Läs Nina Åkestam i dag. För att hon är modig, ärlig och gör skillnad. För att hon har valt att använda den mediemakt hon har förtjänat till att göra skillnad. För osäkra, unga tjejer. För osäkra, vuxna kvinnor. Vi som tycker att vi borde veta bättre, vi som inte förstår hur vi som är så smarta kan vara så dumma ibland. Och alltid då mot oss själva.
Det är världen som är knas. Om vi bara bestämmer oss kan vi ändra den. Och skona döttrar, systrar och oss själva lite grann.
Ninas inlägg kan vara det modigaste jag har läst. Det är inte enkelt att blotta sig, ens för den allra godaste sak. Jag är tacksam att hon orkar och kan.
Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu 
Nu har jag också bloggat det – man blir ju T.O.K.I. G!!!
GillaGilla
Blir. Så. Jävla. Matt.
Instämmer med alla tidigare talare här. Sjuka jävla värld och vilken förbannad skit som vi matas med, dagligen. Otroligt bra inlägg av Nina och underbart att folk med (media)makt tar upp detta (ätstörningar och ohälsa över lag).
GillaGilla
Den där rubriken är helt j***a sjuk?! :-o
Inte konstigt att unga tjejer får ätstörningar och dålig självkänsla…. :-(
GillaGilla
Väldigt väldigt bra, som alltid av Nina. Läskig värld, fortfarande.
(btw. Har precis läst ”Lean in” efter att ha läst om den hos Nina och den är så himla bra. Alla måste läsa den. Jag propagerar mer för den än Bibeln, that should say something :-))
GillaGilla
Dagens viktigaste inlägg. Jag jobbar som fritidsledare och när ”mina” småtjejer som är mellan 10-12 år säger att de inte kan äta kakor för då blir de tjocka, eller när de klämmer sig runt midjan och säger att de har så mycket fett när de är precis lika tunna som en spaghetti, då får jag så jävla ont i hjärtat. Och det är så svårt att försöka övertyga dem om att de duger; ofta pågrund av omslag som det som Nina skriver om..
GillaGilla
Jag som har två tonårsdöttrar är plågsamt medveten om hur de matas med allt möjligt skit, och har verkligen fått tänka till, då även jag har vuxit upp med vikten av hur andra uppfattar ens utseende. Jag försöker att aldrig kommentera hur någon ser ut, det är jättesvårt. Vi är så vana att ge och få bekräftelse genom fina frisyrer, smala kroppar, snygga tröjor och annat att jag tror vi tappat bort oss. ”Vad glad jag är att se dig” räcker långt.
GillaGilla
Verkligen! Jag mår illa när jag tänker på min 9-åring som är på väg ut i den där världen.
GillaGilla
Jag förstår dig. Pratar ni om det? Jag kan fundera på hur jag egentligen har varit med min bonusson. Hur vi har pratat om mat. Även om han är kille slipper han ju inte undan.
GillaGilla
Det värsta är att det är först nu, i långt mer än vuxen ålder, som man läser klokskap som denna och verkligen FÖRSTÅR. Så många år av bortkastad energi. Så mycket ångest. Så mycket självförakt – och det ens utan att vara sjuk på riktigt. Bara ätstörd, ätoroad, matnojjig, sockerfixerad, storleksfixerad och allmänt hjärntvättad. Jag blir helt matt.
GillaGilla
Jag är exakt som du. Eller alltså, som du beskriver det här. Har aldrig sett mig som sjuk, men ack vilket komplicerat förhållande till mat. Och till min kropp! Denna fantastiska pryl. Värd respekt och kärlek, inget annat.
GillaGilla