brottas precis med samma sak. Så jag kanske kan säga att du inte är ensam och att du åtminstone är en stor förebild för mig! Att jag ofta kikar in här för lite tröst eller uppmuntran eller bara ett gott skratt. :) stor kram till dig!

    Gilla

  6. Det är ju det här med att dra gränser. Det gäller alla delar i livet. Och när roliga saker börjar kännas jobbiga och pressande så är det, åtminstone för mig, ett tydligt tecken på att jag behöver bromsa rejält. Avboka, prioritera, vila. Alltså, inte bara en kväll eller en helg utan tills det börjar kännas roligt igen och det kan ta tid. Rensa i den mentala röran, med lite perspektiv tror jag att du vet precis vad som skaver och vad som är viktiga beståndsdelar i ditt liv. Bort med det skaviga, satsa på det viktiga. Även om det är ”fel” grejer i ”alla andras” ögon.

    Du är skapad övermåttan underbar kära Jeanna. Ingenting med dig är otillräckligt eller misslyckat. Men glöm inte att du är en vanlig människa!

    Nu går jag all jesusfreak på dig men den här är så underbar (även om bildspelet till är i cheezyaste laget) så lyssna, ´kej?

    Gilla

  7. Åh fina Jeanna, det gör lite ont i hjärtat att läsa detta. Du ÄR bra och tillräcklig precis som du är. Men jag har ju själv varit precis på det där stället som du är nu, många gånger, och jag kommer hamna där igen med stor sannolikhet. Jag är heller inte så snäll mot mig själv, men det enda som verkar hjälpa är att öva. Att locka fram den där viljan att vara snäll.

    Det är så himla svårt, och jag ha egentligen inga bra tips, men bara massa internetz-kramar och omtankar till dig. Hoppas det räcker en gnutta i alla fall <3

    Gilla

  8. För ett år sedan började jag träffa en terapeut för kbt. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv men kanske det viktigaste är att lära mig prioritera. Jag kan inte köra på med ALLT i 190. Börjar jag med något nytt måste något annat stå tillbaka och nedprioriteras. Vi har alla lika många timmar på dygnet och vi måste lära oss att vi kan inte göra allt.

    Jag hoppas du hittar din strategi!

    Kramar

    Gilla

    1. Jag borde nog framför allt börja anamma allt jag lärt mig via KBT de senaste åren. För visst är det det svåraste? Att verkligen lyssna, ta till sig och förändra. Låter lätt och självklart, kräver mod och beslutsamhet. Kram!

      Gilla

  9. För det första är du iaf bloggmässigt – det är ju bara den biten av dig som jag vet nåt om – mer än tillräcklig. Så bra, så givande. För det andra känner jag för att tipsa om en bok som jag läser nu: ”hetsa inte upp dig över småsaker” av Richard Carlsson.

    Gilla

  10. Vackra, fantastiska, inspirerande Jeanna! Vet du vad. Du har ett fel i den här texten. DU RÄCKER VISST.

    Du räcker som du är. Möjligtvis är det tiden som inte räcker till ibland och det är tufft men tyvärr inte något vi kan rå över. Det är bara acceptans och prioritering som kan hjälpa oss där…
    Man kan inte göra allt alltid… Glöm nu förtusan inte vilken grym tjej du är, hur mycket glädje du sprider och hur viktig du är… Kram på dig

    Gilla

  11. Jag vet inte hur man blir snällare mot sig själv tyvärr, men jag vet att du behöver en stor kram och kanske lite tid att reda ut, prioritera och se över hur du kan förenkla för dig själv! Det finns bara ett liv och även om man vill tämja hjärnan kanske man ibland ska lyssna på den också när den flaggar för att något inte är bra. Prio ett är dock den stora kramen- här får du en över internet men skaffa en vanlig också :-)

    Gilla

      1. Ja jag vet precis vad du menar! Som ibland när man ser gamla bilder på sig själv och inte kan förstå varför man inte tyckte man var tillräckligt fin… Det borde finnas ett snällhetspiller för hjärnor :-)

        Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s