Varför springer du (galning)?

IMG_0834
Jag i min löpoutfit. Skoja.

I dag råkade jag springa en liten bit, jag gör det en gång i veckan ungefär. Nu. Jag som kallade mig löpare förut.

Jag vill nog komma igång med löpningen igen, tänkte jag medan benen rullade på. Jag tänker alltid det när prylarna fått fart. Hoppsan, det funkar! Lika förvånad varje gång.

Det är sen, när jag kommer hem, när det blir nästa dag, när jag går till gymmet, när jag missbrukar knäböj, när jag kommer hem efter jobbet och är slut, när katten säger ursäkta, kan du kamma min lena päls..?, när mannen säger nå, har du strukit min kalsong..?* Det är då jag tänker att löpning, det får bli en annan gång.

Men jag vill alltså egentligen komma igång.

Så jag kanske testar det.

Om du springer, varför gör du det? Först och främst? För naturen, meditationen, konditionen, alienationen? Peppa mig med extra många fina argument!

*okej, visst, jag kanske hittade på några skäl att inte ge mig ut som egentligen aldrig har hänt. Men allt kan hända. Att det inte har hänt än betyder inte att det aldrig någonsin kan ske.

Annonser

13 reaktioner på ”Varför springer du (galning)?

  1. Jag springer för känslan, ENDORFINER! Springer också enbart i naturen, skulle tyvärr aldrig ge mig ut och springa i en stad. Jag vill kunna känna mig fri och ha skogen susandes förbi, då mår jag riktigt bra!

    Gilla

  2. Jag började springa i juni då jag insåg hur fruktansvärt det var att jag inte ens hade kondition nog för att orka springa till spårvagnen… Det kändes så tragiskt!
    Jag har alltid HATAT löpning, även när jag spelade fotboll och alltså var fit… Hat var det verkligen. Men denna gång har jag fastnat totalt. Älskar att dra på mig skorna och bege mig ut. Blir så stolt över mig själv när jag märker att jag kan! :)

    Gilla

  3. Löpningen är ju rätt nytt för mej egentligen, men vågar ändå påstå att den gett livet mervärde på rekordkort tid. Det handlar mycket om att få vara ute, jag är en uti-i-friska-luften-människa och när jag springer är det närkontakt av högsta grad. Visst, jag har powerwalkat hela mitt vuxna liv, men det är inte samma sak. Tror det kanske har att göra med en mixa av endorfin, natur, älska rörelse, tankesortering och… i mitt fall…. effektivitet. Träning och frisk luft i ett. Amen.

    Gilla

  4. Det mentala, att jag blir så glad av det liksom. Men även för det ytliga, kan äta vad som helst, får snygg rumpa (haha japp jag tycker jag får snyggare rumpa av löpning än squats…). Sen konditionen, förstås. Så häftigt att orka springa liksom! (Även om det just nu känns som att jag står still på den fronten..)

    Gilla

  5. Running, cheaper than therapy – eller så säger i alla fall en av mina kompisar ;) Och ska ja vara ärlig ligger det nog något i det…det är rätt meditativt att springa! Sedan tycker jag ju att det är roligt att springa….

    Gilla

  6. Klurig fråga det där! För mig är löpningen en enorm del av den jag är, men så har det förstås inte alltid varit. Mest tror jag att jag söker den där känslan av lugn efteråt och sedan är jag dessutom en äkta prylnörd som älskar att jämföra känslan mellan mina olika löpardojor haha.

    Gilla

      1. Då återkommer vi till varandra snarast! Jag minns så väl när jag var ny i stan, det var som igår… osv. Vill bara krama dig och lära dig allt jag kan. Fast det behöver du ju inte, för det kommer du att göra själv. Men ändå! Vi kan göra det för min skull? :)

        Gilla

      2. Haha, ja, herregud, det är galet roligt med så mycket nytt att upptäcka! Ser galet mycket fram emot att träffa dig, det känns ju nästan som att jag känner dig efter att ha följt dig slaviskt såhär länge haha.

        Gilla

  7. Först och främst kondition skulle jag säga. Men mycket för att det är så himla gött. En springer och är alldeles för sig själv, hur klyschigt det än må låta så tycker jag att det rensar tankarna. Och det går att variera, kortdistans, långdistans, olika intervaller. Love it!

    Gilla

  8. Jag är väldigt mycket nybörjarlöpare (började springa i början av Juni). Först var det kanske mest, i ärlighetens namn, för att gå ned i vikt. Men jag hann inte springa speciellt många gånger innan jag upptäckte hur bra det var för mitt psyke. Jag som alltid varit lite ängsligt lagd blev lugnare, sov bättre på nätterna, mådde ofantligt mycket bättre. Springa har blivit medicin för mej!
    Därför :-)

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s