Som om livet vore oändligt

varmelandFyra av mina bästa personer samlade i samma hus! Katten, mannen och dom allra bästa föräldrarna i hela världen.

Är det inte märkligt det där? Urbaniseringen, individualiseringen. Det finns ganska lite jag bryr mig mer om än mina föräldrar, ändå rullar Stockholmslivet liksom på som i en annan galax. Vi ses någon helg här och där som om tiden vore oändlig och livet inte det minsta skört. När en egentligen borde ge sin familj huvuddelen av all sin tid. Men så ser inte världen ut i dag. Vi bryter oss loss och bygger nytt.

Och som alltid tänker jag: jag måste åka hit oftare!

Träffar du din ”urfamilj” så ofta som du egentligen vill?

Annonser

9 reaktioner på ”Som om livet vore oändligt

  1. Jag tänkte skriva att mina bor fyra timmar med tåg bort och att vi ses alldeles för lite, men så kom jag på att det ju är svärföräldrarna jag tänker på då. Men äsch, de är nästan som mina egna. Och som student utan bil blir det svårt. Min mamma träffar jag 2 gånger om året (trots att vi har kortast avstånd till henne) och det känns ganska lagom. Pappa däremot måste det bli mer av i framtiden.

    Men vet du vad? Jag tänker att det är det allra bästa med familjen. Ses inte på två månader och ändå får en världens jättekram och en nästintill tårfyllt ”Vad kul att ni äntligen är här” (där var det svärföräldrarna som kom in igen). Och så är allt som vanligt. De där rutinerna som bara kommer naturligt. Kaffe med svärfar efter frukosten, min favorit. Och så sprängs nästan hjärtat när det är dags för hejdå, men ändå så känns det ok när en är hemma igen/när föräldrarna kommit iväg. Vi ses ju igen. (Och ses vi inte igen, så vet en ju att föräldrarna älskar en och att det finns många fina minnen).

    Gilla

  2. Verkligen inte. Tyvärr. Jag bor i Malmö, och föräldrarna i Östersund och eftersom jag pluggar finns inte tillräckligt med pengar för att åka hem så ofta som jag skulle vilja. Jag är hemma (Ja, det är hemma för mig. Hemma på riktigt.) kanske 3 gånger per år, och några gånger får jag besök här nere. Min bror har precis flyttat till ett litet samhälle i Norge så honom kommer jag träffa ännu mindre nu, det känns tråkigt men jag är glad att han gör det han vill. Usch, nu fick jag världens hemlängtan. Herreminje, så mycket jag tycker om dem.

    Gilla

  3. Jag träffar dem kanske 3-4 gånger om året, men då är det kvalitetstid och intensivt. Det är svårt när jag bor i London och de långt upp i norra Sverige – det tar så lång tid att ta sig upp i urskogen att jag inte riktigt kan flyga hem över en helg…. Jag önskar dock att jag träffade dem betyyyyydligt mer, och längtar tills nästa fredag då mamma och pappa kommer till hit. Tack och lov för Skype!

    Gilla

  4. Alldeles för lite egentligen, men försöker så ofta det bara går. Föräldrarna bor en bit bort så det blir svårt med jobbet. Brorsan träffar jag dock varje dag i princip och det är jag oändligt tacksam för!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s