Bootcamp för mig själv

IMG_7461

På lördagen hade jag en minibootcamp för mig själv, redan innan dagen riktigt hade kommit igång. Det kallar jag helglyx! Först ett tungt pass på gymmet, följt av sex kilometer löpning genom solglittrande stad. Jag älskar det! Vid Karlberg trängdes löpare, powerwalkare och flashiga cyklister om utrymmet. Ingen såg ut att känna sig besvärad av att vara en del av någon hälsohets… Och jag sprang. Långsamt. Och njöt. Närvarande!

Jag har tänkt mycket på att några av er påpekade att man inte bör lasta på tunga vikter i styrkelyft som ovan, vilket det kanske uppfattades som att jag menade i ett inlägg förra veckan. Det menade jag verkligen inte! Här står vi över allsköns hets. Vad jag menade var att den som är van ibland också kan bli bekväm. Eller, jag menar jag. När jag blir van blir jag gärna bekväm. Ba kör på. Samma samma allt. Fast att det krävs så lite för en aha! eller ett pirr, pepp och hurra! Som att jag upptäckte att jag är starkare i marklyft är jag tror. Som att jag allt mer vågar mig bort från den trygga smithen till de fria stängerna, som jag en gång började lyfta med för så där 7-8 år sedan. Den känslan är härlig, den! Det är som att gå på upptäcksfärd hemma hos sig själv. Det där gymmet som jag har besökt hundra hundra hundra gånger minst. Det slutar aldrig att utmana och överraska mig.

Var det någon av er som höll tanken och faktiskt testade att utmana er bekvämlighet lite grann?

Annonser

10 reaktioner på ”Bootcamp för mig själv

  1. Jag är ju lite dålig på att utmana mig själv. Iaf på egen hand, då blir det ofta samma gamla vanliga, fast jag försöker iaf variera mig. Det är lättare att köra tungt när man är två och det är kul att köra tungt… MEN jag joggade iaf längre idag än jag hade tänkt från början och jag försökte öka tempot emellanåt. För mig är det bara så härligt att äntligen fått till min träning där den är idag – det är en utmaning det med :-)

    Gilla

    1. Ja,ofta är det ju det! Ett utmaning så god som någon att komma igång, ligga i etc etc. Man får gräva där man står, så är det. Och anpassa perspektivet! Det låter härligt hos dig, hur som helst :)

      Gilla

  2. JA! Jag har utmanat mig själv, sprang lite längre än jag planerat, har lyft lite tyngre än jag gjorde sist. Det är verkligen viktigt för utvecklingen att testa att flytta sina (mina) gränser. Så tack för påminnelsen!

    Gilla

      1. Jag brukar ta det i små steg, springa i komfort zone större delen av löpturen, och sen ta i lite extra sista kilometern t ex. Då känns det ok att bli trött, det är ju snart över liksom. Så det blir min utmaning till dig! :-)

        Ofta känns det som att intervall pass inte ”räknas”, för mig alltså, utan det är bara ”hela” pass som gills. Samma med tyngre vikter, om jag inte orkar så gills det inte. Dumt. Så ibland kör jag mina 3*10 med comfort zone-vikt, och sen 10 till med tyngre vikt. Som test, och kör sen den tyngre vikten nästa gång!

        Gilla

      2. Exakt så brukar jag också göra, som du skriver på slutet. Och jatack, jag antar din utmaning! Längtar så otroligt efter att få springa loss på Öland i helgen. Oj, oj, då ska det spurtas!

        Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s