Fylla livet med mening

Måste återigen slå ett slag för Träningsglädje talks. Särskilt som Sara tar upp ett ämne som jag funderar mycket på just nu. Att vi fyller våra liv med mening. Och vi bestämmer själva hur.

De senaste åren har mitt liv handlat om de basala bitarna. Plugga, få ett första jobb, få ett bättre jobb, köpa lägenhet, bli ihop, flytta ihop, bedriva en vardag.

Så sitter jag nu här, med tydliga ramar. Inkomst, arbetstider, familj, ett hem. Mina grundläggande behov (för mig, obs!) är på plats. Nu kan jag lägga resten av krutet på precis vad helst jag har lust. Träna. Blogga. Braiga människor. Resa. Ny kunskap. Ny träning. Nya människor. Kanske nya ramar på sikt. Trial and error av vem som är jag.

Och alltihop kittlar mig så att jag blir alldeles hög. Det här är jag, det här är livet, det är mitt och med det kan jag göra lite vad som faller mig in. Kanske gör jag inget särskilt. Kanske lunkar jag mest på. Kanske får jag ett ryck och doktorerar, pluggar om, går i exil. Ingen vet. Det finns så mycket tid att laja med.

Kanske.

För det där med tid, det är opålitligt. Livet kan bli ett år. En dag. Eller pågå in i nästa sekel. Hur mycket jag än googlar och tjatar kan ingen ge mig något svar. På när projekttiden löper ut. Så typiskt, jag arbetar ju alltid bäst under press!

Så jag försöker lura mig. Om du bara hade det här året? Vad gjorde du då? Vad är viktigt och vad kan du prioritera bort? Alla drömmarna från barndomen. Är de glömda, passé, eller en tagg? Har du något ogjort? Finns det tankar som pirrar och borde lyftas upp? Inspekteras och studeras? Prövas om?

Jag har några sådana. Saker som måste prövas om. Men tanken gör mig matt, det blir så stort, så okontrollerbart läskigt och nytt. Men vad säger att allt måste slitas upp? Att allting alltid måste bli så stort.

Du kan väl börja och se var det leder, sa min terapeut igår. Inget måste bestämmas här och nu. Du har så bråttom med allt. Ett steg före. Vadå går inte? Hur vet du det?

Så jag tänker. Så att det knakar. På vad jag egentligen vill. Och separerar de tankarna från hur det egentligen ska gå till. Tvingar pragmatikern i mig att hålla tyst. Jag vill lyssna till det kreativa nu. Till idéerna, bilderna, pastellerna. Så oh du praktiska, rediga lilla kontrollant i mig, knip igen! Det ska nog bli dags för dig i sinom tid. Men varför låta dig såga en idé som knappt ens blivit till?

Hur gör du för att fylla ditt liv med mening? Har du drömmar som du har skuffat bort?

8 reaktioner på ”Fylla livet med mening

  1. Jag håller på och förverkligar mina, jag tänker aldrig någonsin låta en dröm vara bara en dröm, även om man inte når ändå fram så kan man ändå kämpa åt det hållet om du förstår vad jag menar :-)

    Gilla

  2. Jag känner också igen mig i det där. Det som är synd är att det alltid är vardagen som blir ”tråkig”, vardagen är det som man inte vill ha. Och det är kanske något att ta tillvara på, att försöka göra mer småsaker i vardagen som gör en lycklig. Alltså att inte ha det grått och trist i ett sträck för att sen göra något superkul som sedan följs av en lång raksträcka igen. Att uppskatta och gilla vardagslunken liksom, landa i det.

    Men visst måste man ju våga också! Göra saker som man drömmer om, och våga drömma stort. Jag drömmer om att vandra till foten av MT Everest och jag ska tammetusan göra det en vacker dag också! Jag var påväg (alltså riktigt riktigt på väg, men biljett bokad, visum ordnat, PT-tränad) men sedan gick allt snett men jag ska göra ett nytt försök, i framtiden!

    Man kanske inte behöver skuffa drömmarna samtidigt som man inte har bråttom med att förverkliga dem heller, bara mysa med sina drömmar, kanske låta dem vara hemliga till och med. Alla drömmar måste ju inte uppfyllas. Men det är klart att man ska våga ta steget också!

    Gilla

    1. Åh, du är så smart! Tack för bra kommentar. För mig har det främst handlat om att inse att jag har drömmar, efter ha känt mig alldeles tom under några år. Och det är en fantastisk känsla! Att drömma, fantisera, smaka på hur något skulle kännas. Fniss! Blir glad av bara tanken.

      Gilla

  3. Oj vad jag känner igen de där tankarna!! Jag har funderat mycket precis som du. Jag har lärt mig att det är viktigt att ta sig själv, sin längtan och sina behov på största allvar. Livet är nu och varje vardag som går är en dag av livet som passerar. Därför är det viktigt att ta hand om vardagen och fylla den med mening.

    Gilla

Säg nåt!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s