Varför gå när en kan springa..?

DSC_2339”Snälla Jeanna, du springer en mil helt obehindrat!

Den meningen har min man sagt cirka 18 gånger det senaste dygnet. Alltid som svar på mitt euforiska ”Du du du! Vi gick EN MIL!

Och ja. Han har rätt i att jag utan problem springer en mil. Men jag går inte. Tar inga tråkiga promenader. Varför ska jag när jag kan springa..? Så sjukt segt!

Men igår gick vi alltså en mil. Och… det var ju kul! Gav lite eufori. Endorfin. Långpass har alltid varit min grej.

Så i dag gjorde jag det igen. Och det var kul! Igen. En och en halv timme strosandes i fin natur med underhållande poddar. Snabba, duktiga ben.

Kanske ett sätt att göra vilodagarna mer aktiva framöver..? Hoppas det!

Promenerar du mycket?

6 reaktioner på ”Varför gå när en kan springa..?

  1. Håller med! Springa en mil är en sak, det kan vara gjort i ett nafs om man har en bra dag, GÅ EN MIL, det är en riktig prestation! /frun

    Gilla

    1. Hehe faktiskt. Tar lång tid och är ganska enahanda jämfört med löpning, där en hinner passera så mycket mer att glo på. Eller ja, en mil är förstås alltid en mil, men du vet hur jag menar…

      Gilla

  2. Jag går mycket, men så har jag också en hund så det faller sig väldigt naturligt! Jag tänker och filosoferar så bra när jag går, älskar det!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s