Deppigt att gå på semester?

20130705-214641.jpg

Plötsligt händer det. Efter veckor av längtan och sommarhopp jobbade jag i dag mina sista timmar innan fyra veckors semester. Som vanligt sjönk längtan undan lagom till att kakan låg på bordet. Kände mig lika melankolisk som inför varje annan ledighet. Det vill säga, jag gick ut ur huset och kände att jag inte har gjort tillräckligt. Inte mycket nog, inte bra nog. Inte revolutionerat världen ni vet.

Eller vad det nu är som jag förväntar mig av mig själv.

Nå. Galenskap är vad det är.

Nån som känner igen?

Lite reashopping senare (mitt konsumtionsstopp har visst luckrats upp lite i sommar. Köpte smink i Holland också… oop oop) var nedstämdheten som bortblåst. Och jobbet närapå glömt. Även prestationsprinsessan känner viss verklighetsförankring mellan varven. Fattar dock fortfarande inte att jag kan göra nästan exakt vad jag vill under kommande 30 dagar eller så.

Hemma sjunker flyttfloden undan allt mer och jag har börjat längta efter träning. Helst vill jag springa vid sjön, gå till gymmet och yoga långpass redan typ i morrn. Tough one.

Tror att jag börjar med lite yoga redan nu.

Annonser

7 reaktioner på ”Deppigt att gå på semester?

  1. Vi är underliga vi människor, överanalyserar och har oss. Tur att du har yogan som kan hjälpa dig att rensa huvudet och få dig att känna att du är värd semestern och att du inte behöver rädda världen i år

    Gilla

  2. Jag vet precis hur du tänker, men herrejisses, tänk så lite semester en har i förhållande till hur mycket en jobbar. Jag går också på semester nu (och jag reashoppade också lite idag…;) )

    Gilla

    1. Åh, älskar att du använder en. Började öva in det men kom av mig. En är väl lite tröglärd numera. ;-) Hoppas att du får en fantastisk semester, Astrid! Jag ska börja med att släcka min jobbmejl i telefonen ;-)

      Gilla

      1. Ooh, släcka jobbmailen, så långt vågar jag nog ändå inte gå…! Apropå könsneutrala promomen så försöker jag verkligen undvika ”man” men slarvar ofta. Men så svårt är det eg inte. Andra språk klarar ju det. Jag brukade jobba på en tidning där ”man” var förbjudet och det gick riktigt bra då ju. Den tidningen introducerade f ö ”hen” också.

        Gilla

      2. Haha, anar jag viss sarkasm angående mejl ;-) Håller helt med, känns som att undvikande av man har predikats sedan redan innan jag började läsa journalistik. Ändå har jag de senaste åren (pga myndighet) drabbats av en allvarlig mansjuka. Det är inte bara trist ut ett genusperspektiv, det känns som taskig språkvård också. Hen använder jag massor och när jag håller föredrag riktigt ser jag hur folk hajar till. Märkligt.

        Gilla

  3. Det är så konstigt det där. Och lite läskigt också. Skrev ett inlägg om det där med semester i min blogg idag. Jag har väldigt kort semester och har valt att deppa och fokusera på den detaljen. Försöker ställa om mig nu mentalt. Jag får ha semester. Jag HAR ett jobb osv. Att man aldrig är nöjd, tillfreds riktigt.

    Tror att jag med hjälp av yogan och den här utmaningen fått mig att våga möta de tankarna. Att bearbeta och liksom förändra dem, för det går :)

    Ha en fin semester nu, det är du värd!

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s